Årets bästa - hittills

Fem månader in är det tydligen läge att göra en årsbästa-[hittills, obvs]-lista, för 2013 har redan bjudit på mycket väldigt bra.

Kate Atkinsons Life After Life och Lauren Beukes The Shining Girls är sinsemellan olika men har det gemensamt att de gör nedslag i olika år under 1900-talet, fram och tillbaka, och i orienteringens namn har kapitlen datum och år som rubrik.

I Life After Life får vi följa Ursula Todd, som föds 1910, men dör vid födseln. Och sedan föds igen 1910 och lever tills hon blir fem år. Och sedan tills hon blir åtta år. Och sedan igen tills hon blir åtta år. Och så vidare. What if you had the chance to live your life again and again, until you finally got it right? är romanens tagline, men det dröjer länge innan Ursula ens börjar ana något - outtalade instinkter får henne att vilja överleva, vilja oförklarat ändra sitt öde gång efter gång. Det hade kunnat bli hur corny som helst men blir väldigt gripande, i många tidslinjer går det riktigt illa och realismen är hjärtskärande. Allt med fantastisk tidskänsla - så illa som det kan gå 1926 är mycket på grund av att det är just 1920-talet, och världskrigens roll för hur 1900-talet ser ut är helt avgörande. Skitbra bok.

I The Shining Girls följer vi seriemördaren Harper Curtis och hans offer, framför allt den enda som överlevde, Kirby Mazrachi. Hon blev väldigt svårt skadad men klarade sig mot alla odds, och börjar praktisera som journalist för att försöka hitta något om mördaren där polisen kört fast. Och det är inte konstigt att de kört fast: Curtis är från 1930-talet, där han hittade Huset - som släpper ut honom på Chicagos gator under olika år under 1900-talet, där han hittar sina lysande flickor, dragen av deras livfullhet, och mördar dem blodigt och rituellt. Igen, fantastisk tidskänsla i alla år vi landar i, och fantastiska porträtt av kvinnor och flickor skapade av den tid de lever i, som i alla tider är en tid där de ges mindre makt och röst än män. Skitbra bok. (Eh, ta bara för givet att alla böcker i det här inlägget är skitbra, så slipper jag upprepa mig.)

En annan diptyk: Six-Gun Snow White av Catherynne M Valente och The Six-Gun Tarot av R. S. Belcher.

Snövit i Vilda Västern. Det vill säga, mythpunk av bästa sort. Silverbaronen Mr H stjäl en kvinna från Crow-folket, och deras dotter växer upp ensam - först i en sagoaktig (ensam) frihet, men sedan gifter Mr H om sig med en vit kvinna. Det är hon som ger flickan namnet Snow White, "the one thing I was not and could never be." Resten av uppväxten blir en plåga, en plåga Snow White accepterar som sin lott tills hon slutligen drar ett steck och lämnar hemmet för den hårda världen. Ett mytiskt men enkelt berättande blandas med påtaglig, skitig och våldsam realism; en rättfram och klar berättelse med massor av lager.

Cthulhu i Vilda Västern. Det vill säga, ungefär. Golgotha, Nevada, är en stad med hemligheter. Många av dem är kända för alla som bor där - det händer väldigt konstiga saker i Golgotha. Man hade kunnat tänka att staden ligger på the Hellmouth, men det är något annat som ligger begravt under den övergivna silvergruvan. Hint: eldritch evil! Ett mycket underhållande persongalleri, med en odöd/-lig sheriff, en vicesheriff som är halvblod varav hälften kan vara coyote, en bankirhustru med Modesty Blaise-förflutet, och i allmänhet folk med sadelväskorna fulla av oväntade hemligheter. Iä!

Hide Me Among the Graves av Tim Powers är en fristående uppföljare till The Stress Of Her Regard från 1989. Det var inte tänkt så, men som Powers berättar i en intervju i Locus, the research made him do it! Vampyrer som uråldriga, verkligen från-människor-väsensskilda varelser som har en oemotståndlig gentjänst för att livnära sig på ditt liv: inspiration. Dödliga musor. I TSOHR var det Byron, Keats och Shelley, här är det pre-Rafaeliterna, Christina Rossetti och Dante Gabriel Rossetti. Om ni gillar graderingar: på den enorma skalan för vampyrromaner ligger HMATG och TSOHR blodigt nära Dracula.

