På min femtonårsdag lämnade jag mitt hem och tog mig till en främmande stad i fjärran. Jag bodde i ett hörn av ett litet bibliotek.
8/10
Så full av metaforer, denna bok full av praktiskt beskrivna påtagliga händelser. Logiskt som en dröm. Den unge Kafka som flyr undan och in i förbannelsen att han ska döda sin far och ligga med sin mor och sin syster; den äldre Nakata som har varit tom, med bara en halv skugga, sedan han som liten hamnade fel mellan världarna. De söker, båda två; det blir en spännande och kuslig historia där drivor av märkliga saker händer och allt är metafor. Minnen, identitet, konst, mytologi, öde, katter, kråkor och stenar...
Tyvärr kommer jag nog aldrig att kunna läsa originalet, men jag tänker ändå försöka mig på gissningen att översättningen kan vara litet bristfällig? Eller också är det någon sorts kulturkrock eller bara författar-/läsarkrock som gör att språket sällan griper lika mycket som innehållet; och jag skulle gärna gripits den lilla biten till.
Förslag på musik: Beethoven, Schubert, Radiohead, Prince
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
2 kommentarer:
Jag kan tänka mig att översättningen är svår pga verkets art i sig, men i synnerhet för att japanskan är ett relativt abstrakt språk redan från början, där hälften av det sagda är dubbeltydigt och andra halvan outtalad och underförstådd :-) Och en översättare som blir satt på att översätta ett språk som både i tal och text bygger till stor del på bilder har nog ingen lätt uppgift. Vi i väst ligger efter på det området :-) Glad att du gillade den ändå.
Jag tyckte väl att det var något sådant det kändes som: som att svenskan inte räckte till för berättelsen. Läser nog nästa Murakami på engelska; det är inte japanska men de har iallafall ett lite lite större ordförråd än svenskan...
Skicka en kommentar