onsdag 20 augusti 2014

Sju londonboklådor, sju böcker

På londonresan jag just kommit hem från lyckades jag med vad som måste vara boknördens hat-trick: besökte mina sju viktigaste londonbokkällor, köpte sju böcker.

Mina sju viktigaste londonbokkällor: Foyles, Waterstone's, Hatchard's, Forbidden Planet, Daunt Books, antikvariaten på Charing Cross Road, och Oxfam.
Bloggposten "Mina Londontips" kommer, likaså bloggposten "Glimtar Av Worldcon" (eller nåt), men den här bygger jag upp runt böckerna och hur jag hittade dem. (Klicka bilden för att förstora.)

Böcker jag hittade eftersom jag gick in på mina favorit-boklådor och de hade skyltat/frontat böcker jag inte hört talas om förr men som verkar vara väldigt relevant to my interests
The Bookshop av Penelope Fitzgerald på Daunt, Valentine Grey av Sandi Toksvig (som vi bl a sett på QI) på Hatchard's, och boken jag köpte på Waterstone's, som är hemlig på bilden eftersom den ska bli present till en person som kan tänkas läsa det här.

Böcker jag köpte p g a Worldcon:
Författare jag hörde på paneler, som jag hört talas om men inte läst, som var så smarta och intressanta på panelerna att jag insåg att jag behövde läsa dem:
Geoff Ryman - hittade 253 på Oxfam för £2; Kari Sperring - hittade ett signerat ex av The Grass King's Concubine på Forbidden Planet.
Bok som nämndes på panel (Sherlock Holmes in Science Fiction eller nåt sånt):
Sherlock Holmes vs Dracula av Loren D Estleman, del av Titan Books hela serie av genrefierad Holmes.

Bok jag hittade på antikvariat på Charing Cross Road eftersom jag första kvällen i London vandrade från The Globe till hotellet och upptäckte att inte bara Foyles utan även antikvariaten har öppet till nio-tio på kvällen: 
Light Raid av Connie Willis och Cynthia Felice, från 1989. Willis var gäst på Worldcon och signerade glatt boken, men bara halva, eftersom hon bara var halva författarteamet.

lördag 9 augusti 2014

Den där gången jag skickade mitt specialarbete till Tove Jansson och fick ett handskrivet svar


Fråga inte vad jag skrev om Döda poeters sällskap, eller varför, jag har ingen aning. (Jag skrev i alla fall något om att jag kände mig som en mymla, eller skulle varit en mymla, eller något sånt.) Och nej, ni får inte läsa specialarbetet, men jag kan säga det här om hur mycket vi fick lära oss om vetenskaplig metod för humanistiska ämnen:


tisdag 18 mars 2014

The return of Fias fantasy- och sf-lista!

Det är fem år sedan Fias fantasy- och SF-100-lista! Nog har det hänt något sedan dess, undrar Fia? Låt se. Här är min lista från då. Förändringar, med lite övertolkning:

7. Skulle ha läst The Book of Dust av Pullman om den hade kommit ut sedan dess som den skulle då! *lugnar ner sig*
 
8 + 25. Har väl läst det mesta Neil kommit ut med sedan dess.

12. Har läst mer China (totalt Perdido Street Station, Iron Council, Kraken och The City & The City) men fortfarande inte Un Lun Dun. Men jag ska!

14. Skulle ha läst mer Ellen Kushner om det kommit nåt! *lugnar ner sig*

18. Läste Rowlings pseudonymdeckare. Kate Atkinson är klart bättre om man nu ska läsa om brittiska privatdeckare! (Hon är bättre generellt också.)

19. Har läst första Temeraire-boken!

24. Har nu även läst Left Hand of Darkness av Le Guin.
 
26. Har läst de tre första Song of Ice and Fire.

27. Har läst första Malazan-boken och kommer definitivt att läsa fler; det är bara ett så stort commitment med 1000-sidorsböcker när det hela tiden kommer nya böcker ..
.
28. Har läst mer Gabaldon men fortfarande bara Lord John-böckerna; see above re. 1000-sidorsböcker.

30. Har läst mer Richard Morgan, första två (enda två utkomna) i A Land Fit For Heroes-trilogin, längtar efter trean.

33. Skulle ha läst mer Susanna Clarke om det kommit nåt! *lugnar ner sig* Ser fram mot tv-serien av Jonathan Strange & Mr Norrell.

