Sara Stridsberg: Drömfakulteten

Tillägg till sexualteorin; fucka upp är svaret.
8/10

Minst hälften av gångerna jag tänker på den här boken så tänker jag ”Stridsfakulteten,” av… nej, vänta nu, det stämmer inte. Samtidigt stämmer det märkligt väl.

Valerie Solanas skrev SCUM-manifestet (SCUM = Society for cutting up men) och sköt Andy Warhol. Varför? ”Frågan är felställd. Den bör lyda: Varför skjuter hon inte?”

En tragisk, arg och upprörande roman mycket väl berättad, ilsket, noggrant och förtvivlat berättad, det ”tvångsmässiga frammanandet av textfragment och kroppsmaterial”. Kanske ett försök till en baklänges psykoanalys av huvudpersonen, samtidigt som det är en dekonstruktion (”Allting bör ryckas ur sitt sammanhang.”) av både psykoanalys och begreppen ’förstå’ och ’varför’. Man blir förbannad.

”Döden är slutet på alla berättelser. Det finns inga lyckliga slut.”
”Kom ihåg att jag är den enda kvinnan här som inte är galen.”
”Ge upp är inte svaret, fucka upp är svaret.”
”Vad spelar det för roll om berättaren ljuger?”
”Vad betyder det när jag säger att det inte finns någon berättelse? (…) Det betyder att det finns en berättelse.”