Pynchon-paus

Jag lägger Inherent Vice på hyllan outläst... åtminstone för ett tag. Men jag kan varmt rekommendera den till alla som inte har läst Pynchon! Jag håller nämligen helt med de läsarrecensioner på (onda) Amazon som gav den fem stjärnor:

Inherent Vice, Thomas Pynchon's seventh and funniest novel, is a beach read.

For those who have not been brave enough to try Pynchon, there is now a great place to start.

Unlike much of Pynchon's previous work, Inherent Vice is eminently readable and even, at times, actually suspenseful.

Problemet är att jag redan är en Pynchon-junkie - och kan tydligen inte gå tillbaka till en gateway drug... Det är lite grann som att förvänta sig en tegelsten i huvudet och istället få grus i skon.

Inherent Vice innehåller i princip allt typiskt Pynchonskt, den skruvade humorn, den ännu mer skruvade blicken mot verkligheten, språket, paranoian, sångtexterna och uppåt väggarna-karaktärerna och så vidare, inklusive hänvisningar till tidigare böcker, men på ett sätt som jämfört med dem känns utspätt. Pynchon light. Och handlingen - den är nästan lineär!! Lineär på ett The Big Sleep-sätt à la psykedelia, men ändå. Jag gillar huvudpersonen, Doc, men att han är stenad nästan hela tiden framstår lite som en ursäkt för att boken i sig inte ska vara stenad på det där kusligt intelligenta sättet som Pynchons böcker brukar vara.

Nå. Jag lägger undan den, och kanske fortsätter någon gång när jag vet vad som väntar mig... Kanske. *sigh*

Ny Pynchon - coverart och katalogtext

Det är bra att ha en storebror. Först lär han en läsa när man är tre-och-ett-halvt, sen upptäcker han Pride and prejudice and zombies (OK, det kanske hände litet mer de 30 åren emellan där också), och nu har han skickat en psst om att den nya Thomas Pynchon, som vi ska läsa i augusti, har fått ett färdigt omslag:
Inherent Vice alltså. Är det inte Ecto-1 på bilden?! Och surfing, dude.

It's the tail end of the psychedelic sixties in L.A., and Doc knows that "love" is another of those words going around at the moment, like "trip" or "groovy," except that this one usually leads to trouble. Despite which he soon finds himself drawn into a bizarre tangle of motives and passions whose cast of characters includes surfers, hustlers, dopers and rockers, a murderous loan shark, a tenor sax player working undercover, an ex-con with a swastika tattoo and a fondness for Ethel Merman, and a mysterious entity known as the Golden Fang, which may only be a tax dodge set up by some dentists.

Lemming of the BDA?? Låter mer V (påminner mig själv om att det var med tandläkare i den också!) än Against the Day eller Mason & Dixon, fast som psykedelisk noir då förstås. And it's all good.

Man får kanske förlåta brorsan för att han bor i en stad där man får lov att se Bläckhjärta på bio. Nej, visst tusan, det är SF Bio vi inte ska förlåta!

Ny Pynchon!!

Bara futtiga små tre år efter Against the day kommer det en ny Pynchon-roman i augusti 2009! Yay!!

... it's around 400 pages, and is a kind of noir detective story set in the 1960s, with lots of psychedelia as background.

Hurra! Nu skulle man bara ha ett tidsresande luftskepp så man kunde smita fram ett år och snappa åt sig ett ex... väntan...

Thomas Pynchon: Against the day

Holy Toledo, that’s some wild ass stampede!
9/10

Ja jösses, en recension… Av en bok för vilken ordet ”tegelsten” inte ens riktigt räcker till. Vad vi har här är snarare en fyra-tegelstenars roman (fyra tegelstenar som sätts ihop i olika formationer vilka hela tiden faller mot botten för att bilda del i en större konstruktion).

Bland annat har vi här, något överraskande, ett gäng hjältar. De modiga unga grabbarna The Chums of Chance far jorden runt i sitt luftskepp The Inconvenience för att utföra spännande uppdrag och göra vad de hoppas är goda gärningar.

Men sen finns det förstås också ett uppbåd av antihjältar, bl a tre bröder som ger sig ut i världen för att söka hämnd för faderns död. Vi har dynamitarder och våldsam arbetarkamp i USA runt sekelskiftet, vi har spionintriger på Balkan före första världskriget, vi har ett monster som anfaller New York, vi har sökandet efter Shambhala och orsakerna till Tunguska-händelsen, vi har matematiker av flera olika skolor som är fiender av anledningar ingen stackars humanist begriper.

Dessutom har vi, naturligtvis, en världsomspännande historisk konspiration. Men: inte nog med det. Det kan till och med vara så att det är Historien som är konspirationen. Det kan vara tidens gång som är det stora brottet. Det, och brottet som är så stort att det inte finns med i lagboken: krig.

Allt detta och mer, och ljus därtill. Ljus: består det av vågor och/eller partiklar? (Och vad består romanen av?) Synvillor, speglar, synlighet/osynlighet, refraktion, dubletter och tvillingar. ”When you come to a fork in the road, take it.”

”Meanwhile, Thomas Pynchon is up to his usual business. Characters stop what they’re doing to sing what are for the most part stupid songs. Strange and weird sexual practices take place. Obscure languages are spoken, not always idiomatically. Contrary-to-fact occurrences occur.” Med gästspel från bland mycket annat Star Trek, The Dark Tower, The Hitch-Hiker’s Guide to the Galaxy, H.P. Lovecraft, samt herr P:s samtliga tidigare böcker. Och shit, jag måste ha missat görmycket.

“an hombre who knows full well that something has happened to him, but for the life of him he just can’t figure what – you know that feeling? – sure, who don’t – and he’s tryin to work ‘at through, here on paper, how it was done to him, and better yet who did it.”

Förslag på musik: ”Let’s do the time-warp again”, ”Those magnificent men in their flying machines”, and all that jass.