34. Har nog läst det mesta Ajvide kommit med sedan dess. Inte Tjärven än dock, fast jag har den. Ny bok i september!

43. Har fortsatt följa Mercy Thompson-serien.

47. Läst Best Served Cold av Abercrombie.

48. Skulle läst mer om inte Poppy Z Brite, numera Billy Martin, slutat skriva ;;_;;

50. Fortsatt följa Jasper Fforde.

56. Fortsatt följa Dresden Files.

58. Läst Hyperion av Dan Simmons och försökt läsa Ilium. (Dvs rekommenderar Hyperion, Ilium not so much.)

59. Läst fler VanderMeer-antologier.

69. Regelrätt "check! har läst nu!"

76. Läst fler Discworld.

86. Läst fler Charles de Lint.

87. Skulle ha läst mer Emma Bull om det kommit nåt! *lugnar ner sig* (Både Bull och Kushner har jag läst noveller, bl a Bordertown och Shadow Unit. Men.)

måndag 3 mars 2014

Bokomslagsfrustration

Problemet när man gillar en bok och gärna ofta vill rekommendera den i butiken men den har ett tveksamt omslag som får folk att räkna bort den fastän den är bra:
Problemet när det görs en tveksam tv-serie (löst) baserad på boken och de gör en utgåva med suddigt, märkligt komponerat tv-serie-omslag som får folk att ännu mer ifrågasätta ens omdöme när man rekommenderar den:
Problemet när det kommer en tredje utgåva och man tänker "Åh, tänk om de har lyckats den här gången?" och det visar sig att de istället valde att gå i en annan riktning. Rentav exakt motsatt riktning. (Det är, om jag ser rätt, inte ens tv-skådisarna, utan modeller som var det närmaste de kunde hitta på de tio minuter de tog till att leta.)
Och detta är alltså på Penguin, ett av de fyra största engelskspråkiga förlagshusen. Men på ämnet i allmänhet ska vi förstås inte glömma en av de andra fyra stora, Simon & Schuster och deras imprint Baen, med sin fantastiska omslagsestetik. Det här är min favoritsvit att visa upp för att få folk att tappa hakan:
När man kan göra fina omslag! På sistone har jag insett att när jag tänkt "O vad fint!" har det ofta, precis som på Nenes böcker, varit Anna Henriksson som har gjort dem:
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=54721

http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=54721
Eller den spanska utgåvan av Jagannath:

Eller de nya inbundna Discworld-utgåvorna:
Och det finns många fler exempel. Varje vecka packar jag upp ett antal böcker jag inte vet det minsta om men vill ha dem för att de är så fina. Det går alltså att göra! Jag och ni vet att man inte ska döma boken efter omslaget, men faktum kvarstår: ett vackert omslag drar läsare till sig - och ett omslag som ingen verkar ha tagit på allvar är en dålig ambassadör för en bok.

onsdag 8 januari 2014

Årets bästa del 2

2013 inleddes med en stor mängd riktigt bra böcker, såpass att jag var tvungen att göra en första årsbästalista redan i början av juni. Lyckligtvis bjöd även resten av året på böcker jag måste rekommendera:

Årets sista dagar bjöd på en av årets bästa böcker: i julklapp fick jag Expeditionen av Bea Uusma, årets Augustvinnare i fackboksklassen. Jag hörde Uusma på ett seminarium på Bokmässan och det var underbart inspirerande, entusiasmerande och gripande - men jag hade ändå inte kunnat föreställa mig att en bok som egentligen handlar om och består av sammanställande av fakta kunde vara så oupplåtligt spännande. Det känns hemskt med tanke på hur många år hon lagt ner på det här arbetet, men jag sträckläste boken på en dag. Och en del av mig är fortfarande kvar på isen och på Vitön. Läs!


Efter att ha läst Ha'penny av Jo Walton, som nämnt i förra årsbästalistan, var begäret efter tredje boken i trilogin stort. Olyckan när jag skulle behöva vänta månader på att den skulle komma i nytryck - och sedan lyckan när jag hittade Wolfhound Century av Peter Higgins! Smaken fyller samma behov, såtillvida smaken är 'den siste ärlige poliskommissarien i en totalitär och korrumperad stat mot överväldigande odds både personligt och professionellt'. Platsen och tiden smakar här 30-tals-Sovjet, men vi är inte i Sovjet: vi är i the Vlast, vilket är världen där den ryska folktrons väsen lurkar på gatorna medan propagandan byråkratiserar dig till döds, och Tunguska var en ängel som föll. En ängel som inte vill oss väl. Läs utförligare rec här. Uppföljaren Truth and Fear (oh noes, det här kommer ju att gå bra) är en av mina mest efterlängtade 2014.


Till slut kom ju dock Half a Crown, tredje boken i Jo Waltons Small Change-trilogi. De här ska läsas av alla. Särskilt med rådande samhällsklimat. Alternativhistorian: England slöt fred med Tyskland i början av 1940-talet. England är en fascistisk stat, som i: det är lika naturligt som det var i Tyskland på 30-talet. Angiverier. Deportationer. Flaggan, styrka, Britishness. I tredje boken är vi framme vid 1960 och "lilla" Elvira ska presenteras inför drottningen och få sin debutantsäsong innan hon börjar vid Oxford. Eller. Hon trodde det skulle vara så oskyldigt att gå med i paraden? Fosterländska sånger och en brasa. Och snart kommer Führern på statsbesök. Allt ser ljust ut. Väl? Reader, I cried. Det här är så bra, och så nära, och så trovärdigt och realistiskt, och välskrivet, och bra.

Den finlandssvenska närvaron på Fantastika, årets Swecon, var stark! En av många saker jag fick lära mig var att den finlandssvenska fantastiken vilar på två pelare -den ena är förstås Tove Jansson, och den andra är Irmelin Sandman Lilius. Jag skaffade mig genast den första Tulavall-boken, Bonadea. The elevator pitch, av mig: som om vuxenboks-Tove Jansson skulle ha skrivit om Kamomilla stad. Realistiskt, poetiskt och magiskt i ett, med enkla medel. Allra mest gripande var Joakims drömskepp, men jag älskar Bonadea och hennes svarta höna, och Svarta Havets matros, och fröken Krysantem med sina möss. Och Havsfruns igelkottar som säkerligen bor i träskor.


The Unwritten av Mike Carey och Peter Gross är en av de bästa serier graphic novels jag följer just nu. Metametalitterär realitetsutmanande trollkarlsfantasy. Tommy Taylor and the Ship that Sank Twice kan läsas när man är ikapp eller innan man har börjat läsa - det är origin stories för både Tommy Taylor, den unge trollkarlen som har ödet och magin emot sig, och för Wilson Taylor, författare till böckerna om Tommy Taylor samt far till Tom Taylor ... offer, brottsling, orsak, verkan, eller trollkarl med ödet och magin för eller emot sig ...


Efterlängade tredje boken i Engelsforstrilogin, Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, levde upp till alla förväntningar och mer därtill. Episk avslutning à la Buffy säsong 7 (och jag är alltså en av dem som gillar säsong 7!). Även här grät jag, det är inte värt att förneka.




Året då jag läste Connie Willis för första gången, men inte sista! Doomsday Book börjar i Oxford år 2054. Tidsresefakulteten vid Oxford University förbereder sig för att skicka tillbaka en historiker till år 1320 för research. Historikern är mycket väl förberedd enligt alla konstens regler. Hennes mentor tycker dock att de tekniska bitarna av leveransen genom århundradena inte har planerats och beräknats tillräckligt noga. Tänk om något går fel! Men det har gått så bra när vi skickat folk till andra världskriget och 1800-talet, som max kan vi missa nersläppet med fem dagar. Vad kan gå fel? Hint: något går fel, på båda sidor tiden. Intelligent, kusligt, gripande, genomtänkt, så välskrivet och bra på alla sätt.
(En rolig detalj: boken utspelar sig 2054 men är skriven 1992 - alltså finns inga mobiltelefoner. Skärmtelefoner, å andra sidan ...)


Sist men verkligen inte minst: Ancillary Justice av Ann Leckie. Som en inledning kan vi försöka utreda vad 'ancillary' betyder. "Underordnad; tjänande; bi-; stöd-"; "Pertaining to a maidservant; subservient or subordinate; If sth is described as ancillary, it is a small or additional part of sth else."
Det oslagbara, ostoppbara Radch-imperiet har lagt oräkneliga världar under sig med sina artificiellt intelligenta krigsskepp som agerar både som skepp och genom sina många ancillaries - soldater som samtidigt är enheter och del av en enhet. (Men hur delar man upp intelligens?) Justice of Toren, hon, skeppet, och hon, soldaten, och hon, truppen på den nyockuperade planeten, försattes i en omöjlig situation. Nu är hon ute efter rättvisa. Eller hämnd. Eller båda. Both. Both is good.
(En detalj jag gillar med den här: i Radch-språket och -kulturen är genusskillnader irrelevanta. Default-pronomen är "she". Så fort en ny karaktär omnämns är det alltid "she". Jag visste inte hur uppfriskande det skulle vara innan jag läste det.)
P.S. I Leckies värld finns en ras utomjordingar som kallas The Rrrrr. Min mentala bild av dem: (klicka bilden för länk)
http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Ola

onsdag 11 december 2013

Ångjul!

Många tror att det här är julens årstid. Det stämmer naturligtvis inte - det är steampunkens årstid! Bevis 1: min kära kusin har skrivit en förbålt elegant steampunk-novell som anfänger då herr och fru direktör Bojsen väntar på att borda luftskeppet nära Falu silvergruva. Bevis 2: min kära förstestyrman repriserar sin ångande, swashbuckling julkalender Ombord Frans Ferdinand, ett luftskeppsäventyr i 24 delar. Gå och läs!

söndag 25 augusti 2013

Ingen reklam tack.

"Man kan använda bokbloggar för reklamkampanjer som ser ut som mouth-to-mouth-hajp! Det är jättesmart och ser inte ut som gratis b-reklam alls!"
Nej.