Bäst 2015

Ett år fyllt av fantastiska böcker! Svårt att välja vilka som ska få den största glassen. Men de här kan jag med varm hand rekommendera alla:

1(6): Yuko av Jenny Milewski: japanskt spöke gjuter skräck i svensk studentkorridor på 90-talet. Ancillary Mercy av Ann Leckie: fenomenal avslutning på den fenomenala Imperial Radch-trilogin. The Just City av Jo Walton: Athena grundar Platons Staten på Atlantis för att se om det funkar. Radiance av Cat Valente: decopunk pulp SF alt-history space-opera mystery i guldålders-Hollywood. An Apprentice to Elves av Elizabeth Bear och Sarah Monette: perfekt avslutning på vikingar-och-vargar-och-svartalver-trilogin om Iskryne.

2(6): Karen Lord: The Best of All Possible Worlds och The Galaxy Game: sociologisk SF om samexistens, kulturkrockar, psi-krafter och tillvarons böjbarhet. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn: Karin Boyes år i Berlin på 30-talet; konflikten i vilka demoner som ska drivas ut och vilka som inte är demoner alls. Memory of Water av Emmi Itäranta: Hungerspelen fast i tempot av en finsk-kinesisk teceremoni. Station Eleven av Emily St. John Mandel: följer bl a ett kringresande Shakespeare-sällskap 20 år efter katastrofen som utplånade nästan hela mänskligheten.

3(6): Patricia A McKillip: Something Rich and Strange: havets farligt lockande sång från urban fantasys tidiga år, då De Andra var väldigt olika oss. Johan Frick: Enkel biljett till nattens ände: nya planeter, världsvan pionjäranda, pulp-noir och fransk jazz. Elizabeth Bear: Karen Memory: “sömmerskorna” på Madam Damnables hôtel i steampunk-alternativt Seattle är i princip rättslösa, men någon mördar deras yrkessystrar och om inte de gör något gör ingen. Mats Strandberg: Färjan: i den svarta natten mitt ute på Östersjön kan ingen höra dig skrika. Utom alla andra som skriker, och de är upptagna med att fly för livet.

4(6): Marvel Comics. Edmondsons Black Widow, Fractions och Lemires Hawkeye, Wilsons Ms Marvel, Gillens Young Avengers.

5(6): Image Comics. Rat Queens vol 2 av Kurtis J Wiebe & Roc Upchurch: går från ettans dråpliga in-joke-humor till att skruva upp angst och feels till 11. Saga vol 4-5 av Brian K Vaughan & Fiona Staples: fortsätter hålla fanan högt som bland det bästa som görs just nu. The Wicked & The Divine vol 2 av Kieron Gillen och Jamie McKelvie: rock’n’roll och mytologi, vad mer kan man öht begära? Bitch Planet vol 1 av Kelly Sue Deconnick & Valentine De Landro: om V for Vendetta hade varit intersektionellt feministisk hade den varit på väg hit. Non-compliance!

6(6): fler comics. Lumberjanes av Noelle Stevenson, Grace Ellis & Allen A Brooke: skogen må vara full av monster men flickscouter är alltid redo. Friendship to the max! Castle Waiting av Linda Medley: här får många välbekanta sagor plats att lämna förväntade beteenden, binära könsroller och inrutade slut, och vara sig själva. Gotham Academy av Becky Cloonan & Brendan Fletcher: i Batmans och superskurkarnas skugga pågår ganska normalt liv på stadens internatskola. Ganska normalt.

Årets bästa: 2014

I ingen inbördes ordning utom delvis ordningen jag läst / sett dem i:

ÅRETS BÄSTA ROMANER

Connie Willis: To Say Nothing About the Dog; Blackout & All Clear
Elizabeth Bear: Steles of the Sky; One-Eyed Jack
Mary Doria Russell: Doc
Paul Cornell: The Severed Streets
Jo Walton: My Real Children
Lauren Beukes: Broken Monsters
Kameron Hurley: God's War
Johanna Sinisalo: The Blood of Angels
Maria Turtschaninoff: Maresi
Ann Leckie: Ancillary Sword

ÅRETS BÄSTA COMICS/GRAPHIC NOVELS

Saga av Brian Vaughan och Fiona Staples
Wonder Woman av Brian Azzarello och Cliff Chiang
Ms Marvel av G Willow Wilson
Hawkeye av Matt Fraction och David Aja
Supurbia av Grace Randolph
Locke & Key av Joe Hill och Gabriel Rodriguez
Gotham Central av Greg Rucka och Ed Brubaker
Young Avengers av Kieron Gillen och Jamie McKelvie
The Wicked + The Divine av Kieron Gillen och Jamie McKelvie
Sweet Tooth av Jeff Lemire
Blacksad av Juan Diaz Canales och Juanjo Guarnido
Captain Marvel av Kelly Sue Deconnick

