onsdag 7 januari 2015

Böcker jag ser fram mot 2015

Som systerpost till Bäst 2014-listan: böckerna jag längtar efter 2015 (som jag minns och/eller känner till nu):

Gail Carriger: Prudence (mars) - Parasol Protectorate The Next Generation!

Holly Black: The Darkest Part of the Forest (jan) - titeln säger väl allt?

Elizabeth Bear: Karen Memory (feb) - steampunkwestern med badass hjältinnor!

Elizabeth Bear & Sarah Monette: An Apprentice to Elves (okt?) - avslutningen på Iskryne-trilogin!

Jo Walton: The Just City (mars) - tidsresenärer grundar Platons republik på Atlantis!

Katherine Addison: The Goblin Emperor (pocket i mars) - "a genuinely likeable protagonist" och alltigenom njutbar fantasy enligt alla årsbästalistor den var med på

Kate Atkinson: A God in Ruins (april) - syskonbok (bokstavligen) till Life After Life!

John Jackson Miller & Dave Filoni: Star Wars: A New Dawn (pocket i april) - knyter an till Star Wars Rebels: om hur Kanan och Hera träffas. Blir min första Star Wars-roman.

Salman Rushdie: Two Years, Eight Months and Twenty-Eight Nights (aug) - "Add it up and you’ll realise that it comes to 1,001 nights"

Aliette de Bodard: The House of Shattered Wings (aug) - fallna änglar och vietnamesiska drakar i postapokalyptiskt Paris!

Catherynne M Valente: Radiance (aug) - decopunk pulp SF alt-history space opera Hollywood mystery! 

Ann Leckie: Ancillary Mercy (okt) - avslutningen på Imperial Radch-trilogin!
 
Joseph Fink och Jeffrey Cranor: Welcome to Night Vale-romanen (höst) - Welcome to Night Vale-romanen!




onsdag 31 december 2014

Årets bästa: 2014

I ingen inbördes ordning utom delvis ordningen jag läst / sett dem i:

ÅRETS BÄSTA ROMANER

Connie Willis: To Say Nothing About the Dog; Blackout & All Clear
Elizabeth Bear: Steles of the Sky; One-Eyed Jack
Mary Doria Russell: Doc
Paul Cornell: The Severed Streets
Jo Walton: My Real Children
Lauren Beukes: Broken Monsters
Kameron Hurley: God's War
Johanna Sinisalo: The Blood of Angels
Maria Turtschaninoff: Maresi
Ann Leckie: Ancillary Sword

ÅRETS BÄSTA COMICS/GRAPHIC NOVELS

Saga av Brian Vaughan och Fiona Staples
Wonder Woman av Brian Azzarello och Cliff Chiang
Ms Marvel av G Willow Wilson
Hawkeye av Matt Fraction och David Aja
Supurbia av Grace Randolph
Locke & Key av Joe Hill och Gabriel Rodriguez
Gotham Central av Greg Rucka och Ed Brubaker
Young Avengers av Kieron Gillen och Jamie McKelvie
The Wicked + The Divine av Kieron Gillen och Jamie McKelvie
Sweet Tooth av Jeff Lemire
Blacksad av Juan Diaz Canales och Juanjo Guarnido
Captain Marvel av Kelly Sue Deconnick

ÅRETS BÄSTA TV-SERIER (nya + såna jag upptäckt i år)

Penny Dreadful
Orphan Black
Sleepy Hollow
Agents of S.H.I.E.L.D.
Star Wars Rebels
Miss Fisher's Murder Mysteries
Gotham
Avatar: The Last Airbender
The Bletchley Circle
Fargo

ÅRETS BÄSTA FILMER

Only Lovers Left Alive
Captain America: The Winter Soldier
Maleficent
Guardians of the Galaxy
(det ser lite ut. glömmer jag nån?)

lördag 20 december 2014

Alternativa julsånger

Har nu börjat spela min julspellista och haft en fantastisk julhandelslördag i bokhandeln = julkänslor på plats, och därmed har jag fixat till mina skisser på alternativa julsånger, ursprungligen inspirerat av kusin Anna Vintersvärd:

Rudolph the rednosed werewolf
Had some very shiny teeth
And if you ever saw him …
Why’d you stray out on that heath?

