Hbt-bitande vampyrer och lite bromance

Hbt-bitande vampyrer 1:
Det har ju gjorts en fånig, felcastad tv-serie på Tanya Huffs Blood-böcker om polisen Vicki Nelson och vampyren Henry Fitzroy, oäkta son till Henry VIII. I böckerna är Henry glatt bisexuell och biter både män och kvinnor, men i tv-serien är han inte bara för lång och mörkhårig och tvålfager utan också straight. Men nu ska de göra tv-serie av spinoff-serien Darkest Night, och jag tänkte: aha, har de pryda uptighta amerikanerna bättrat sig? Huvudperson i Darkest Night är nämligen Henrys off-and-on pojkvän Tony - en riktigt bra character in his own right. Men nähej. Tv-bolaget har, häpp hupp, gjort om Tony till en kvinna. Och inte ens på ett transigt sätt utan på ett tramsigt sätt, Tony who? Det är klart att det är en kvinna, hur ska vi annars få till lite u.s.t.? (Svar: titta t ex på Torchwood era mesar.) Det konstigaste är att Huff är "delighted." "Henry Fitzroy couldn't be in better hands." Jo, det kunde han, nämligen i Tonys händer. Hmpf.


Hbt-bitande vampyrer 2:
Det kommer att komma en fjärde "installment" i Elizabeth Bears New Amsterdam-svit! Hurra! (Jag gushar över Don Sebastien de Ulloa, Abby Irene Garret och Jack Priest här, här och här.) Nu gäller det bara att hoppas att man får tag på The White City innan den säljer slut. Och lista ut något sätt att få tag på de omöjliga att få tag på chapbookarna "The tricks of London" och "Almost true" ...



Hbt-bitande vampyrer 3:
Det finns nu omslag och datum (juni) för den fjärde Paris Immortal-boken! Men datumet är för den inbundna, och de här böckerna är guilty pleasure-choklad-läsning, maryjane-yaoi, (jag gushar över Trey, Michel och Gabriel här, här och här), så jag väntar definitivt på pocketen.



Lite bromance:
(fast, gälls termen om det är faktiska bröder?) Rob Thurman, författaren till böckerna om Cal och Niko (urban fantasy-serien för dig som gillar Supernatural, just saying), lets slip att Niko ska skaffa en tatuering. Jag hade fått upp hoppet om en av Usagi Yojimbo, men annars verkar det kunna bli "'massively overprotective brother from kick-ass HELL'" på latin. Vi får väl se... Under tiden väntar jag på Chimera.

Paris Immortal: Absolutions av S. Roit

Lindorm satte fingret på vad det är med Paris Immortal-böckerna: de är som fan fiction. Författaren är fullständigt förälskad i samtliga sina karaktärer: den sexige advokaten Trey, hans gulliga pojkvän Geoff, och hans chefer, de övernaturligt sexiga vampyrerna Michel och Gabriel (som är gifta med varandra). I den här tredje boken slänger vi även in den sexiga australiensiska vampyren Travis, som åtminstone i mitt huvud är Hugh Jackman. Och alla de här sexiga killarna älskar varandra och älskar att varandra älskar varandra. (Mer eller mindre sexuellt.) Alla kallar varandra "angel". (Och okej, de har taskig klädsmak. Men de är rätt ofta utan kläder, så det är litet okej också.)

Men det är nog också just detta som gör böckerna till sådan beroendeframkallande guilty pleasure-godisläsning. (Skrev om ettan här och tvåan här.) Handlingen är ju sådär, rentav ganska fånig egentligen; med lite voodoo och lite vampyrpolitik och lite för mycket snack om öde och "meant to be". Det är stämningen och känslan mellan huvudpersonerna som är grejen - hur self-indulgent den än är. Ja, just self-indulgence, i båda bemärkelserna: "självsvåld, brist på självtukt" och "njutningslystnad". Paris Immortal: för den som vill ha fånig vampyrisk self-indulgence.

Hyllor i Det stora biblioteket: Romantiker. - Great (leading) men. - Alla famiglia!. - Den vidunderliga kärleken. - Queerhyllan. - Paris. - 6. - Monsterboken. - The vampire library. - Döden döden döden.

S. Roit: Paris Immortal: Awakenings

...Groovy.
8/10
Ack. Det var som jag fruktade. Bok två lika beroendeframkallande, berusande mörka choklad som ettan. Fasen också. Gjorde t o m paus i en bra bok för att jag inte kunde släppa de jämra franska vampyrerna...

