Bokmässerapport: Andra Världar 2013

Jag har kommit hem från fantastik-bokmässan Andra Världar 2013, och det känns verkligen som att jag har kommit hem från andra världar. Det känns som att jag har kommit tillbaka från att ha varit bergtagen i sju år - sju fruktansvärt roliga år bland trollbergets eller Faeries alla skatter. Eller ja, who am I kidding, i sällskap med Skogsrået (foto t h av Mats Karlsson). Det var väldigt märkligt att vara tillbaka i verkligheten på jobbet idag. Redan börjar jag frukta att det hela var en dröm. Men jag tog bilder, och programmet (vilket modifierades en aning) finns kvar som minnesstöd, så här följer ett försök till rapport. Temat är: ni borde ha varit där. Vi hade så himla kul. Men ni får chansen igen nästa år!


Andra Världar är en bokmässa för fantasy, science fiction, skräck, steampunk, folktro "och allt annat som tar dig med till andra världar". Detta var mässans första år.


För det första, platsen. Sägnernas Hus ligger mitt ute i sagoskogen, och det kan kanske vara svårt att leta sig dit (exakta gps-koordinater utlovas till nästa år, och bussoptionen fanns; frågor om boende besvaras på bloggen) men det är så värt det. Själva mässgolvet är i vanliga fall dansbana (!) i en enorm ombyggd lada (?) vilket innebär ljus och luft och rymd och stadiga plank, hemliga vrår och gott om utrymme.

(Det är inte TARDISar. Eller är det?) Lokalen är fantastisk i sig, men ännu bättre blir det av att i Sägnernas Hus ingår ett underbart folktromuseum, där man kan vandra bland älvor, vättar och annat om man törs - mer om det nedan. Nu mer om mässan.

Utbudet och programmet: De inbjudna utställarna är i första hand författare snarare än förlag - fokus ligger på att lära känna berättarna och berättelserna, och målet är att alla som kommer ska träffa andra som tycker

att det är fantastiskt att läsa om varulvar och generationsrymdskepp, alver och rymdambassadörer. Eftersom det var mässans första år var vi tappra pionjärer som kommit dit en hanterlig mängd, vilket ledde till gott om tid att nörda loss tillsammans och ha jättekul ihop. Det blev som en blandning av sf-kongress och bokmässa; samtalet var hela tiden igång; nyfikenheten och berättarglädjen stor; träningsvärken i skrattmusklerna konstant. Programpunkten högläsning-i-ring växte fram av sig själv och gav många smakprov på texter och världar.

Några favoriter från resten av programmet: Mikael Thomasson från Sagomuseet i Ljungby är en äkta berättare som väckte folktro och sägner till liv, och sedan höll en helt spontan rundvisning inne i folktromuseet. Kristina Svensson höll en marknadsförings-workshop för författare. Och superhjältetrubadurduon Tveksamma Tvåan avslutade mässan på bästa sätt på söndagen med sånger om sagoväsen och superhjältar och miljoner andra saker, samt en mashup av I ett hus vid skogens slut och Flickan i Havanna som fick er trogna korrespondent att gråta av skratt.


Um, vad ska jag säga mer? Vi hade jättekul, det har jag sagt, eller hur? Och att det redan är avlägset som en  lycklig dröm, det har jag också sagt? Jo! Ni behöver inte bara ta mitt ord för det, andra utställare och besökare har bloggat och en länklista finns härstädes!

Följ Andra Världar på Facebook och/eller bloggen och håll utkik efter information om nästa års mässa! Vare sig om du vill komma som besökare, redo för en intrycksrik semester i sagoland/på Sirius, eller om du vill komma som utställare och visa upp dina egna skapelser. Och det behöver inte nödvändigtvis bara betyda böcker, serietecknaren Jennie Sörensen hade t ex också med sig sina gnistrande drakar.


