Heavy, heavy boots.
9/10
En av de sorgligaste böcker det varit mig ett stort nöje att läsa. Underbart skriven, originell, unik, heartbreaking och ändå med humor. Och det låter klichéartat när man får reda på vad den handlar om, men klichéer behöver man inte oroa sig för det minsta. Det är inte en ’vacker och trösterik bok om sorg’, det är en riktigt bra roman. Om sorg.
9-årige Oskars pappa dog i World Trade Center. Två år efteråt är Oskars stövlar fortfarande väldigt, väldigt tunga och han tänker vitt och brett, frågar, söker, sover inte, ger sig själv blåmärken och uppfinner saker som ska göra människor tryggare. Till exempel uppfinner han en skjorta av fågelfrön, så att människor skulle kunna klara sig i situationer då man borde kunna flyga… Han har en enorm hemlighet om den värsta dagen. Han hittar en nyckel i pappans klädkammare och blir besatt av att hitta låset den öppnar.
Efterhand som Oskars historia skrivs fram kommer också hans farföräldrars historia: de överlevde brandbombningen av Dresden. Är vi deprimerade ännu? Men det är en underbar bok med makalösa berättarröster. (Och jag som skyr pojkårsskildringar – men dethär är inget i närheten av någon sådan.) Jag skulle ha strukit under en massa av den överflödande rika texten, ringat in det med rödpenna, men jag kunde inte sluta läsa.
Förslag på musik: Beatles
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
1 kommentar:
Det låter absolut intressant. Ska ta med i beaktandet att jag ska ha en penna med för att göra understrykningar om jag väljer den här (usch, det är sambons bok, får man stryka under i den? Å andra sidan lär han inte läsa om den, så sannolikheten att han ska märka det är minimal.)
Skicka en kommentar