Force of our fathers, living still
In spite of Empire, Sith, and the dark
Galaxy will indeed be free
Luminous beings we are after all
Do and not try, we will not fail
We will be true to Jedi ways

Natten går tysta fjät
Liksom vampyrer
Kring jord som soln förlät
Ack! halsblessyrer

Buffy slays, Buffy slays, slaying all the way
Oh what fun it is to slay with the scoobies night and day, hey!

I’m dreaming of a wifi Christmas
Where all the gifsets promptly load

Gläns över sjö och strand,
TARDIS i fjärran

Jag såg Dean som kysste Castiel
Tänk om Crowley hade kommit då

Det enda Putte vill ha i julklapp
Är ett Hogwarts-inträdesbrev

Nu tändas tusen lyktgubbar
På skogens mörka myr
Och tusen locka dig åstad
Och ingen morgon gryr

Och så hela långa Faerietale of New York (finns som separat post här)

It was Solstice Eve, babe
Under Brooklyn Bridge
An old troll said to me,
Won't see another one
And then he sang a song
The Rare Old Mountain Dew
I turned my face away
And dreamed about you

Got to that rainbow’s end
Came on that pot of gold
I've got a feeling
Our story’s not all told
So happy Solstice
I love you baby
I can see a better time
When all our dreams come true

They’ve got cars made of iron
And oil in the bay
The wind tears at my wings
It’s no place for the fey
When you stood by my side
On a cold Midearth night
You promised December would turn into May

You were elfin
You were pretty
Queen of New York City
When the banshees finished playing
They howled out for more
The sirens were singing
And the Wild Hunt was swinging
We kissed on the corner
Then danced through the night

The dryads of Central Park are singing darkness into light
And the stars are ringing out for Solstice night

You’re a bum, you’re a puck
You’re as ancient as fuck
Living there almost dead
With no leaves on your head
You black dog, you selkie
You cheap lousy kelpie
Happy Christmas our arse
Pray that it’s our last

The dryads of Central Park are singing darkness into light
And the stars are ringing out for Solstice night

We should be in the woods
There are so many ‘should’s
You took my woods from me
When I first found you
I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it all alone
I've built my woods here with you

The dryads of Central Park are singing darkness into light
And the stars are ringing out for Solstice night

Faerietale of New York

It was Solstice Eve, babe
Under Brooklyn Bridge
An old troll said to me,
Won't see another one
And then he sang a song
The Rare Old Mountain Dew
I turned my face away
And dreamed about you

Got to that rainbow’s end
Came on that pot of gold
I've got a feeling
Our story’s not all told
So happy Solstice
I love you baby
I can see a better time
When all our dreams come true

They’ve got cars made of iron
And oil in the bay
The wind tears at my wings
It’s no place for the fey
When you stood by my side
On a cold Midearth night
You promised December would turn into May

You were elfin
You were pretty
Queen of New York City
When the banshees finished playing
They howled out for more
The sirens were singing
And the Wild Hunt was swinging
We kissed on the corner
Then danced through the night

The dryads of Central Park are singing darkness into light
And the stars are ringing out for Solstice night

You’re a bum, you’re a puck
You’re as ancient as fuck
Living there almost dead
With no leaves on your head
You black dog, you selkie
You cheap lousy kelpie
Happy Christmas our arse
Pray that it’s our last

The dryads of Central Park are singing darkness into light
And the stars are ringing out for Solstice night

We should be in the woods
There are so many ‘should’s
You took my woods from me
When I first found you
I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it all alone
I've built my woods here with you

The dryads of Central Park are singing darkness into light
And the stars are ringing out for Solstice night

måndag 1 december 2014

National Comic Reading Month

I år övervägde jag att göra NaNoWriMo. Efter en koll på mitt novemberschema i övrigt insåg jag att det skulle ta livet av mig. I stället uppfann jag NaCoReMo: National Comic Reading Month. En chans att läsa allt det där jag har tänkt läsa. Det blev inte riktigt en bok per dag. Men de här blev det:

Hawkeye av Matt Fraction och David Aja: vol 1: My Life as a Weapon; vol 2: Little Hits.
Vad Hawkguy gör när han inte räddar världen med Avengers. En lakonisk och lila syn på superhjältevardag. Och inte minst: inte bara Clint Barton: Kate Bishop från Young Avengers är också Hawkeye, och minst lika bra på det.