En annan uppföljare: Ha'penny av Jo Walton, uppföljare till Farthing, några år gammal men nu i efterlängtat nytryck. England 1949, i en alternativ historia där England slöt fred med Tredje riket 1941 och USA stannade utanför kriget. Hela kontinenten ligger under nazisterna och England blir alltmer fascistiskt - bomber, angiveri och att inte fråga efter folk som försvinner hör till vardagen. Vår huvudperson är kommissarie Carmichael på Scotland Yard. Han ser världen bli brunare och brunare och mörkare men eftersom hans överordnade vet att han själv är oönskvärd enligt fascismens normer är han en maktlös spelpjäs med bara några få medel sig till buds. Det här fallet börjar med en skådespelerska, en bomb och en genderswapped Hamlet. En väldigt dyster bok om vanmakt som man samtidigt är glad att läsa eftersom den är så jävla bra.

The Ocean at the End of the Lane, en ny Neil Gaiman-roman, släpps 18 juni. Jag har redan läst den. Jag kommer att läsa den igen. Jag har också suttit bredvid Neil Himself och ätit glass och fått boken personligen signerad, med bonus!kram! Boken är ganska kort, så ni vet (han trodde, när han började skriva, att den skulle bli en novell). Den är fantastisk. Den är vemodig. Den är kuslig. Den är vacker. Jag ska inte säga så mycket mer, för man spoilar tidigt på 200 sidor, men det finns mer i den här texten jag skrev för bokhandelns hemsida. Patrick Rothfuss sammanfattar det också ganska bra.

Helt oväntat har jag läst och älskat ett Stålmannen-album! Superman: Secret Identity av Kurt Busiek och Stuart Immonen är lysande. I en småstad i Kansas får herr och fru Kent en mörkhårig son, och deras humor är sådan att de ger honom namnet Clark. Ni kan gissa er till uppväxten av mobbing och gliringar; stulna skolväskor med "men flyg och ta den då!" och illa genomtänkta Stålmannen-relaterade presenter från släktingar. Tills den dag då unge Clark, på en av sina campingturer för att komma iväg från alla, vaknar av att han flyger. Fortsättningen innehåller allt och mer man kan önska av realistiska superhjälteberättelser. With great power comes great responsibility, och stort intresse från dem som undrar hur du fick dina great powers och vad du gör med dem. Oavsett hur den kommande Stålis-filmen är önskar jag att de hade baserat den på det här albumet istället.

En annan sort-of uppföljare: The Wind Through the Keyhole av Stephen King. Bok 8 - eller mer korrekt bok 4½ - i The Dark Tower. Mellan Wizard and Glass och Wolves of the Calla var Roland of Gilead och hans ka-tet på vandring när de plötsligt hotades av ett av de värsta väder Mid-World har att bjuda på: the starkblast. (And the intertextuality continues.) De bivackerar och för att få natten att gå berättar Roland om när han som ung gunslinger skickades ut till en gruvstad i gränsmarkerna där det sades att ett hamnskiftande monster åt folk. Inuti den här historien berättar unge Roland för ett ännu yngre ögonvittne berättelsen om Tim Ross, vars far dör strax innan skattesamlaren kommer till byn, och skattesamlaren är en viss man i svart. Det blir till att färdas along the Beam, i en omöjlig quest mot - det kan väl inte vara Maerlyn?

Saga av Brian K Vaughan och Fiona Staples har jag nu efter alla andra läst första volymen av. Hela galaxen är drabbad av kriget mellan "hornen" och "vingarna", folken från Wreath och Landfall. Alana från Landfall och Marko från Wreath har förälskat sig i varandra och deserterat, vilket inte uppskattas av makterna, så nu jagas de av två arméer och noga utvalda yrkesmördare. Trots att berättelsen går i sf-fällan "en planet - en kultur" var den rolig och inspirerande och jag ser fram mot volym två, som kommer snart. Och jag vill också ha ett trädrymdskepp!!

Och till slut, det här kan möjligen vara årtiondets nerdgasm: i augusti kommer Shakespeare's Star Wars. Det här är fullständigt jävla genialt. Det är Stjärnornas krig som det var ödesbestämt att vara: ett shakespearianskt krönikedrama, på blankvers.

 It is a period of civil war,
The spaceships of the rebels, striking swift
From base unseen, have gain'd a vict'ry o'er
The cruel Galactic Empire, now adrift. 

Alla pratar blankvers, inklusive R2D2 och jawas. Det funkar. Det är helt fantastiskt.