Freedom & Necessity av Emma Bull & Steven Brust

Freedom & Necessity är en av de bästa böcker jag läst i år. Det är en brev- och dagboksroman som inte bara är oupplåtligt spännande - och blir mer och mer spännande precis hela tiden fram till de sista fem sidorna - utan som till stor del blir spännande just genom att den på mästerligt sätt använder sig av formen brev- och dagboksroman.

Personer och handling, sanningar och lögner, avslöjas bit för bit på ett rent virtuost sätt: genom fragment och hintar, genom plötsliga upptäckter, och inte minst genom att läsa mellan raderna. Inte bara vem som skriver utan också vem de skriver till förändrar berättandet - och hur personerna, och deras inbördes förhållanden, växer fram och förändras är ofta mer spännande än själva den fysiska handlingen.

Det betyder dock inte att den fysiska handlingen inte är spännande. Här finns revolutionärer och nattliga ritter över hedar och hemliga sällskap och passionerad kärlek - men det är nästan lika spännande när våra hjältar diskuterar Hegels Science of logic eller debatterar socialistiska principer med Friedrich Engels.

Boken utspelar sig i England 1849 i efterdyningarna efter det revolutionära 1848. James Cobham antas ha dött i en drunkningsolycka - men två månader senare får hans kusin Richard plötsligt ett brev från James, som dock inte har något minne av de gångna månaderna. Deras kusin Susan skriver under tiden brev till sin kusin Kitty (som är Richards käresta och James styvsyster): Susan har ägnat tiden efter James död åt att försöka hitta svar på några av de många gåtorna runt hans liv, och hon använder metoder som ofta inte är lämpliga för en ärbar kvinna av börd.

Och efter denna relativt lugna början blir det mer och mer och mer spännande hela hela tiden. Jag kan varmt rekommendera Freedom & Necessity till alla, särskilt om man gillar brevromaner och historiska romaner och, liksom, bra romaner.

I och med den här boken har jag läst allt av Emma Bull som går och få tag på, och jag helt enkelt älskar henne. Nu får jag ju alltså ge mig på Steven Brust! Ska bli väldigt intressant.

Första mening:

My Dear Cousin,

I wonder how you will greet these words; indeed, I wonder how you will receive into your hands the paper that bears them, as I think you cannot be in expectation of correspondence from me.

vilket placerar den mellan Deathnote vol 10 och The Eyre Affair.

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Philosophy?. - Just because you’re paranoid. - Écrire. - Once upon a time. - Woman power. - Great (leading) men. - Alla famiglia!. - Den vidunderliga kärleken. - Rule Britannia. - Aux armes, citoyens!. - Pussel.

Fantastik åt folket!!

Vi är fortfarande flabbergasted, discombobulated och flummoxed över att SF Bio inte tänker visa Bläckhjärta i Malmö. Och man kan ju inte låta bli att undra om fler filmer inom fantasy och sf kommer att drabbas?

Men motståndet pågår! På SF-bokhandelns i Malmö blogg kan man rösta på att man vill kunna se fantasy, sf, skräck och anime på bio även i utbygden glesbefolkade Skåne! Även om ni inte bor i Skåne, stödrösta gärna på "Kanske" för att stöda saken!

Kulturutredningen smygstöder fildelning?

Niklas Qvarnström skriver en kul text i Sydsvenskan idag: Antikvariaten - gamla tiders fildelare. Och det slog mig: när nu moderaterna medelst Kulturutredningen tänker döda Författarfonden så... rätta mig om jag tänker fel, men... så förvandlar de landets samtliga folkbibliotek till piratbukter? Författarna har ingen kontroll över ersättningen (om de ens får någon?) hur många gånger deras verk än delas lånas ut.

För övrigt fick jag lära mig idag att förr i världen, när man satt med sin kassettbandspelare och spelade av låtar från radio, och satt på helspänn för att trycka på paus före P3-visslingen (jeesh, I'm old) - då lades en extra skatt på kassettband, just på grund av blandbanden. Så lägg en skatt på bredband? Låt de pengarna gå till en behålld författarfond och till en musikerfond, en filmmakarfond osv? (Som ger pengarna till upphovspersonerna, inte bolagen.)