ÅRETS BÄSTA TV-SERIER (nya + såna jag upptäckt i år)

Penny Dreadful
Orphan Black
Sleepy Hollow
Agents of S.H.I.E.L.D.
Star Wars Rebels
Miss Fisher's Murder Mysteries
Gotham
Avatar: The Last Airbender
The Bletchley Circle
Fargo

ÅRETS BÄSTA FILMER

Only Lovers Left Alive
Captain America: The Winter Soldier
Maleficent
Guardians of the Galaxy
(det ser lite ut. glömmer jag nån?)

Årets bästa del 2

2013 inleddes med en stor mängd riktigt bra böcker, såpass att jag var tvungen att göra en första årsbästalista redan i början av juni. Lyckligtvis bjöd även resten av året på böcker jag måste rekommendera:

Årets sista dagar bjöd på en av årets bästa böcker: i julklapp fick jag Expeditionen av Bea Uusma, årets Augustvinnare i fackboksklassen. Jag hörde Uusma på ett seminarium på Bokmässan och det var underbart inspirerande, entusiasmerande och gripande - men jag hade ändå inte kunnat föreställa mig att en bok som egentligen handlar om och består av sammanställande av fakta kunde vara så oupplåtligt spännande. Det känns hemskt med tanke på hur många år hon lagt ner på det här arbetet, men jag sträckläste boken på en dag. Och en del av mig är fortfarande kvar på isen och på Vitön. Läs!

Efter att ha läst Ha'penny av Jo Walton, som nämnt i förra årsbästalistan, var begäret efter tredje boken i trilogin stort. Olyckan när jag skulle behöva vänta månader på att den skulle komma i nytryck - och sedan lyckan när jag hittade Wolfhound Century av Peter Higgins! Smaken fyller samma behov, såtillvida smaken är 'den siste ärlige poliskommissarien i en totalitär och korrumperad stat mot överväldigande odds både personligt och professionellt'. Platsen och tiden smakar här 30-tals-Sovjet, men vi är inte i Sovjet: vi är i the Vlast, vilket är världen där den ryska folktrons väsen lurkar på gatorna medan propagandan byråkratiserar dig till döds, och Tunguska var en ängel som föll. En ängel som inte vill oss väl. Läs utförligare rec här. Uppföljaren Truth and Fear (oh noes, det här kommer ju att gå bra) är en av mina mest efterlängtade 2014.

Till slut kom ju dock Half a Crown, tredje boken i Jo Waltons Small Change-trilogi. De här ska läsas av alla. Särskilt med rådande samhällsklimat. Alternativhistorian: England slöt fred med Tyskland i början av 1940-talet. England är en fascistisk stat, som i: det är lika naturligt som det var i Tyskland på 30-talet. Angiverier. Deportationer. Flaggan, styrka, Britishness. I tredje boken är vi framme vid 1960 och "lilla" Elvira ska presenteras inför drottningen och få sin debutantsäsong innan hon börjar vid Oxford. Eller. Hon trodde det skulle vara så oskyldigt att gå med i paraden? Fosterländska sånger och en brasa. Och snart kommer Führern på statsbesök. Allt ser ljust ut. Väl? Reader, I cried. Det här är så bra, och så nära, och så trovärdigt och realistiskt, och välskrivet, och bra.

Den finlandssvenska närvaron på Fantastika, årets Swecon, var stark! En av många saker jag fick lära mig var att den finlandssvenska fantastiken vilar på två pelare -den ena är förstås Tove Jansson, och den andra är Irmelin Sandman Lilius. Jag skaffade mig genast den första Tulavall-boken, Bonadea. The elevator pitch, av mig: som om vuxenboks-Tove Jansson skulle ha skrivit om Kamomilla stad. Realistiskt, poetiskt och magiskt i ett, med enkla medel. Allra mest gripande var Joakims drömskepp, men jag älskar Bonadea och hennes svarta höna, och Svarta Havets matros, och fröken Krysantem med sina möss. Och Havsfruns igelkottar som säkerligen bor i träskor.

The Unwritten av Mike Carey och Peter Gross är en av de bästa serier graphic novels jag följer just nu. Metametalitterär realitetsutmanande trollkarlsfantasy. Tommy Taylor and the Ship that Sank Twice kan läsas när man är ikapp eller innan man har börjat läsa - det är origin stories för både Tommy Taylor, den unge trollkarlen som har ödet och magin emot sig, och för Wilson Taylor, författare till böckerna om Tommy Taylor samt far till Tom Taylor ... offer, brottsling, orsak, verkan, eller trollkarl med ödet och magin för eller emot sig ...

Efterlängade tredje boken i Engelsforstrilogin, Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, levde upp till alla förväntningar och mer därtill. Episk avslutning à la Buffy säsong 7 (och jag är alltså en av dem som gillar säsong 7!). Även här grät jag, det är inte värt att förneka.

Året då jag läste Connie Willis för första gången, men inte sista! Doomsday Book börjar i Oxford år 2054. Tidsresefakulteten vid Oxford University förbereder sig för att skicka tillbaka en historiker till år 1320 för research. Historikern är mycket väl förberedd enligt alla konstens regler. Hennes mentor tycker dock att de tekniska bitarna av leveransen genom århundradena inte har planerats och beräknats tillräckligt noga. Tänk om något går fel! Men det har gått så bra när vi skickat folk till andra världskriget och 1800-talet, som max kan vi missa nersläppet med fem dagar. Vad kan gå fel? Hint: något går fel, på båda sidor tiden. Intelligent, kusligt, gripande, genomtänkt, så välskrivet och bra på alla sätt.
(En rolig detalj: boken utspelar sig 2054 men är skriven 1992 - alltså finns inga mobiltelefoner. Skärmtelefoner, å andra sidan ...)

Sist men verkligen inte minst: Ancillary Justice av Ann Leckie. Som en inledning kan vi försöka utreda vad 'ancillary' betyder. "Underordnad; tjänande; bi-; stöd-"; "Pertaining to a maidservant; subservient or subordinate; If sth is described as ancillary, it is a small or additional part of sth else."
Det oslagbara, ostoppbara Radch-imperiet har lagt oräkneliga världar under sig med sina artificiellt intelligenta krigsskepp som agerar både som skepp och genom sina många ancillaries - soldater som samtidigt är enheter och del av en enhet. (Men hur delar man upp intelligens?) Justice of Toren, hon, skeppet, och hon, soldaten, och hon, truppen på den nyockuperade planeten, försattes i en omöjlig situation. Nu är hon ute efter rättvisa. Eller hämnd. Eller båda. Both. Both is good.
(En detalj jag gillar med den här: i Radch-språket och -kulturen är genusskillnader irrelevanta. Default-pronomen är "she". Så fort en ny karaktär omnämns är det alltid "she". Jag visste inte hur uppfriskande det skulle vara innan jag läste det.)
P.S. I Leckies värld finns en ras utomjordingar som kallas The Rrrrr. Min mentala bild av dem: (klicka bilden för länk)

Årets bästa - hittills

Fem månader in är det tydligen läge att göra en årsbästa-[hittills, obvs]-lista, för 2013 har redan bjudit på mycket väldigt bra.

Kate Atkinsons Life After Life och Lauren Beukes The Shining Girls är sinsemellan olika men har det gemensamt att de gör nedslag i olika år under 1900-talet, fram och tillbaka, och i orienteringens namn har kapitlen datum och år som rubrik.

I Life After Life får vi följa Ursula Todd, som föds 1910, men dör vid födseln. Och sedan föds igen 1910 och lever tills hon blir fem år. Och sedan tills hon blir åtta år. Och sedan igen tills hon blir åtta år. Och så vidare. What if you had the chance to live your life again and again, until you finally got it right? är romanens tagline, men det dröjer länge innan Ursula ens börjar ana något - outtalade instinkter får henne att vilja överleva, vilja oförklarat ändra sitt öde gång efter gång. Det hade kunnat bli hur corny som helst men blir väldigt gripande, i många tidslinjer går det riktigt illa och realismen är hjärtskärande. Allt med fantastisk tidskänsla - så illa som det kan gå 1926 är mycket på grund av att det är just 1920-talet, och världskrigens roll för hur 1900-talet ser ut är helt avgörande. Skitbra bok.