Supurbia vol 1 av Grace Randolph.
Ett gäng superhjältar (som inte alls är Justice League) har ett villakvarter som sin hemliga bas och bor där med sina familjer, med de topphemliga high tech-anläggningarna under alltihop. Det är superhjältarnas hemmafruar (och en hemmaman, och en VD) som är huvudpersonerna, och det är en dekonstruktion av superhjältemyten som är skoningslös utan att vara så gritty som t ex Watchmen.

Viktor Kasparsson: Syndaätaren av Dennis Gustafsson.
"I den svårmodiga skogen / bor en sjuk gud ..." Dikten Skogsdunkel av Edith Södergran inleder lämpligt fjärde albumet om Viktor Kasparsson, undersökare av övernaturliga och ockulta mysterier i mellankrigstidens Skåne. Historien innehåller bl a något av en origin story för Viktor: han kanske inte hade så mycket val i sin valda bana?

Locke & Key vol 3: Crown of Shadows av Joe Hill och Gabriel Rodriuez.
Det är inte fusk i NaCoReMo att smyga in en serie man ändå har pågående, särskilt inte när den är så kusligt bra som Locke & Key. En familj attackeras brutalt och pappan mördas; de traumatiserade överlevarna flyttar tillbaka till släkthuset Key House i Lovecraft, New England. Där inser de snart att fasorna bara börjat. Volym tre var lite av ett monsteroftheweek-avsnitt men L&K är ändå goood shit.

20th Century Boys vol 1 av Naoki Urasawa.
Intrikat intrigbygge i flera tidsplan om några män som var kompisar som små men vars liv tagit flera olika vägar. En av dem börjar märka att den hemliga klubben de hade som små börjar få märkliga ekon i nutiden, bundet till en serie synbarliga självmord. Det är en lång serie, men om det avancerade pusslet håller hela vägen kommer det att vara värt det.

Rat Queens vol 1: Sass and Sorcery av Kurtis J Wiebe och Roc Upchurch.
Kul, kärleksfull pastisch på dungeon crawling-rollspel och quest-fantasy. Den städade staden Palisade är trött på banden av äventyrare som hänger på stadens värdshus i väntan på män i slokhattar som ska erbjuda dem äventyr - för medan de väntar bara slåss de. Värst är Rat Queens, gänget som består av "Hannah the Rockabilly Elven Mage, Violet the Hipster Dwarven Fighter, Dee the Atheist Human Cleric and Betty the Hippy Smidgen Thief."

Chew vol 1: Taster's Choice av John Layman och Rob Guillory.
Mörk, konstig och bra; bör ej läsas medan man äter. Polisen Tony Chu har den märkliga förmågan att han får psykiska intryck av någots historia när han äter det. Det kan komma till motbjudande användning vid t ex mordfall. Han värvas till specialpolisavdelningen inom FDA, en organisation som är särskilt mäktig och hemlig i fågelinfluensans spår. Specialavdelningen undersöker minst sagt konstiga fall.

Sex Criminals vol 1 av Matt Fraction och Chip Zdarsky.
Missförstå titeln rätt; sex skildras positivt och de begår brott för att rädda ett bibliotek. Det handlar om två personer som har förmågan/förbannelsen att när de får orgasm så stannar tiden för alla utom de själva, de kan gå runt i en icke-tid där bara de rör sig. Det är en ensam tillvaro tills de hittar varandra. Sedan kommer de på en plan för att rädda hennes nedläggningshotade bibliotek. Första kapitlet, med den kvinnliga huvudpersonen, var awesome. Den manliga huvudpersonen ... not so much. Hoppas att dynamiken mellan dem blir bättre i det följande.

Courtney Crumrin vol 1: The Night Things av Ted Naifeh.
Courtney och hennes föräldrar flyttar in i gammalfarbrorns spökslott till hus, där det är lätt att se monster och oknytt i skuggorna och lätt att tänka sig att farbrorns gamla böcker är magiböcker. Det är de naturligtvis, och monstren och oknytten är verkliga, och det gäller för Courtney att noga lära sig reglerna för hur hon ska interagera med den här nya världen. Vad är t ex för- och nackdelar med att använda svart magi mot mobbare?

American Vampire vol 1 av Stephen King, Scott Snyder och Rafael Albuquerque.
Historien om Skinner Sweet, den förste amerikanske vampyren (som naturligtvis är mer badass än mesiga europeiska vampyrer) berättas i två tidsplan: hur vilda Västern-banditen Sweet blev vampyr, och vad som händer när hans nemesisar (nemeses?) på 30-talet ger sig på en ung skådespelerska med Hollywood-drömmar. Snyder och King är lite för glada i "mina vampyrer är mer badass än dina, pilutta dig". 

