Yaoi

I allmänbildningens namn har jag läst några yaoi-böcker - manga som handlar om kärlek mellan män. Okej, det var inte bara allmänbildning, jag räknar mig trots allt som en litterär faghag (Kushner, Brite, Gabaldon, Huff, Gatiss... Lord Byron...), men detta var inget för mig. Anledningen till att yaoi framför allt läses av flickor och kvinnor - och nu är jag fördomsfull - är att det är romantik, i betydelsen romance literature. Och romance är inget för mig.

De jag har läst är: Black Knight vol. 1, Stolen heart och After I win. Försökte även läsa The moon and sandals, men där fick de bara extreme face hela tiden (bokstavligen hela tiden), så det gick bara inte. Några av böckerna hade extra noveller efter huvudstoryn. Och eftersom det är så formulaiskt skrivet alltihop, som romance ska vara, så klumpar jag ihop dem och skriver om det generella. Kanske litet få böcker att göra en bedömning utifrån, men jag gör det iallafall.

Några av historierna är främst gulligt romantiska - ska de få varandra, ska de våga visa vad de känner - men vanligare är att övertalning/förförelse är huvudtemat: allt från "bejaka dina innersta känslor" via "jodå, du vill visst" hela vägen till "det är inte våldtäkt om du gillar det". Urk. Och paren är genomgående (med ett undantag, se nedan) dominant + submissive; frasen "göra dig till min" (medelst penetrering) är återkommande. Likaså fraserna "gör det ont, förlåt älskling" respektive "det gör ont älskling, men sluta inte". Har de inga glidmedel i Japan eller?

Kort sagt, det handlar egentligen inte alls om homosexuella män, utan om dominanta män och undergivna flickor (som egentligen vill, jodå) - lätt förklätt så att vi slipper sånt där jobbigt som kvinnodiskriminering, så vi kan känna oss ohotade. Med ett undantag, alltså, en av novellerna i Stolen heart. Författaren skriver i efterordet att han/hon fick i uppdrag att rita båda männen i paret som "similar body types, so they could be switchers like a real gay couple. That was something new to me." Det var något nytt för genren också... (och de killarna håller inte på att tjata om hur ont det gör heller).

Men nu har jag orienterat mig litet iallafall, och återgår till att undvika böcker med för mycket rosa på omslagen.