I The Shining Girls följer vi seriemördaren Harper Curtis och hans offer, framför allt den enda som överlevde, Kirby Mazrachi. Hon blev väldigt svårt skadad men klarade sig mot alla odds, och börjar praktisera som journalist för att försöka hitta något om mördaren där polisen kört fast. Och det är inte konstigt att de kört fast: Curtis är från 1930-talet, där han hittade Huset - som släpper ut honom på Chicagos gator under olika år under 1900-talet, där han hittar sina lysande flickor, dragen av deras livfullhet, och mördar dem blodigt och rituellt. Igen, fantastisk tidskänsla i alla år vi landar i, och fantastiska porträtt av kvinnor och flickor skapade av den tid de lever i, som i alla tider är en tid där de ges mindre makt och röst än män. Skitbra bok. (Eh, ta bara för givet att alla böcker i det här inlägget är skitbra, så slipper jag upprepa mig.)

En annan diptyk: Six-Gun Snow White av Catherynne M Valente och The Six-Gun Tarot av R. S. Belcher.

Snövit i Vilda Västern. Det vill säga, mythpunk av bästa sort. Silverbaronen Mr H stjäl en kvinna från Crow-folket, och deras dotter växer upp ensam - först i en sagoaktig (ensam) frihet, men sedan gifter Mr H om sig med en vit kvinna. Det är hon som ger flickan namnet Snow White, "the one thing I was not and could never be." Resten av uppväxten blir en plåga, en plåga Snow White accepterar som sin lott tills hon slutligen drar ett steck och lämnar hemmet för den hårda världen. Ett mytiskt men enkelt berättande blandas med påtaglig, skitig och våldsam realism; en rättfram och klar berättelse med massor av lager.

Cthulhu i Vilda Västern. Det vill säga, ungefär. Golgotha, Nevada, är en stad med hemligheter. Många av dem är kända för alla som bor där - det händer väldigt konstiga saker i Golgotha. Man hade kunnat tänka att staden ligger på the Hellmouth, men det är något annat som ligger begravt under den övergivna silvergruvan. Hint: eldritch evil! Ett mycket underhållande persongalleri, med en odöd/-lig sheriff, en vicesheriff som är halvblod varav hälften kan vara coyote, en bankirhustru med Modesty Blaise-förflutet, och i allmänhet folk med sadelväskorna fulla av oväntade hemligheter. Iä!

Hide Me Among the Graves av Tim Powers är en fristående uppföljare till The Stress Of Her Regard från 1989. Det var inte tänkt så, men som Powers berättar i en intervju i Locus, the research made him do it! Vampyrer som uråldriga, verkligen från-människor-väsensskilda varelser som har en oemotståndlig gentjänst för att livnära sig på ditt liv: inspiration. Dödliga musor. I TSOHR var det Byron, Keats och Shelley, här är det pre-Rafaeliterna, Christina Rossetti och Dante Gabriel Rossetti. Om ni gillar graderingar: på den enorma skalan för vampyrromaner ligger HMATG och TSOHR blodigt nära Dracula.

En annan uppföljare: Ha'penny av Jo Walton, uppföljare till Farthing, några år gammal men nu i efterlängtat nytryck. England 1949, i en alternativ historia där England slöt fred med Tredje riket 1941 och USA stannade utanför kriget. Hela kontinenten ligger under nazisterna och England blir alltmer fascistiskt - bomber, angiveri och att inte fråga efter folk som försvinner hör till vardagen. Vår huvudperson är kommissarie Carmichael på Scotland Yard. Han ser världen bli brunare och brunare och mörkare men eftersom hans överordnade vet att han själv är oönskvärd enligt fascismens normer är han en maktlös spelpjäs med bara några få medel sig till buds. Det här fallet börjar med en skådespelerska, en bomb och en genderswapped Hamlet. En väldigt dyster bok om vanmakt som man samtidigt är glad att läsa eftersom den är så jävla bra.

The Ocean at the End of the Lane, en ny Neil Gaiman-roman, släpps 18 juni. Jag har redan läst den. Jag kommer att läsa den igen. Jag har också suttit bredvid Neil Himself och ätit glass och fått boken personligen signerad, med bonus!kram! Boken är ganska kort, så ni vet (han trodde, när han började skriva, att den skulle bli en novell). Den är fantastisk. Den är vemodig. Den är kuslig. Den är vacker. Jag ska inte säga så mycket mer, för man spoilar tidigt på 200 sidor, men det finns mer i den här texten jag skrev för bokhandelns hemsida. Patrick Rothfuss sammanfattar det också ganska bra.

