Holly Black: Ironside - A Modern Faerie Tale

In the end, they all return to Faerie.
9/10
När det har gått ett bra tag mellan det att man läste förra boken tills uppföljaren kommer. När förra (och halvförra) boken dessutom klassats som "young adult". Det kan hända att man får känslan att, nej, det kanske inte var något vidare egentligen? Det kanske bara var godis, inte Riktigt Bra Böcker? Den känslan kan förstås stämma ibland. Men, tydligen, inte när det gäller Holly Black.

Tithe, Valiant och Ironside:
Faeries som de skulle vara: farliga, förföriska, opålitliga (utan att kunna ljuga), underbara, vilda, komplexa, åtråvärda, dödliga (you know, för oss), okända.
Sagor av det oväntade, det vackra, det kusliga, sense of wonder.
Berättande helt beroendeframkallande, nej-vadå-jobbet/maten/sömnen, berätta-vad-som-hände-sen!

Figurer från både Tithe och Valiant återkommer.
Kaye, bortbytingen, inser att hon dejtar The Lord of the Night Court, skickas på en omöjlig quest.
Corny bestämmer sig för att inte vara ett offer längre utan slå tillbaka.
Luis dras in mot sin vilja, har oförenliga skyldigheter.

By the Sun, Moon and Stars and the Golden Apples of the West. Akta er för the debatable lands. Det är så underbart vackert ändlöst där.