När vi tömt mässhallen på söndagskvällen (jag hade äran att få vara en av mässgeneral Anna Vintersvärds entusiastiska minions) kändes det surrealistiskt, som om vi kanske var kvar på stadiet "men här skulle man kunna hålla en bokmässa, vore inte det coolt?" Och nu har jag uppnått nån sorts wistfulness à la Nathaniel Chanticleer och längtar tillbaka, längtar, minns fast minnena är svårgripbara och jag tänker "men så kul kan det väl inte ha varit?" Jag får väl öva på att slå ihop klackarna. Leta efter bortre väggen i garderober. Titta om det sticker ut svansar ur folks byxben.


Sammanfattningsvis: fyrverkerier och jubelrop för Anna Vintersvärd, som tänkte "Det behövs en bokmässa för science fiction, fantasy och skräck", och sedan bestämde sig för att anordna den bokmässan, och sedan gjorde det! Alla medaljer och multidimensionella rosor!! Oh! Och missa inte steampunk-projektet!


Avslutar med lite fler bilder. Från mässhallarna:

Från folktromuseet; det här är nytillkomna scener, fler bilder från mitt förra besök finns här!
Maran

Den onde

Mylingen

Shakespearean Insulter

Ibland kan man faktiskt inte låta bli att tänka att den man pratar med inte riktigt lever upp till ens förväntningar eller förhoppningar. Men istället för att säga "du är ju dum på riktigt" finns det faktiskt stiligare tag att ta till. Get thee to generatorn Shakespearean Insulter! Där kan du få alternativ som

[Thou] mad mustachio purple-hued maltworms!

Thou art so leaky that we must leave thee to thy sinking.

O illiterate loiterer!

What trick, what device, what starting-hole canst thou now find out, to hide thee from this open and apparent shame?

You speak unskilfully: or, if your knowledge be more, it is much darkened in your malice.

[Thine] horrid image doth unfix my hair.

Canst thou believe thy living is a life, so stinkingly depending? Go mend, go mend.

- samt exempel från ett Shakespeare Insult Kit som blir ungefär Will-versionen av Kapten Haddock - t ex:

Thou mammering pox-marked hugger-mugger!

Thou impertinent fool-born moldwarp!


Mycket nöje.

Jonathan Strange & Mr Norrell på BBC!!!11!!1!

BBC ska göra en TV-serie på sex delar baserad på Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell!!! Hurra! Regissör blir Toby Haynes, som bl a regisserat Sherlock-avsnittet The Reichenbach Fall och flera Doctor Who, bl a dubbelavsnittet The Pandorica Opens/Big Bang. Hurra igen! Nu är det bara att hoppas att BBC plockar fram allt sitt finaste och bästa och gör en av mina favoritböcker rättvisa. Casting-tankar? Håller med artikeln om att Derek Jacobi skulle göra en fin Mr Norrell. Och varför inte Tilda Swinton som The man with the thistledown hair? Arthur Darvill som Strange? Men framförallt: om jag skulle få Benedict Cumberbatch som Lord Byron skulle mitt liv vara komplett.

Bokhylla i bas-42

Jag har visst organiserat om min bokhylla igen. Efter flera förslag ledde en eventuellt skämtsam kommentar på fejjan till följande optimala system: bas-42. Kort sagt: alla system för att organisera böcker jag undersökt i The Asymmetric Library får en chans, men i max 42 böcker vardera. För att förtydliga:

42 böcker i bokstavsordning-efter-författarens-efternamn. 42 böcker efter antalet-ord-i-titeln. 42 böcker i kaosordning (det är de som ligger horisontellt på diverse hyllplan, in character). 42 böcker efter antalet sidor i boken. 42 böcker med ryggen inåt. 42 böcker i den så ofta omsjungna färgordningen.