Helt oväntat har jag läst och älskat ett Stålmannen-album! Superman: Secret Identity av Kurt Busiek och Stuart Immonen är lysande. I en småstad i Kansas får herr och fru Kent en mörkhårig son, och deras humor är sådan att de ger honom namnet Clark. Ni kan gissa er till uppväxten av mobbing och gliringar; stulna skolväskor med "men flyg och ta den då!" och illa genomtänkta Stålmannen-relaterade presenter från släktingar. Tills den dag då unge Clark, på en av sina campingturer för att komma iväg från alla, vaknar av att han flyger. Fortsättningen innehåller allt och mer man kan önska av realistiska superhjälteberättelser. With great power comes great responsibility, och stort intresse från dem som undrar hur du fick dina great powers och vad du gör med dem. Oavsett hur den kommande Stålis-filmen är önskar jag att de hade baserat den på det här albumet istället.

En annan sort-of uppföljare: The Wind Through the Keyhole av Stephen King. Bok 8 - eller mer korrekt bok 4½ - i The Dark Tower. Mellan Wizard and Glass och Wolves of the Calla var Roland of Gilead och hans ka-tet på vandring när de plötsligt hotades av ett av de värsta väder Mid-World har att bjuda på: the starkblast. (And the intertextuality continues.) De bivackerar och för att få natten att gå berättar Roland om när han som ung gunslinger skickades ut till en gruvstad i gränsmarkerna där det sades att ett hamnskiftande monster åt folk. Inuti den här historien berättar unge Roland för ett ännu yngre ögonvittne berättelsen om Tim Ross, vars far dör strax innan skattesamlaren kommer till byn, och skattesamlaren är en viss man i svart. Det blir till att färdas along the Beam, i en omöjlig quest mot - det kan väl inte vara Maerlyn?

Saga av Brian K Vaughan och Fiona Staples har jag nu efter alla andra läst första volymen av. Hela galaxen är drabbad av kriget mellan "hornen" och "vingarna", folken från Wreath och Landfall. Alana från Landfall och Marko från Wreath har förälskat sig i varandra och deserterat, vilket inte uppskattas av makterna, så nu jagas de av två arméer och noga utvalda yrkesmördare. Trots att berättelsen går i sf-fällan "en planet - en kultur" var den rolig och inspirerande och jag ser fram mot volym två, som kommer snart. Och jag vill också ha ett trädrymdskepp!!

Och till slut, det här kan möjligen vara årtiondets nerdgasm: i augusti kommer Shakespeare's Star Wars. Det här är fullständigt jävla genialt. Det är Stjärnornas krig som det var ödesbestämt att vara: ett shakespearianskt krönikedrama, på blankvers.

 It is a period of civil war,
The spaceships of the rebels, striking swift
From base unseen, have gain'd a vict'ry o'er
The cruel Galactic Empire, now adrift. 

Alla pratar blankvers, inklusive R2D2 och jawas. Det funkar. Det är helt fantastiskt.

Bästa fantasybok 2008

Omröstningen pågår för att utse bästa fantasybok utgiven under 2008. Att inte alla har röstat på The Graveyard Book tyder antagligen på att inte alla har läst den än? ;)
Och jag får ju skryta med i sammanhanget att min recension (eller ja, svärmiska lovtal) verkar ha varit den första som skrevs - och att Neil himself uppmärksammade detta på sin egen blogg! God saw my blog... :)

Årsbokslut

Årets nuffror: utlästa böcker: 75.
Fler än i fjol, men av de 75 var nåt dussin grafiska romaner och ett drygt dussin manga - inte automatiskt snabblästare, men (tyvärr) tunnare...

Årets niopoängare:
Fables, Ironside, The Portent, Iron Council, The graveyard book, Not the end of the world, The stone gods, (The Yiddish policemen's union), (Människohamn).





Av de 75 fanns det vampyrer i ca 8, magikunniga i ca 7, faeries i ca 9, konspiratoriska demoner i 4-5 och tidsresor i ca 3. Åt yaoi-hållet ca 8 (varav 3 manga).
4 utspelade sig i rymden, 5 i New York och 7 i historiska London (varav Lord Byron var med i 3. See, it's not just me!).






Årets Lovecraftiana: The atrocity archives och Människohamn.
Årets pirater: Piratica III - The family sea, samt mina egna.
Årets alternativhistoriska noir: The Yiddish policemen's union.
Årets e-porr: The Exeter text.
Årets space opera med Firefly-vibbar: Consider Phlebas.
Årets revolutionär: Iron Council.
Årets guiltiest pleasure: Paris Immortal med uppföljare.
Årets outgivna urban fantasy-mästerverk med hamnskiftare och vampyrer i ett mörkt sagostämnings-Malmö: Udda av Nene Ormes.