Okej, den psykologiska gestaltningen kan ifrågasättas rejält. Men den kan också försvaras så som boken gör: de är unika, enastående personer, och de funkar så här. Och jag köper det! Suspense of disbelief, I has it.

(Och okej, den märkliga blandningen av Yoda grammar och lol-speak blir litet mycket ibland - "The tiniest details, he wanted them", "To go out, I must", "I knew that, yet try I did" osv osv - men jag köper det. The force is too strong.)

Luckor i handlingen, hela ödesgrejen, jag köper alltihop. Jag får ju så mycket choklad: en hel cast av oemotståndliga änglar! (Angel överlägset vanligaste term of endearment bland dessa rovdjur och trasiga människor.) (Och bara för att jag är så bra på att helt slumpvis och oplanerat matcha vad som händer med musiken jag lyssnar på så började just nu självklart There must be an angel med Eurythmics...) Michel, Gabriel, Trey, Geoff... *sigh* Det är bra att Polly är med rent rationellt, klok-bokläsare-mässigt och även för handlingen, men jag hade kunnat leva med bara alla de vackra pojkarna... Ja, jag är fruktansvärt sexistisk, jag vet. Men författaren började! *blushes*

Som jag nämnde förra gången: det är inne just nu att bli irrationellt besatt av vampyrromans - men de här böckerna kommer iallafall aldrig att komma till sensmoralen "kvinnor ska gifta sig tidigt och föda barn och lyda mannen". Om det finns någon sensmoral så är det något överdrivigt smörigt i stil med "Amor vincit omnia" eller "A thing of beauty is a joy forever". Och jag håller med om åtminstone den senare klyschan så - jag köper det.

Det är också det som köper boken mycket av dess Get out of jail free-cards: till skillnad från de flesta paranormal romance-böcker så slipper den fånigt leende läsaren allt skräp i form av maktspel, förförelsespel, svartsjukor, öht de dåliga vibbarna. Därmed inte sagt att URST saknas -tvärtom. Och nagelbitande är det också gott om. Fasen.


Så jag hittade författarens blogg och fick veta att det kommer minst två böcker till.
*Eeek yes joy!!* / Ja okej det får jag väl leva med.
Hon har dessutom många intressanta bildikoner med våra favoritpojkar... Samt, vilken tydligen vandrat runt blogosfären ett tag, en fin "10 reasons why gay marriage is wrong" - citerar presently.

S. Roit: Paris Immortal

"This is what I hate about you vampires - sex and death and love and pain, it's all the same damn thing to you."
8/10
Mm, godisbok. Mmm, 85%-ig choklad... Fullständigt beroendeframkallande. Hela kakaobönor i också? Ja, tack...

Beroendeframkallande vampyrromans är väldigt aktuellt. (Jo, jag vill hålla om min frustrerade inre 17-åring, men efter det här kommer jag aldrig att läsa Meyer.) Tycker att som förebild för romantiska förhållanden betraktat är dethär nog att föredra [lite spoiler]: besvarad/ömsesidig förälskelse/fascination/tillit/åtrå/kärlek mellan en nyligen till Paris flyttad advokat, hans klienter herr och herr Lecureaux (ja, de sexiga vampyrerna Michel och Gabriel är gifta, det är tydligen lagligt i Frankrike? Vive La France!), en konstnärlig, söt ung kypare och en mystisk femme fatale med synska voodoo-vibbar.

Jag har aldrig läst Anne Rice och bara en snabbt glömd Laurell K Hamilton, och det är möjligt att dessa övernaturligt underbara vampyrer - som inte vill vara människor, they is what they is - är klichéer. Jag fick glimtar, bara glimtar, av Poppy Brite, och skruvade drömmar om vad en clubbing Bram Stoker kunde ha skrivit om han varit 22 i år. Men jag vill bara ha mer. Mer choklad!

När man är på vippen att reta sig på huvudpersonen, skadade advokatunderbarnet Trey, så säger han något som får en att smälta. Som choklad. När man tycker att vampyrerna är too much så säger de jävlarna precis rätt replik (eller rör Trey på precis rätt ställe).

Har redan bokat uppföljaren även om jag skrämd räknar med att den kommer att vara mycket sämre, grymt förutsägbar och äcklande fylld av voodoo/new ageig-mumbo-jumbo och romance-klyschor. That's the spirit, right? Men jag vill ha choklad... Mörk, likörfylld, kakaorik choklad... Choklad!!

(Samma förlag har även givit ut Maneater, som jag är litet nyfiken på...)