Paranoid essentialism with its back to the wall
6/10 Jag är en dålig människa. Jag hoppade över de sista 100 sidorna, läste sista kapitlet och räknade boken som klar. Det märkliga är att jag inte tycker mig ha missat något.
Okej, det är en bra bok, välskriven och med spännande idéer – framtidsnoir där människors kroppar bara är fodral man byter ut när man behöver (om man har råd) med alla implikationer av detta från interstellära resor till mord- och självmordskomplikationer och identitetsproblematik/kropp- och själdualiteten driven till sin spets – men den är för lång. Det är inte våldsnivån som gör en deckare hårdkokt, det är berättarstilen. Cyniskt och mörkt, okej, men även isbergstekniken, tersenessen. Less is more! Gäller även plotten: plot twists är bra, men för mycket är för mycket.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar