söndag 5 oktober 2014

Jättesen kongressrapport från LonCon 3, Worldcon 2014

Eller iallafall citat och intryck från paneler, föreläsningar och liknande.

med Paul Cornell, Liz Bourke, Freda Warrington, Robin Hobb, Sophia McDougall
 
 
med Jenny Blackford, Amal El-Mohtar, Greer Gilman, Neil Williamson, Catherynne M. Valente
 
med Roz J Kaveney, Alex Dally MacFarlane, Julia Rios, Geoff Ryman, Mary Talbot
 
med Elisabeth Waters, John Dodd, Sarah J Maas, Sarah Rees Brennan, Leigh Bardugo
 
med AJ Hall, Amy S Sturgis
 
referat av tre akademiska avhandlingar, med Julie Hofmann, Frances Foster, Liz Gloyn, Sibylle Machat
 
med Kate Elliott, Nic Clarke, Edward James, Kari Sperring, Jenny Blackford
 
med Liz Bourke, Kari Sperring, Karen Miller, Sarah Ash, William B. Hafford
 
med Duncan Lawie, S. J. Groenewegen, Tanya Huff, Ann Leckie
 
med Ellen Klages, Tanya Huff, Mur Lafferty, Darren Nash, Connie Willis, Simon R Green
 
med Jeanne Gomoll, Rachel Coleman, Kristina Knaving, Liesel Schwarz, Rebecca Levene
 
med Alvaro Zinos-Amaro, Paul Kincaid, Elizabeth Hand, Liza Groen Trombi, Matt Hilliard
 
med Geoffrey Landis, Joe Haldeman, Gillian Polack, Suzanne Palmer, Ian Watson
 

Jättesen kongressrapport 14: How To Read Safely in a Science Fictional Universe: Coping With Time Travel Narratives

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontihps: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

How To Read Safely in a Science Fictional Universe: Coping With Time Travel Narratives
med Geoffrey Landis, Joe Haldeman, Gillian Polack, Suzanne Palmer, Ian Watson

Tidsresehistorier: Seeing who we are by seeing people who are different; changing the context of the human experience. Men det kan förstås också vara t ex pikaresk, en utflykt i spännande historia eller en studie i kausalitet.

Precis som nu i Rymdslottet påpekas att man måste resa i både rum och tid eftersom universum rör sig hela tiden. ”The math is a bit hard …” Blir till banter: ”You ignore chrono-spatial stickiness!” ”No, you see, if you had a machine, with a button … ” Komplicerar också saken: universum är olika åldrar i olika delar.

Paradox is the shiny Grail of awful things you can do to your character. (Och ändå: We are compassionate compared to mainstream authors who adopt our tropes.)

Tropen att tiden rättar till sig själv, att de stora skeendena inte går att ändra. Huruvida man minns den gamla tidslinjen om man ändrar den till något nytt. Multipla/parallella universa som följd? Att skapa ett annorlunda nu är fusk! För då har du inte rest tillbaka i din tidslinje. Föreslås att om multipla universa inte är möjligt måste tidsesor eliminera sig själva om de någonsin blir möjliga …
History changes all the time.” ”But the past doesn't change.” ”How do you know that, objectively?”

Jättesen kongressrapport 13: The Art of Reviewing

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontihps: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

The Art of Reviewing
med Alvaro Zinos-Amaro, Paul Kincaid, Elizabeth Hand, Liza Groen Trombi, Matt Hilliard

- How do we lift reviewing to an art form?
- Get bloody good writers.

Estetik är viktigt även i recensioner. Det ska vara pleasurable reading.

Tänk på att honour the author's intent, och vid behov peka ut var verket missade att nå det målet.

The reviewer is always on the quest for the delight in the book, the book that lights up your life. Negative reviews are generally written out of sadness and disappointment.

Vem man skriver till. ”I write reviews for me: to explain to myself my reaction to the book.”

Jättesen kongressrapport 12: We Have Always Fought

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)


We Have Always Fought.
med Jeanne Gomoll, Rachel Coleman, Kristina Knaving, Liesel Schwarz, Rebecca Levene

Utifrån Kameron Hurleys essä, som alla ska läsa.
Even as llamas we've internalised the story of llamas and tell them, because they're common, known and accepted.

The space to have our stories told; all our stories.

Kvinnliga historiska karaktärer som nämns: Julie d'Aubigny, Madame La Maupin (duels, seducing a nun, mezzosoprano), kvinnliga flygare (Sabiha Gökçen, dotter till Kemal Atatürk; kvinnliga flygplansbyggare som flög stridsplanen till flygfälten, över hela landet)

History's narratives ”Man vs nature; Man vs man; Man vs god" osv.

