Get on with it…
3/10
Börjar riktigt bra, kul och meta-mysigt. Berättarrösten lägger sig i väldigt tydligt – jag tror att ni kommer att gilla mina huvudpersoner; kom ihåg att när hon säger så här så menar hon så här och hoppas att det framgår; den här situationen är ungefär som när Mikhail Bulgakov skrev ett brev till högsta Sovjet och Stalin ringde upp honom och sade såhär. Humor och essä-inlägg blandas på originella sätt.
Men så småningom och till slut blir det bara för mycket. Håll käft, förbannade författare! Ju mer du vill berättiga dina förbannat mänskliga huvudpersoner och få oss att förlåta och gilla dem desto mer irriterande och olidliga blir de. För mycket torr humor visar sig oväntat leda till ytterlig charmlöshet och för många apropå-det-kommer-jag-att-tänka-på visar sig leda till känslan ”ok, du har läst en massa böcker, men jag har inte minsta intresse av att läsa ut din. Jag ger upp med bara 45 sidor kvar.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar