Jeanette Winterson har fel.

Minst lika oväntat för mig som för någon annan, jag älskar ju hennes böcker. Men, ur en intervju i Sydsvenskan:

Jeanette Winterson ogillar inte genren science fiction. Hon hatar den. (...) Hon anser att skillnaden mellan genreböcker och litteratur handlar om kvalitet.

Det vill säga, om en bok är science fiction så kan den inte vara bra - och om den är bra så kan den inte vara science fiction. Problemet med detta är att det är fullständigt inkorrekt. Tro't eller ej, men det finns science fiction som håller hög litterär kvalitet. Till exempel finns det en författare som heter Jeanette Winterson som har skrivit en science fiction-roman som heter The Stone Gods, som är väldigt bra.

Jo, jag är hemskt ledsen, men om du placerar din huvudperson och hennes robot-älskarinna på ett rymdskepp som är på väg att kolonisera en ny planet, så är det science fiction. Och tyvärr, jag vet att det gör det mycket svårare att generalisera, men science fiction av Space Viking-slaget är en minoritet - vilket gör det extra tråkigt att mugglare tror att all science fiction är precis och bara som Space Viking. Suck.

Tanglewreck av Jeanette Winterson

Wintersons ungdomsroman Tanglewreck har vibbar av: Pullmans His Dark Materials (inklusive en Lyra, en Will och en Mrs Coulter), Roald Dahl (särskilt i fastern Mrs Rokabye), Tim Powers The Anubis Gates (inklusive en Ra-präst) och inte minst Alice i Underlandet - med kaniner och klockor och märkliga tebjudningar och att vända sig om efter någon
Who
had
gone
down
a hole.

Wintersons vackra sagoberättarspråk är litet nedskruvat jämfört med hennes vuxenböcker, men det är förstås med. Som här till exempel:

In New York City the tops of the buildings tear the sky. When the snow falls the tops of the buildings look like mountain peaks. The most important people in the city live and work as high as they can on their man-made mountains. When they want to travel, a helicopter lands on the roof and carries them away, just as enchanters on glass mountains whistled for eagles.

Boken öser glatt på med tidsresor, telepati, mytologi, kvantfysik, alternativhistoria, modiga barn och dastardly skurkar och livvaktskaniner, mammutar, pirater, påvar, svarta hål och Schrödingers katt (förstås). Det låter överlastat men funkar riktigt bra... fram tills vi börjar närma oss slutet.

Till sist blir det nämligen lite väl rörigt med profetior och utvaldheter och sammanträffanden, och otillräckliga förklaringar av varför och hur det som händer händer. Jag gillar inte när science fiction överförklarar och överbevisar, men här slår det nästan över för långt åt andra hållet när alla trådarna ska knytas upp/ihop. Suspension of disbelief, som funkar så bra i större delen av boken, förlitar sig i slutet lite för mycket på förklaringen "jamen, därför att det är så". (Eller jag kanske läste sista 100 sidorna för fort?)

Men. Jag tror inte alls att jag skulle brytt mig lika mycket om det när jag var 13-14, då skulle jag nog mest slukat alltihop, som jag nu slukade och fnissade lyckligt åt allt fram till... biten med sfinxen, ungefär.

Första mening:

At six forty-five one summer morning, a red London bus was crossing Waterloo Bridge.

vilket placerar den mellan Mr Philips av John Lanchester och Mot strömmen av J. K. Huysmans.

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Something for the kids. - Ellowen-Deeowen. - Vetenskap?. - Time, time, time. - Animal rights!.

Jeanette Winterson: Sexing the cherry

And so what we have told you is true, although it is not.
8/10
Igen i Wintersons sällskap: storytelling through storytelling. På ett sätt en historisk roman, i 1650-/60-talens England med inbördeskrig och puritaner. Tydligast när vi följer den ena berättarrösten, The Dog Woman - men som hennes son säger:

"but she is a fantasist, a liar and a murderer, though none of that would stop me loving her."

Sonen, Jordan, är den andra berättarrösten, och han förklarar:

"Every journey conceals another journey within its lines: the path not taken and the forgotten angle. These are journeys I wish to record. Not the ones I made, but the ones I might have made, or perhaps did make in some other place or time."