Graphic novels utom tävlan ... 42 böcker i kronologisk ordning utifrån tiden (på Jorden) då de utspelar sig. 42 böcker i bokstavsordning efter tryckort, från Avesta till Viborg (ett annat fint förslag från fejjan). 42 böcker i ISBN-ordning. 42 böcker utifrån ett tema i titlarna, nämligen platsnamn (från rum till världar). 39 böcker (workin' on it, kommer att fyllas på) utifrån ett tema i titlarna, nämligen: ljus/dag/sol - skuggor/mörker/natt/mörker/måne.

40 böcker på tema: vargar och varulvar (workin' on it, kommer att fyllas på; tog i flera fall begränsat antal böcker per författare, annars skulle det ha räckt till med råge). 28 böcker vari figurerar endera eller alla av Kit Marlowe, Will Shaxper, Byron, Keats och Shelley (workin' on it, kommer att fyllas på, rekommendationer mottages tacksamt). 42 böcker i trilogier eller triptyker, med poetisk tolkning av begreppet (t ex: Odysséen + Ulysses + Strändernas svall). [Absolute Sandman utom tävlan.] Därefter 17 böcker i bokstavsordning efter bokens förstamening - jag tänker att detta blir hyllan jag fyller på med nyligen utlästa böcker tills den når 42. Efter det, who knows?

42 böcker i bokstavsordning efter författarens förnamn. 42 böcker efter vikt (ett annat fint förslag från fejjan). 42 böcker i bokstavsordning efter huvudpersonens namn (böcker med entydiga tydliga enda huvudpersoner är ett kapitel i sig). 42 böcker där personnamn är titeln. 42 böcker i bokstavsordning efter titel.

Hoppas bilderna går att klicka upp för den som vill titta närmare.

Fifty shades of nope.

Det enda jag tänker säga om saken är:

Varför skulle jag betala för att läsa illa skriven snusk-fanfic om en pairing jag verkligen inte shippar, när nätet är fullt av mer välskriven snusk-fanfic om pairings jag kan shippa?


Eller förresten, det är inte det enda jag tänker säga om saken. Jag borde väl också nämna att om någon jävel till säger att de där böckernas* framgångar bevisar att förvärvsarbete är onaturligt för kvinnor och att vi därför längtar tillbaka till att underkasta oss en Stark Man, så kommer jag att sparka vederbörande på smalbenet. Upprepade gånger.

*) Jag tänker inte ens nämna dem vid titel för jag är så innerligen trött på att se dem överallt. T o m på kokbokstorget på Bokmässan, wtf? Det enda roliga med dem är ryktet om att Justin Bieber är påtänkt till den manliga huvudrollen i filmatiseringen.

RIP Ray Bradbury.

"You're a hopeless romantic," said Faber. "It would be funny if it were not serious. It's not books you need, it's some of the things that once were in books. The same things could be in the 'parlor families' today. The same infinite detail and awareness could be projected through the radios and televisors but are not. No, no, it's not books at all you're looking for! Take it where you can find it, in old phonograph records, old motion pictures, and in old friends; look for it in nature and look for it in yourself. Books were only one type of receptacle where we stored a lot of things we were afraid we might forget. There is nothing magical in them at all. The magic is only in what books say, how they stitched the patches of the universe together into one garment for us,. Of course you couldn't know this, of course you still can't understand what I mean when I say all this. You are intuitively right, that's what counts. Three things are missing.

"Number one: Do you know why books such as this are so important? Because they have quality. And what does the word quality mean? To me it means texture. This book has pores. It has features. This book can go under the microscope. You'd find life under the glass, streaming past in infinite profusion. The more pores, the more truthfully recoded details of life per square inch you can get on a sheet of paper, the more 'literary' you are. That's my definition, anyway. Telling detail. Fresh detail. The good writers touch life often. The mediocre ones run a quick hand over her The bad ones rape her and leave her for the flies.