Historia och fantasy handlar ofta om överklassen och krigare som om dessa är de enda movers & shakers, som om detta är de enda planen där förändring och drama och förändring av sociala strukturer händer.

Vilken ”historia” är ”viktig”?!

Alla problemen med att ””hård SF”” kodifieras som ””manlig”” och ””mjuk SF”” kodifieras som ””kvinnlig” och inte minst vice versa.

”You have to be more sure of yourself when talking about women in history because you will be challenged.”

Ching Shih beskrivs som ”One of the most successful pirates” eller ”The most successful female pirate” när hon i själva verket är den mest framgångsrika piraten någonsin enligt vilka kriterier alls överhuvudtaget.

”She wrote it, but she had help. She wrote it, but she's an anomaly. She wrote it, but she only wrote one. She wrote it, but she wrote about women.” Etc (Joanna Russ).

Women are expected to be Ginger Rogers: to do everything Fred Astaire did but backwards and without looking.

It's not just lazy not to write non-superheroes, it also means the non-amazing are rejected. ”Equality is not when great women reach the top but when mediocre women reach as far as mediocre men.”


Jättesen kongressrapport 11: So Grim. Much Serious. Wow.

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

So Grim. Much Serious. Wow.
med Ellen Klages, Tanya Huff, Mur Lafferty, Darren Nash, Connie Willis, Simon R Green

Om humor.

”Drama can have so-so parts, comedy has to be funny all the time.” 
"Timing is harder in print.” 
”Your type-writer does not go 'huh-huh'.” 
”You find yourself wondering if 'maybe' is funnier than 'perhaps'.”

Allmänt uppror mot att komedi skulle vara mindre seriöst än ”seriös” litteratur.

Effektiv metod: the running gag – the accumulative joke.

”Monty Python has built-in context. You know something's going to happen, but not what.”

Comedy =/= jokes. Jokes more likely to bomb, stable comedy more likely to hold up. Comedy is about the human condition. The grimmer the story the more comedy we make about it. We laugh so we don't scream.

Den komiska karaktären: författaren behöver vara på hens sida. Hen är inte komisk i sina egna ögon.

”The best comedy can end up making you cry.”

(Tips som nämndes att kolla upp: Filmen Grabbers: irländsk skräckfilm med invaderande tentakelmonster, och det säkraste sättet att överleva är att vara berusad. TV-serier: Brooklyn 99, The Unusuals, The Specials. Böcker: Bellweather, Even the Queen.)

Jättesen kongressrapport 10: A Queerer War

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

A Queerer War
med Duncan Lawie, S. J. Groenewegen, Tanya Huff, Ann Leckie

TH: All my characters are bisexual unless I specifically state otherwise. Moderator: Did the military setting change anything to that approach? TH: No.
(Roligt när moderatorn frågar TH om hon skrivit något annat än militär-sf och hon börjar räkna upp. När hon hållit på ett tag säger han ”OK, get it” och hon ”I'm not done.”)

”It doesn't matter where the book is set, it's where it's written from.”

AL: The stories we read affect how we organise the world around us, and thereby how we treat each other. Authors need to be true to themselves AND think about their assumptions and angles, to SEE what they're doing. Fiction provides the models by which we see the world. (Great power, with which comes great responsibility.)

TH: When the ”war is a masculine thing” comes up, my wife always says, ”Margaret Thatcher”.

Representation!!! The you-shaped door.

Jättesen kongressrapport 9: Seeing the Future, Knowing the Past

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

Seeing the Future, Knowing the Past
med Liz Bourke, Kari Sperring, Karen Miller, Sarah Ash, William B. Hafford

Om profetior och historia i fantasy.

Fallacy med fungerande profetior, försöker lugna med idén om historia som hänger ihop och följer bestämda linjer.

KM: (Försvarar statisk historia och förutsägbara troper) You have to write to the people who are reading your books. You can't tell people they're wrong.
KS: Yes, you can. That's what I do.

KS: Tanken på att ”mäns fantasy är såhär, kvinnors fantasy är såhär” är inget annat än en självuppfyllande profetia. Nämner Walter Jon Williams som exempel på man som inte skriver 'mäns fantasy för män', att kolla upp.

LB: Profetior: i en realistisk fantasy är de inte magi. Antingen skrivs de retroaktivt för att berättiga det som redan skett, eller också är de the language of revolution.

Det är vanligt att the grand tale väljs över the jagged edges. Folk är lata på det viset.

Det är under det här seminariet det föreslås att en kan/bör ha lika begränsade genre-förväntningar på fantasy som på så formulaiska genrer som romance och deckare. Jag och många med mig: O_o Att ha likartade genreförväntningar på fantasy som på deckare eller romans är (borde vara) som att jämföra ett helt bageri med muffins el limpor.

LB eller KS: There's no such thing as history, there's only histories.