(När jag bildgooglade hittade jag det här gôrfina usb-minnet.)

*vinkar till de IPRED-sponsrade piratjägarna* Det är inte 1 april än. ;-p

Så att egentligen så har det nog inte hänt

- men att göra det på Tages födelsedag är så vidrigt att då kan vi nästan vara säkra på... att då händer det inte igen. I varje fall inte samtidigt som förra gången. Och i varje fall inte i Harrisburg eller Tjernobyl! Nej, risken för det, den är så väldigt liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara litet.

De förstår inte att en sak som inte ens är sannolik, den kan ju ändå mindre vara sann. De har inte hängt med i utvecklingen.

K, J. Parker: Evil for evil

It's the combination of imaginative flair and scrupulous attention to detail that does it.
8/10

Precis som i Parkers förra trilogi har tvåan långsammare tempo än ettan. Detta är dock - enligt vad jag kan bedöma hittills - Parkers enda eftergift till trilogisjukan som ständigt skördar nya fantasy-offer.

Det intelligenta fantasy-som-tankeexperiment fortsätter. Pusslandet med riken och individer följs i stora drag och på detaljnivå. Insatser höjs. Ödestrådar dras åt. Fällor slår igen. Shit is loaded onto catapult aimed at fan.

(Somliga antihjältar blir mer villains och somliga antihjältar blir mer tragic heroes. Jag kan leva med det i det här fallet.)

K. J. Parker: Devices and desires

Love's always the most dangerous thing.
8,5/10
K. J. Parker skriver fantasy utan magi och orcher - fantasy som tankeexperiment. Jag älskade Scavenger-trilogin (gamla rec: ettan, tvåan, trean) och hade höga förhoppningar inför Engineer-trilogin, ytterligare matade av lyriska recensioner i bl a Locus: och efter första boken och hundra sidor av andra är mina förhoppningar mycket väl uppfyllda!

Stadsrepubliken Mezentia är det ojämförligt mäktigaste riket i den här delen av världen, och den styrs av sina skrån. Skråna reglerar all yrkesverksamhet genom Specifikationerna, detaljerade beskrivningar av hur allt ska gå till för bästa resultat. Mezentinska varor är alltid de bästa, för de följer alltid Specifikationerna. Att bryta mot Specifikationerna, framför allt att försöka förbättra dem, är det grövsta brottet man kan begå - för det skulle antyda att hela basen för Mezentias överlägsenhet inte är perfekt som den är.

Ingenjören Ziani Vaatzes bryter mot Specifikationerna - han ändrar storleken på några kugghjul och lägger till en spärrhake, ungefär - för att kunna bygga en leksak till sin dotter. Han avslöjas och döms summariskt till döden.

Vaatzes flyr och hamnar hos Mezentias fiender, det i hans ögon barbariska bergsriket Eremia. Där börjar han bygga Maskinen.

Maskinen är en enorm apparat av händelser, med människor och krig som sina aktiva komponenter. Vaatzes manipulerar och spelar med historiens gång - det är litet psykohistoria över det, med skillnaden att han inte bara observerar utan även griper in - allt för ett enda mål, ett "litet, trivialt mål": att kunna återförenas med sin fru och dotter. För detta är han fullt beredd att förgöra hela länder.

I've got to breach the city wall, bash through the gates, pick my way over the dead bodies of millions, just to reach my front door and get home.

Detta är ungefär allt som sägs om hans kärlek till sin fru. Inga långa melodramatiska eller smöriga tal om hur mycket han älskar henne, bara: om jag behöver åvägabringa världens undergång för att komma hem till henne, så är det vad jag kommer att göra.

Romanen följer Vaatzes och de som ovetande är hans kugghjul och spelpjäser i Maskinen. Det blir en mycket rik, bred, intelligent berättelse om människor. Inga hjältar, istället de imperfekta, komplexa människor som alltid är de avgörande komponenterna i den maskin som är historien. Klokt och snyggt och inte sällan spännande. Mycket bra.

