Bläckdöd / Cornelia Funke

Den här berättelsen gillar inte enkla vägar. Den har andra planer, jag känner det på mig.
6,5/10
Bläckvärlds-serien visar sig vara den där sällsynta sortens trilogi där bok två är den avgjort bästa boken... Bläckhjärta var riktigt bra, en bokfrossande sagorik överraskning. Bläckmagi var riktigt riktigt bra, tog världen som påbörjats och fördjupade den, berättade en riktigt fängslande saga. Bläckdöd fortsätter i samma värld, på samma saga.

Berättelser ska avslutas, trådar ska knytas ihop. Det blir litet för långt. Det märks att Funke inte vill lämna sin värld, men det vill ju egentligen inte jag heller... Och det måste bli långt: det finns flera författare till historien.

Världen boken utspelar sig i är en värld som skapats av författaren Fenoglio. Ett antal personer från vår "verkliga" värld har hamnat i denna bokvärld. Däribland en annan författare, som försöker ändra handlingen i världen för att själv gagna av det. Vad han och Fenoglio skriver kan bli verklighet. (Men bokmagin blir mer bruksmagi här, inte den fantastiska sagomagi den var i tidigare böcker.) Därtill har världen tagit sig eget liv, saker händer för att de måste hända, personerna är verkliga personer, inte bara skapelser av bläck och papper. Det är inte konstigt att det blir en lång, invecklad historia...

En okej, ganska vemodig avslutning på trilogin.