"So now do you see why books are hated and feared? They show the pores in the face of life. The comfortable people want only wax moon faces, poreless, hairless, expressionless. We are living in a time when flowers are trying to live on flowers, instead of growing on god rain and black loam. Even fireworks, for all their prettiness, come from the chemistry of the earth. Yet somehow we think we can grow, feeding on flowers and fireworks, without completing the cycle back to reality. Do you know the legend of Hercules and Antaeus, the giant wrestler, whose strength was incredible so long as he stood firmly on earth? But when he was held, rootless, in midair, by Hercules, he perished easily. If there isn't something in that legend for us today, in this city, in our time, then I am completely insane. Well, there we have the first thing I said we need. Quality, texture of information."

"And the second?"

"Leisure."

"Oh, but we've plenty of off-hours."

"Off-hours, yes. But time to think? If you're not driving a hundred miles an hour, at a clip where you can't think of anything else but the danger, then you're playing some game or sitting in some room where you cant argue with the four-wall televisor. Why? The televisor is 'real.' It is immediate, it has dimension it tells you what to think and blasts it in, it must be right. It seems so right. It rushes you on so quickly to its own conclusions your mind hasn't time to protest, 'What nonsense!'"

"Only the 'family' is 'people'."

"I beg your pardon?"

"My wife says books aren't 'real.'"

"Thank God for that. You can shut them, say, 'Hold on a moment.' You play God to it. But who has ever torn himself from the claw that encloses you when you drop a seed in a TV parlor? It grows you any shape it wishes! It is an environment as real as the world. It becomes and is the truth. Books can be beaten down with reason, but with all my knowledge and skepticism, I have never been able to argue with a one-hundred-piece symphony orchestra, full color, three dimensions, and being in and part of those incredible parlors. As you see, my parlor is nothing but four plaster walls. And here." He held out two small rubber plugs. "For my ears when I ride the subway jets."

"Denham's Dentifrice; they toil not, neither do they spin," said Montag, eyes shut. "Where do we go from here? Would books help us?"

"Only if the third necessary thing could be given us. Number one, as I said: quality of information. Number two: leisure to digest it. And number three: the right to carry out actions based on what we learn from the interaction of the first two, and I hardly think a very old man and a fireman turned sour could do much this late in the game"


ur Fahrenheit 451.

The Quantum Thief av Hannu Rajaniemi

Nu har jag, efter så många andra, läst 2010 års kanske största sf-debut, The Quantum Thief av Hannu Rajaniemi. Och jag vill utnämna den till Good Shit. Så fort jag kommer till jobbet på tisdag tänker jag förhandsboka uppföljaren.

Den lyckas med konststycket att vara "hard sf" samtidigt som den är en bladvändar-spännande tjuv vs. deckare-/konspirations-historia. Att Rajaniemi är en bra författare märks inte bara i att han lyckas med detta, utan också i många eleganta formuleringar och en snygg berättarstruktur.

Apropå: en definition av "hard sf" jag kom på under läsandet: sf för sf-läsare. Om man inte redan är verserad i futuristisk hi-tech och postmänskliga samhällen kan det nog vara mycket i boken som är för konstigt för att man ska hänga med i handlingen. Särskilt som Rajaniemi använder sig av ett minimum (ibland mindre) av "As you know, Bob" och infodumpar. Men om man hänger med så förklaras det mesta tillräckligt av sammanhanget.

Jag tror också att Rajaniemi hade väldigt roligt medan han skrev boken. Några associationer jag gjorde: Zaphod Beeblebrox, Sherlock (mind palace!), horcruxes, Schrödingers mästerkatt i stövlar, och en kort Vader/Luke-scen. Många gånger under läsningen upptäckte jag att jag satt och fnissade eller log bara över att det var så smart, kul och välskrivet.

Dock har jag invändningar mot det amerikanska pocketomslaget ovan. Både Mieli och tjuven ska vara mer mörkhyade; hon har asiatiska drag, och om det är den scenen jag tror så ska han ha kortklippt gråsprängt hår. Och hennes vingar är silver. :p

Nu tror jag att jag ska läsa dessert i form av Rob Thurmans Doubletake, innan jag ger mig på nästa huvudrätt, Range of Ghosts av Elizabeth Bear.