The stone gods - Jeanette Winterson

9/10
My lover is made of meta-material

Vad skulle vi göra om vi fann en ny värld? En ny chans, en ny möjlighet... En ny planet, nu när vi har förstört och dödat den vi har - som en plötslig ö för en skeppsbruten. Nu när vi har lärt oss vår läxa, nu när vi vet vilka misstag vi gjorde och vilken förödelse de ledde till: denhär gången ska vi göra det rätt från början. En ny chans.

The new world - El Dorado, Atlantis, the Gold Coast, Newfoundland, Plymouth Rock, Rapanaui, Utopia, Planet Blue. Chanc'd upon, spied through a glass darkly, drunken stories strapped to a barrel of rum, shipwreck, a Bible Compass, a giant fish led us there, a storm whirled us to this isle. In the wilderness of space, we found...

Det första jag gick och jämförde med var 1984, men de tre supermakterna har olika namn där och här (då och nu) [Vi delar tid i tre delar: förgånget, nu och framtid. Men hjärnan skiljer bara på nu och icke-nu.]. Sedan virvlade det Bradbury och Lee och Vonnegut och Martinson och Adams (jorå) med flera; men då, nu och sedan är det Winterson.

A quantum universe - neither random nor determined. A universe of potentialities, waiting for an intervention to affect the outcome.
Love is an intervention.

Dystopi och kärleksberättelse, deprimerande hoppfull. Stjärnorna och jorden, tiden och Du. Berättelsen förändrar sig, och förändrar sig igen; historien månde upprepa sig men när berättelsen upprepar sig förnyar den sig. Klassisk science fiction som underbar roman - det är ju Winterson - så det blir väl bara vi lyckliga nördar som kallar den sf.

True stories are the ones that lie open at the border, allowing a crossing, a further frontier. The final frontier is just science fiction - don't believe it. Like the universe, there is no end.

Det finns ingen början och inget slut, det är aldrig över, it's enough to make you wanna chew your own foot off. Och det här vi hörde om att manuskriptet - i lösbladssystem?! - till boken glömdes/hittades på tunnelbanan? Jag tror inte på ett ord av det längre. Eller gör jag? It's a repeating world.

Every word written is a net to catch the word that has escaped.

Moralisk indignation också - JW är förbannad över vad vi har gjort mot vår vackra planet, mot varandra och mot oss själva. Samtidigt råder föga tvivel om att vi förtjänar allt ont som händer oss, för vi är ena jubelidioter. Men för att det är JW så förtjänar vi också allt gott som händer oss: det finns kärlek, och vi kan komma hem till den.

My advice to anyone is: get born.

Förslag på musik: "Eve of destruction", "In the year 2525", "Metal guru" med Chic X

'It's a pity the dinosaurs were wiped out.'
'What dinosaurs?'
'The usual ones -'