Gotham Central vol 1: In the Line of Duty av Greg Rucka och Ed Brubaker.
Följer de vanliga mänskliga poliserna i Gothams rättväsende. Hur kan vanligt polisarbete stå sig mot superskurkar? Hur kan polisen hålla moralen uppe när så många fall slutar med att Läderlappen bara sveper in och buntar ihop alltihop? Särskilt med tanke på Gothams långa historia av korruption. Realistiskt, mörkt, och inte bara bra i sig utan förstås också bra komplement till Gotham s1.

Young Avengers vol 1: Style > Substance av Kieron Gillen och Jamie McKelvie.
Följer Avengers "ungdomslag" i sin andra inkarnation. Wiccan och Hulkling har lagt superhjältandet på hyllan efter att det gick så åt pipan förra gången, men så dyker den pånyttfödde unge Loki upp för att put the band back together. Alla vet förstås att man inte ska lita på Loki, men på något vis verkar det ändå bli som han vill det. Lols, feels, en skopa awesomesauce + Loki being a lil shit (or not?).

The Wicked + The Divine vol 1: The Faust Act av Kieron Gillen och Jamie McKelvie.
"Please allow me to introduce myself, I'm a very stylish David Bowie..." Var nittionde år återföds tolv gudar som människor för att dyrkas i två år och sedan dö. Påstår iallafall de tolv rockstjärnor som hävdar att de är gudar, och som definitivt dyrkas på scener världen över.  Men alla dyrkar dem inte: efter ett mordförsök hämnas sångerskan som påstår att hon är Lucifer på ett sätt som är väldigt act of god, och frågan blir: är de de utger sig för, och vad innebär då det?

Fatale vol 1: Death Chases Me av Ed Brubaker och Sean Phillips.
Blev en nja. För allvarligt, femme fatale-tropen? Här verkar det som att det finns någon övernaturlig förklaring som kanske framkommer i följande delar, men "hon rår verkligen inte för det, hon är maktlös mot att hon är en femme fatale" gör det nästan ännu värre.

Batgirl vol 1: The Darkest Reflection av Gail Simone och Ardian Syaf.
Var tyvärr också lite underwhelming. Kanske för att jag jämför med den enastående Williams/Haden Blackman-Batwoman, kanske för att jag inte följer hela Gotham-fältet inom New 52. Gillade verkligen Barbara, men tyckte att skurken var rätt platt, och vill informera Syaf om the Hawkeye initiative.

Nemo: Heart of Ice av Alan Moore och Kevin O'Neill.
Kapten Nemos dotter i the mountains of madness. Det vill säga: Nemos dotter Janni, som dök upp i League of Extraordinary Gentlemen (and the ship! the black raider!), tycker att det måste finnas mer i livet än sjöröveri och styr Nautilus till Sydpolen, där oväntade och minst sagt trippiga saker väntar ... 'Ware pengwings!!!

Sweet Tooth volymer 1-4 av Jeff Lemire.
Den här förälskade jag mig helt i. Tecknarstilen är lite "trasig" men världen det utspelar sig i, och alla karaktärerna, är trasiga. Blurben på första är "Mad Max with antlers" men det är snarare The Road, med en ensam pojke med rådjurshorn mitt i. Världen har gått under, nästan alla har dött, alla barn som föds är märkliga djurhybrider. Nioårige Gus lämnar skogen för första gången när hans far dör trots att fadern alltid varnat honom: där ute finns bara fördärv och elakhet. Hans möte med världen motbevisar inte faderns dom. Men vad ligger bakom alltihop? Jag skulle sträckläst hela serien om vi haft femman och sexan inne.

East of West vol 1: The Promise av Jonathan Hickman och Nick Dragotta.
Post- och preapokalyptisk mytologisk sf-western. Apokalypsens fyra ryttare är inte helt överens om hur död, blod och elände ska gå till. Rätt förvirrande i början, och jag kommer att behöva läsa vidare för att begripa vad som händer. Men försiktigt positiv, om än osäker kring lotus-symboliken?