Spreading the words

Jag hämtar det från S. Roit, men det verkar vandra runt mycket:

10 reasons why gay marriage is wrong:

1) Being gay is not natural.
And real Americans always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning, tattoos, piercings and silicon breasts...

2) Gay marriage will encourage people to be gay.
In the same way that hanging around tall people will make you tall.

3) Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behav​ior.
People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract. Lamps are next.

4) Straight marriage has been around a long time and hasn't changed at all;
Hence why women are still property, blacks still can't marry whites, and divorce is still illegal.

5) Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed;
And we can't let the sanctity of Britney Spears' 55-hour just-for-fun marriage be destroyed.

6) Straight marriages are valid because they produce children.
So therefore, gay couples, infertile couples, and old people shouldn't be allowed to marry because our population isn't out of control, our orphanages aren't full yet, and the world needs more children.

7) Obviously gay parents will raise gay children,
Since, of course, straight parents only raise straight child​ren.

8) Gay marriage is not supported by religion.
In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That's why we have only one religion in America.

9) Children can never succeed without a male and a female role model at home.
Which is exactly why we as a society expressly forbid single parents to raise children.

10) Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms.
Just like we haven't adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.


Jag är så lycklig att jag inte bor i USA, blir bara våldsam och bitter när jag tänker på det. Inte för att vi är tillnärmelsevis klara, men vi är litet bättre va? ... ... ...

Ska se om jag hittar moseböckerna-grejen också. Cthulhu for president, anyway!! Why settle for the, um, worse evil?...

Peter Bergting: The portent

Det finns ingen utvald hjälte.
9/10
Jag är estet, det kommer att ta kål på mig än. Så vansinnigt snyggt. Storyn är väldigt - jag vill inte säga brokig: bruten som ett prisma, ojämn som vad jag inte kommer på vad det heter, oljemålning så tjock att den blir som reliefer? Men storyn är nästan lika snygg - nej, inte riktigt lika snygg som bilderna. De får det att vattnas i munnen, jag svindlar och dricker med ögonen.

Grynings-/skymningsfärger och svart, skuggor och hemligheter och detaljer, stort och ödesdigert och nära och bittert. Märklig blandning - på ett rysande vis, stora-sagor-vis - av fornnordiska, asiatiska, fantasy-, hjältesago- och graphic novel-berättelser.

Och behöver vi hjältar?
Vi behöver iallafall hjältar som Peter Bergting.

China Miéville: Iron Council

Long Live Iron Council!
9/10
Den var lika bra som jag hoppades! Behöver inte äta upp några lovord, allt stämmer. Och därtill:

Historien som växer fram ur det underbara berättandet rör sig runt revolution, motstånd, uppror. Det handlar om människorna mitt i det. Kan en människa (eller kaktusman, eller vodyanoi, eller wyrman) förändra historien, påverka historiens gång? Kan många? Gör det någon skillnad om motiven är kärlek eller ideal? Helgar ändamålen medlen?

Magi och monster vävs in i denna konkreta värld på ett fullt naturligt sätt. Krig förs med magiska medel, vilket inte innebär att slå ner folk med blixtar utan att förstöra verkligheten för dem. "Och vilka är egentligen monstren?" är en kliché, men eftersom det inte finns några klichéer i boken så tror jag den överlever.

Våldsamt poetiskt och poetiskt våldsamt... Slösande kreativt på ett sätt som aldrig blir ansträngt. En Bra Bok.

Förslag på musik: Power to the people, Working class hero, People have the power, Notes to the future:

And the children shall march
And bring the colors forward
Investing within them

The redeeming blood
Of their revolutionary hearts.

Tanith Lee: Biting the sun

Oh, Ooma, that's absolutely groshing and derisann!
8/10

Det var någon som sade att SF alltid handlar om den tid då den skrevs - och att läsa den här boken som att den handlar om 70-talets ungdomar kräver ingen enorm ansträngning...

I staden Four BEE finns två folkslag: the Jang och Older People. Allt praktiskt sköts av androider och andra robotar. Jangs uppgift här i livet är att leva ett vilt liv med sex, droger, lämpligt sabotage och så utsvävande leverne de kan. Om det råkar ta livet av dem får de en ny kropp på en gång, av valfritt utseende och kön - och om de tröttnar på kroppen de har kan de alltid begå självmord och få en ny.

