The end of Mr Y / Scarlett Thomas

Oh, at the moment everything's a bit of a paradox. It wouldn't matter. [...] I don't think we are living in a cause-and-effect universe.
7/10
Ariel Manto brukade skriva en serie belästa, essä-artade artiklar under rubriken "Free Association" - hon började med Big Bang och associerade sig sedan vidare till bl a ljushastighet, kvantmekanik, Schrödingers katt, the luminiferous ether och artificiell intelligens och så Samuel Butler. Från honom kom hon till den obskyre viktorianen Thomas E. Lumas - sf-författare och excentrisk vetenskapsfilosof från 1890-talet.

Nu doktorerar Ariel på tankeexperiment - katten igen, Einsteins tåg mm. Men den dag då en av universitetets byggnader kollapsar hamnar Ariel av en slump i ett antikvariat, och mot alla odds hittar hon Lumas extremt - det finns ett känt ex - sällsynta roman The End of Mr Y. Det visar sig efterhand att den är sällsynt av en anledning...

Romanen fortsätter in i märkliga meta-[you now have at least five choices:]-fysiska, -foriska, -filosofiska, -litterära, -vetenskapliga äventyr. Det är riktigt spännande emellanåt. Det är riktigt tankeväckande emellanåt. Det är riktigt filosofiskt infodumpande emellanåt.

(Och intressant poäng för fantzy-läsare, eftersom säljpratet trycker på sexet: det positiva sexet är bra, men det är väldigt litet av det. Sexet med eughh-faktor får mer utrymme, men allt som allt överväger meta-joxet markant. In point of fact, allt utom sexet är väldigt detaljerat...)

Filosofisk infodump, där var vi. Men å andra sidan: allt - boken, mina tankar om boken, mitt läsande av boken, den här texten - allt är gjort av språk. Och allt är också, icke att förglömma, gjort av kvarkar och elektroner. I couldn't help but wonder: är språk gjort av kvarkar och elektroner? Kvarkar och elektroner är väl gjorda av språk [Joyce], iallafall. (Idéer kan förändra världen.

No one had decided whether or not light was waves or particles. And then people were surprised when they found that it was both at once.)

Kopplingarna mellan tanke, språk och verklighet utforskas våldsamt och entusiastiskt. Tecken. Signifier och signified. Derrida for the kill. Kvantdekonstruktion, för jösse [smeknamnsform för Jacques då i det här fallet] namn.

Jag skulle verkligen gilla att dekonstruera den här boken. Och det betyder alltså inte att jag inte gillar den - det gör det ibland, [men kom ihåg att dekonstruktion inte ens tillnärmelsevis är samma sak som destruktion] men i det här fallet skulle jag nog gilla den mer om jag fick tillbringa säg en doktorsavhandling på att dekonstruera först boken och därefter alla dess cameo-stjärnor, från Aristoteles och Platon, till Darwin d.ä.ä., Butler, Poe, Einstein, Derrida, Heidegger [could think you under the table], och... Wachowskis...

Den innehåller liksom allt jag skulle vilja kunna så väl att jag skulle kunna dekonstruera det, även om romanen i sig blir rätt pladdrig i stycken. Att dra i alla de trådarna, äta kakorna och ha dem, fläta upp flätorna och knyta knutar med dem... *academia sigh*

Men, vem har tio år över till en doktorsavhandling. Inte förrän jag lyckats med det där pesky odödlighetsexperimentet med an irrational particle accelerator, a liquid lunch, and a pair of rubber bands... Ja ja. Nu för den som orkat så här långt:
Och den här julgranen:

[...]doesn't want stars and tinsel: she wants to decorate that tree with black holes, wormholes and quarks. She wants to drape it in the fabric of space-time.

För övrigt anser jag att det var riktigt skönt att läsa en roman där det var så självklart att vara vegetarian, där det är klart att den maten man serveras är vegetarisk, och där enda gången det avviks från detta beskrivs som "Room service seems to consist mostly of dead stuff and chips." Jepp, det låter som England.

I can has LOLtheorists

Gick förbi Espresso House och tänkte att de också bara pratar LOLspeak:

Is Chai?

Men det var bara särskrivning. Istället har vi LOLTheorists.

teh lol is teh messidj:
Peter Singer apropos coughey shoppes:
I can has deconstrukshun:
På latin:
Och LOLbible var uppenbart, självklart och oundvikligt. Det här å andra sidan kommer att få mig att ligga vaken om nätterna: LOLcat Waste Land.

Sosotris Cat has smartz, (43)
can see bukkit,
dead sailorz in bukkit,
hooked on fonicians.
belladonna in ur rocks,
situating ur situations.
man has three staves,
turning wheelz,
INVISIBLE CARD.
Sosotris Cat no can has hanged man:
avoid bukkit or u drownz.

OMFG.

Isaac Asimov: Foundation

All is taken into account.
8/10

Om någon berättat för mig (okej, det har de visst gjort) hur bra Asimov var skulle jag inte ha väntat så här länge med att läsa honom, och fått skämmas för att jag inte gjort det förr. Och om någon berättat att Douglas Adams läst Asimov skulle jag definitivt plöjt Stiftelse-böckerna för länge sen. Bara en sån sak som att det första man träffar på är Encyclopedia Galactica (som i mer avslappnade delar av galaxen ersatts med Liftarens guide till galaxen...).

Hari Seldon har utvecklat vetenskapen psykohistoria: en metod för att genom matematiska beräkningar av sannolikheter fastställa hur framtiden kommer att se ut. Det handlar inte om spådom eller öde, utan helt enkelt att "detta kommer att hända för det är det som kommer att hända," alla faktorer medräknade.

Seldon kommer fram till att det galaktiska Imperiet - som styrt den av människobefolkade planeter fulla galaxen i 12 000 år - är på väg mot oundviklig nedgång och fall. För att förkorta den lika oundvikliga perioden av kaos och anarki som kommer att följa grundar Seldon Stiftelsen, och ger den uppgiften att sammanställa Encyclopedia Galactica, så att all mänsklighetens kunskap ska bevaras över den kommande krisen. Men hans planer är långt mer intrikata än så, visar det sig så småningom. Och i Stiftelsen finns inga psykohistoriker, så de flyger blint - lika blint som vi, och vem som helst i mänsklighetens historia.

Hans planer, förresten: det är ju inte någons planer, det är historiens gång. Frågor om hur man kan påverka det som händer, huruvida man bör göra det, huvuvida det ens är möjligt, hur långsiktiga mål man har och kan ha med sina handlingar, är bärande för Foundation, som utspelar sig under Stiftelsens första 150-200 år. Historiska skeenden granskas av individer med olika synsätt genom några nedslag vid avgörande händelser. Det är mycket fjärilen och orkanen. Planetnära och händelserikt men samtidigt med svindlande perspektiv.

Klassisk SF: det är ute i rymden med strålvapen och imperial cruisers, men rakt igenom det är det filosofiskt om den mänskliga tillvaron, väldigt "what if?" Sätter små atommyror i huvudet på en när man tittar på nutiden; jag skulle inte vilja vara Hari Seldon här och nu, det vore otroligt deprimerande. Samtidigt kryper det i en att gå in på djupet och tolka de senaste 10, 100, 1000 åren och se om man kan lista ut vart vi - antagligen helt uppenbart för en matematisk psykohistoriker - är på väg, men som sagt, just nu tror jag att det vore alltför deprimerande... Å andra sidan skulle någon som visste, som t ex Hari Seldon, bara genom rätt handling vid rätt tillfälle, kunna göra något för att minska 30 000 års kaos till bara 1000 år. Hmm...