Blacksad av Juan Diaz Canales och Juanjo Guarnido.
Fenomenal 50-talsnoir som fabel. I början undrade jag om det var att t ex katter var afroamerikaner och hundar var vita (jmf Maus) men sen kom det fram att bokstavligen vita djur av alla arter räknar sig överlägsna färgade djur, och sen kom McCarthyismen ovanpå det med allt annat, så ja, fenomenal 50-talsnoir. Min headcanon är att Blacksad är i samma universum som lika "trodde du att fabler var gulliga? sorry 'bout the broken bones" Grandville av Bryan Talbot.


The Ultimates vol 1: Super-Human av Mark Millar och Bryan Hitch.
Efter halva hade jag formulerat omdömet: Det verkar vara deprimerande som fan att vara superhjälte. Hjältedekonstruering as we like it. Men sen var Millar tvungen att rulla ut "Om hon bara hade varit snällare mot honom hade han inte behövt bli våldsam." Inte bara en utan två gånger. Urk.

The Unwritten vol 10: War Stories av Mike Carey och Peter Gross.
The Unwritten är en av mina bästa pågående serier. Metalitteratur i alla dimensioner; Berättandet/Berättelsen som det eviga, ständiga, alltid föränderliga och förändrande - tills någon försöker slänga en spann jord i maskineriet och stoppa allt. I detta det näst sista albumet är apokalypsen här, men den metalitterära apokalypsen liknar ingen annan - samtidigt som den innefattar alla andra apokalypser.

söndag 5 oktober 2014

Jättesen kongressrapport från LonCon 3, Worldcon 2014

Eller iallafall citat och intryck från paneler, föreläsningar och liknande.

med Paul Cornell, Liz Bourke, Freda Warrington, Robin Hobb, Sophia McDougall
 
 
med Jenny Blackford, Amal El-Mohtar, Greer Gilman, Neil Williamson, Catherynne M. Valente
 
med Roz J Kaveney, Alex Dally MacFarlane, Julia Rios, Geoff Ryman, Mary Talbot
 
med Elisabeth Waters, John Dodd, Sarah J Maas, Sarah Rees Brennan, Leigh Bardugo
 
med AJ Hall, Amy S Sturgis
 
referat av tre akademiska avhandlingar, med Julie Hofmann, Frances Foster, Liz Gloyn, Sibylle Machat
 
med Kate Elliott, Nic Clarke, Edward James, Kari Sperring, Jenny Blackford
 
med Liz Bourke, Kari Sperring, Karen Miller, Sarah Ash, William B. Hafford
 
med Duncan Lawie, S. J. Groenewegen, Tanya Huff, Ann Leckie
 
med Ellen Klages, Tanya Huff, Mur Lafferty, Darren Nash, Connie Willis, Simon R Green
 
med Jeanne Gomoll, Rachel Coleman, Kristina Knaving, Liesel Schwarz, Rebecca Levene
 
med Alvaro Zinos-Amaro, Paul Kincaid, Elizabeth Hand, Liza Groen Trombi, Matt Hilliard
 
med Geoffrey Landis, Joe Haldeman, Gillian Polack, Suzanne Palmer, Ian Watson
 

Jättesen kongressrapport 14: How To Read Safely in a Science Fictional Universe: Coping With Time Travel Narratives

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontihps: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

How To Read Safely in a Science Fictional Universe: Coping With Time Travel Narratives
med Geoffrey Landis, Joe Haldeman, Gillian Polack, Suzanne Palmer, Ian Watson

Tidsresehistorier: Seeing who we are by seeing people who are different; changing the context of the human experience. Men det kan förstås också vara t ex pikaresk, en utflykt i spännande historia eller en studie i kausalitet.

Precis som nu i Rymdslottet påpekas att man måste resa i både rum och tid eftersom universum rör sig hela tiden. ”The math is a bit hard …” Blir till banter: ”You ignore chrono-spatial stickiness!” ”No, you see, if you had a machine, with a button … ” Komplicerar också saken: universum är olika åldrar i olika delar.

Paradox is the shiny Grail of awful things you can do to your character. (Och ändå: We are compassionate compared to mainstream authors who adopt our tropes.)

Tropen att tiden rättar till sig själv, att de stora skeendena inte går att ändra. Huruvida man minns den gamla tidslinjen om man ändrar den till något nytt. Multipla/parallella universa som följd? Att skapa ett annorlunda nu är fusk! För då har du inte rest tillbaka i din tidslinje. Föreslås att om multipla universa inte är möjligt måste tidsesor eliminera sig själva om de någonsin blir möjliga …
History changes all the time.” ”But the past doesn't change.” ”How do you know that, objectively?”