Uppföljare som var som de skulle: Ironside, Madhouse, Lord John.
Uppföljare som var okej: HP7, Bläckdöd.
Uppföljare som var en besvikelse: Selling out, Supping with panthers.



Årets Jeanette Winterson: The stone gods (den med jordens undergång) och Sexing the cherry.
Årets Kate Atkinson: Not the end of the world (den med hjältar och gudar, ej alltid av sten) och When will there be good news?.


Årets Jim Butcher: White night, Small favor, Welcome to the jungle, Backup.



Årets Neil Gaiman: The graveyard book, Odd and the frost giants, Death: The high cost of living, Fragile things, Good omens (omläsning - eller omlyssning, faktiskt, Stephen Briggs inläsning). Och så bokstöden...
Årets Gaiman-rekommendation som var bra: Lud-in-the-mist.
Årets Gaiman-rekommendation som var mindre bra: The good fairies of New York.

Årsbokslut

Antal böcker: jag får det till 61. Det har änna varit mycket jobbing i år.

Varav pågående works in progress: Herrarna i skogen, Nattens bibliotek, Fragile things, The jungle books och så då min egen bok.

Nyupptäckta författare på piedestaler: Sara Stridsberg, Jonahtan Lethem, Sam Savage, William Gibson
Författare vi upptäckte hur bra de egentligen var: Jonathan Safran Foer, Tanith Lee
Författare vi visste var bra: Poppy Z Brite, 4-5 italienare, Astrid Lindgren, Terry Pratchett
Jeanette Winterson: Oranges are not the only fruit
Haruki Murakami: Kafka på stranden

Sequels som höll klassen där den skulle vara: Proven guilty, Stravaganza: City of flowers, Moonshine, First among sequels, One good turn, The privilege of the sword
Sequels som höll klassen acceptabelt: The devil in amber, Blood bound
Pseudosequel som höll klassen acceptabelt: Kungen av Europa (Wergelandtrilogin är bättre)
Sequels som var mer jaha: Stalking darkness, Definitely dead, Iron kissed

Mytserien eller skulle varit med i den: The Penelopiad, Fisk och kultur, Territory, The helmet of horror
Jack Kerouac: vs Cthulhu: Move underground; vs världen: The Dharma bums
Jim Butcher-substitut: The devil you know, Hunter's moon
Ny fantzy: Keeping it real
Byronesque: Fevre dream (bättre), Accursed (sämre)
Tysk fantasy: The city of dreaming books
Andra världskriget: April i Paris
Barocken: Gårdagens ö
Newford: The onion girl
Troll revisited: Peer Gynt
Testamente på kladdpapper: En man utan land
Ja, okej, men inga parader: Gil's all fright diner, Heart shaped box, The name of the wind, Revelation space, Altered carbon

Böcker som lades på is som smälte och dog i den globala uppvärmingen: Politics, Män som hatar kvinnor, Devil in a kilt (besvikelse efter så lovande titel...), The overnight
Bok som lades på is som har en viss om än liten chans: Living next door to the god of love, A short history of nearly everything

Filmer, filmer, höll på att glömma filmerna! Stardust!!! Beowulf!! Guldkompassen!!! Och visst var det i år vi såg piraterna?!!! Och jag har inte sett Eastern promises än men jag älskar filmaffischen...

Gjorde dessutom en bokquiz och fick en daimon! Och fick, inom parentes, drömjobbet. A good year, all in all, eh?

Bokfemman

Min första bokfemma - Årets Bästa! Och jag måste krångla till det:

Årets nya bästa vänner:
William Gibson! Pattern recognition
Sam Savage! Firmin - adventures of a metropolitan lowlife
George R R Martin! Fevre dream
Jonathan Lethem! Motherless Brooklyn
Sara Stridsberg! Drömfakulteten

Årets å-fan-vad-de-kunde!:
Viktor Pelevin! The helmet of horror
Jonathan Safran Foer! Extremely loud and incredibly close
Tanith Lee! Biting the sun
Charles de Lint! The onion girl
Emma Bull! Territory

Årets gamla bästa vänner:
Umberto Eco! Gårdagens ö
Jim Butcher! Proven guilty
Henrik Ibsen! Peer Gynt
Ellen Kushner! The privilege of the sword
Kate Atkinson! One good turn

Men nu när jag räknar efter har det ju varit många fler bra böcker än jag trott... Yay! :)