Det blir sagor och drömmar och tusen kärleksfulla lögner, fantastiska resor i tid och rum. Påminner en hel del om Calvinos De osynliga städerna. Det myllrande berättandet visar framåt mot The PowerBook, och frågorna kring rumtiden visar fram mot Gut Symmetries. Behandlingen av idén "historisk roman" är som i The Passion, ur vilken jag tar ett citat som passar om alla Wintersons böcker:

"I'm telling you stories. Trust me."

Update tillsvidare

Har haft semester. Satt ensam på Stugan mitt ute i Skogen och läste Pappersväggar. Över midsommar läste jag Lords and Ladies, och såg Sommarnattens leende för umpte gången. Och jag satt på trappen och skrev om Stugan och Skogen. It was all good.
Nu är jag tillbaka på jobbet och läser Sexing the cherry, vilket gör märkliga saker med verklighetsuppfattningen.

"The past is strange. We have never been there and we can never go there. I have never recognised the past as a document, rather I understand it as a kind of lumber room, full of trunks of old clothes and odd mementoes. There are as many narratives as there are guesses."
/Jeanette Winterson om historiska romaner.

The stone gods - Jeanette Winterson

9/10
My lover is made of meta-material

Vad skulle vi göra om vi fann en ny värld? En ny chans, en ny möjlighet... En ny planet, nu när vi har förstört och dödat den vi har - som en plötslig ö för en skeppsbruten. Nu när vi har lärt oss vår läxa, nu när vi vet vilka misstag vi gjorde och vilken förödelse de ledde till: denhär gången ska vi göra det rätt från början. En ny chans.

The new world - El Dorado, Atlantis, the Gold Coast, Newfoundland, Plymouth Rock, Rapanaui, Utopia, Planet Blue. Chanc'd upon, spied through a glass darkly, drunken stories strapped to a barrel of rum, shipwreck, a Bible Compass, a giant fish led us there, a storm whirled us to this isle. In the wilderness of space, we found...

Det första jag gick och jämförde med var 1984, men de tre supermakterna har olika namn där och här (då och nu) [Vi delar tid i tre delar: förgånget, nu och framtid. Men hjärnan skiljer bara på nu och icke-nu.]. Sedan virvlade det Bradbury och Lee och Vonnegut och Martinson och Adams (jorå) med flera; men då, nu och sedan är det Winterson.

A quantum universe - neither random nor determined. A universe of potentialities, waiting for an intervention to affect the outcome.
Love is an intervention.

Dystopi och kärleksberättelse, deprimerande hoppfull. Stjärnorna och jorden, tiden och Du. Berättelsen förändrar sig, och förändrar sig igen; historien månde upprepa sig men när berättelsen upprepar sig förnyar den sig. Klassisk science fiction som underbar roman - det är ju Winterson - så det blir väl bara vi lyckliga nördar som kallar den sf.

True stories are the ones that lie open at the border, allowing a crossing, a further frontier. The final frontier is just science fiction - don't believe it. Like the universe, there is no end.

Det finns ingen början och inget slut, det är aldrig över, it's enough to make you wanna chew your own foot off. Och det här vi hörde om att manuskriptet - i lösbladssystem?! - till boken glömdes/hittades på tunnelbanan? Jag tror inte på ett ord av det längre. Eller gör jag? It's a repeating world.

Every word written is a net to catch the word that has escaped.

Moralisk indignation också - JW är förbannad över vad vi har gjort mot vår vackra planet, mot varandra och mot oss själva. Samtidigt råder föga tvivel om att vi förtjänar allt ont som händer oss, för vi är ena jubelidioter. Men för att det är JW så förtjänar vi också allt gott som händer oss: det finns kärlek, och vi kan komma hem till den.

My advice to anyone is: get born.

Förslag på musik: "Eve of destruction", "In the year 2525", "Metal guru" med Chic X

'It's a pity the dinosaurs were wiped out.'
'What dinosaurs?'
'The usual ones -'

Jeanette Winterson: Oranges are not the only fruit

that is the way with stories; we make them what we will. It’s a way of explaining the universe while leaving the universe unexplained
8/10

Storytelling through storytelling.