Men en Jang börjar tröttna på lyxen och lättjan... tror hon/han iallafall. Men hon/han vet inte vad hon/han annars längtar efter, för det finns inget annat tillgängligt och lagen är: Grubbla inte, roa dig! Trots det börjar hon/han undersöka och utmana gränserna.

Ungdomsuppror mot ungdomsupproret alltså; Bonjour tristesse eller Story of my life i SF-miljö - med den extra dimensionen det ger: identitetsfrågorna som uppstår av att döden, åldrandet och könen är leksaker, parenteser. Därtill berättat med en sorts zany laid back-attityd. Hamnar nog i kategorin "Böcker man bör läsa innan man fyller 20", men rekommenderas alla som behöver en mind-flip eller två.

Michael Wallner: April i Paris

Peut-être une bombe en cadeau
7/10

Ockuperade Paris 1943, den unge tyske korpralen Roth kan flytande franska och används som tolk under SS förhör/tortyrsessioner. Äcklad av detta och fascinerad av att vara i det omdrömda Paris gör han det förbjudna: klär sig som civilperson och strosar omkring på boulevarderna som monsieur Antoine. Träffar en vacker fransyska och förälskar sig – och hon är med i motståndsrörelsen. Förstås, kan man tänka i det här läget, men Wallners roman blir aldrig klichéartad. De starka känslorna skildras stramt och aldrig sentimentalt; SS-förhören skildras mer detaljerat än kärleksmötena… De små människornas hjälplöshet i krigets ohygglighet – även under ockupationens relativa lugn jämfört med slagfältet – hur mycket motstånd man än är beredd att göra.

Förslag på musik: Maurice Chevalier

Wu Ming: 54

Dov’è la rivoluzione?
8/10

Wu Ming är egentligen fem italienska författare; när de bara var fyra och kallade sig Luther Blissett skrev de romanen ”Q”. Till skillnad från den känns ”54” ganska splittrad i början, men den tar sig! Andra skillnader: ”Q” var en europeisk idéroman, ”54” är en italocentrerad romanroman. Vad de har gemensamt, som tränger sig fram genom tid och text, är tanken på revolutionen…

”54” utspelar sig 1954 i framför allt Italien men även i Titos Jugoslavien, McCarthys Hollywood och post-Stalin-Moskva. Två av huvudpersonerna är Cary Grant och Lucky Luciano. Med den som sagt splittrade inledningen skulle romanen ha kunnat bli nästan vad som helst, men så småningom blir den framför allt en historia om ett motsägelsefullt Italien efter andra världskriget – med kommunister, kristdemokrater, ex-fascister och regeringskriser – skildrat genom framför allt en familj, och framför allt familjens yngste son, Robespierre Capponi. Bitvis en actiongangsterrulle, bitvis ett gråskaligt romantiskt drama och bitvis ett argt tidsdokument. Till slut en bra bok.

Nick Mamatas: Move under ground

Do the absurd thing!
8/10

In the 1950s, America belonged to Jack Kerouac, Neal Cassady and William S. Burroughs. In the 1960s, it’s been taken over by soulless, mindless squares. Them, and/or the beetleman minions of Dread Cthulhu, awake now to devour the world. Interpretation open. “The more straitlaced a person is … the deeper they bow to the Dark Dreamer.” “Only Beats and grifters and bums and junkys are immune to the Call.”

R’lyeh has risen and it’s up to the Dharma bums to save the world. Jack Kerouac, wannabe Buddhist, trying to save the world of desires, thereby risking his own soul – who is the hero in that story? (The method, however, is: do the absurd thing.) Among the antiheroes anyway, besides Jack with Neal and Bill, there are also cameos by e. g. Allen Ginsburg, Nelson Algren and the ghost of Charlie Parker.

Nick Mamatas read rolls and rolls of his favourite authors, ate a lot of anchovies and went to bed with lots of writing material by the bed. Good for him. Good read.

Music suggestion: bebop