Lindorm satte fingret på vad det är med Paris Immortal-böckerna: de är som fan fiction. Författaren är fullständigt förälskad i samtliga sina karaktärer: den sexige advokaten Trey, hans gulliga pojkvän Geoff, och hans chefer, de övernaturligt sexiga vampyrerna Michel och Gabriel (som är gifta med varandra). I den här tredje boken slänger vi även in den sexiga australiensiska vampyren Travis, som åtminstone i mitt huvud är Hugh Jackman. Och alla de här sexiga killarna älskar varandra och älskar att varandra älskar varandra. (Mer eller mindre sexuellt.) Alla kallar varandra "angel". (Och okej, de har taskig klädsmak. Men de är rätt ofta utan kläder, så det är litet okej också.)Men det är nog också just detta som gör böckerna till sådan beroendeframkallande guilty pleasure-godisläsning. (Skrev om ettan här och tvåan här.) Handlingen är ju sådär, rentav ganska fånig egentligen; med lite voodoo och lite vampyrpolitik och lite för mycket snack om öde och "meant to be". Det är stämningen och känslan mellan huvudpersonerna som är grejen - hur self-indulgent den än är. Ja, just self-indulgence, i båda bemärkelserna: "självsvåld, brist på självtukt" och "njutningslystnad". Paris Immortal: för den som vill ha fånig vampyrisk self-indulgence.
Hyllor i Det stora biblioteket: Romantiker. - Great (leading) men. - Alla famiglia!. - Den vidunderliga kärleken. - Queerhyllan. - Paris. - 6. - Monsterboken. - The vampire library. - Döden döden döden.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar