Jim Butcher: Backup

Let's get something clear right up front.

I'm not Harry Dresden.

Harry's a wizard. A genuine, honest-to-goodness wizard. He's Gandalf on crack and an IV of Red Bull, with a big leather coat and a .44 revolver in his pocket. He'll spit in the eye of gods and demons alike if he thinks it needs to be done, and to hell with the consequences--and yet somehow my little brother manages to remain a decent human being.

I'll be damned if I know how.

But then, I'll be damned regardless.

My name is Thomas Raith, and I'm a monster.

8/10

Det torde inte vara någon överraskning att jag gillar Jim Butchers The Dresden Files. Wizard noir-godis i Chicago, I'm there. De senaste böckerna har jag dessutom varit väldigt förtjust i [spoiler] Harry Dresdens halvbror white-court-vampyren Thomas Raith. Och nu har Thomas fått en egen story.

En långnovell, 70 sidor - illustrerad av ingen mindre än BPRD:s grundare Mike Mignola. Fint inbunden av Subterranean Press (bara en sån sak).

Cons:
*Bara 70 sidor?!?! Thomas är en utmärkt character, och storyn hade kunnat utvecklats - mer!
*"Bara" 4-5 Mignola-illustrationer?! Mer!!
*Lösryckt: det är inte en riktig self-contained novell, den existerar i Dresdenverse.

Pros:
*Jim Butcher! Thomas Raith! :-D Utmärkt fix för att hålla nivån uppe efter Welcome to the jungle och i väntan på Turn coat.
*Vampyrer, uråldriga konspirationer, Necronomicon, star-crossed-love, urban fantasy.

Den lever inte 100 % upp till inledningen quoted above. Men den gör sitt bästa. Ett måste för läsare som vet vilken wizard-named-Harry som faktiskt kicks ass.

S. Roit: Paris Immortal: Awakenings

...Groovy.
8/10
Ack. Det var som jag fruktade. Bok två lika beroendeframkallande, berusande mörka choklad som ettan. Fasen också. Gjorde t o m paus i en bra bok för att jag inte kunde släppa de jämra franska vampyrerna...

Okej, den psykologiska gestaltningen kan ifrågasättas rejält. Men den kan också försvaras så som boken gör: de är unika, enastående personer, och de funkar så här. Och jag köper det! Suspense of disbelief, I has it.

(Och okej, den märkliga blandningen av Yoda grammar och lol-speak blir litet mycket ibland - "The tiniest details, he wanted them", "To go out, I must", "I knew that, yet try I did" osv osv - men jag köper det. The force is too strong.)

Luckor i handlingen, hela ödesgrejen, jag köper alltihop. Jag får ju så mycket choklad: en hel cast av oemotståndliga änglar! (Angel överlägset vanligaste term of endearment bland dessa rovdjur och trasiga människor.) (Och bara för att jag är så bra på att helt slumpvis och oplanerat matcha vad som händer med musiken jag lyssnar på så började just nu självklart There must be an angel med Eurythmics...) Michel, Gabriel, Trey, Geoff... *sigh* Det är bra att Polly är med rent rationellt, klok-bokläsare-mässigt och även för handlingen, men jag hade kunnat leva med bara alla de vackra pojkarna... Ja, jag är fruktansvärt sexistisk, jag vet. Men författaren började! *blushes*

Som jag nämnde förra gången: det är inne just nu att bli irrationellt besatt av vampyrromans - men de här böckerna kommer iallafall aldrig att komma till sensmoralen "kvinnor ska gifta sig tidigt och föda barn och lyda mannen". Om det finns någon sensmoral så är det något överdrivigt smörigt i stil med "Amor vincit omnia" eller "A thing of beauty is a joy forever". Och jag håller med om åtminstone den senare klyschan så - jag köper det.

Det är också det som köper boken mycket av dess Get out of jail free-cards: till skillnad från de flesta paranormal romance-böcker så slipper den fånigt leende läsaren allt skräp i form av maktspel, förförelsespel, svartsjukor, öht de dåliga vibbarna. Därmed inte sagt att URST saknas -tvärtom. Och nagelbitande är det också gott om. Fasen.


Så jag hittade författarens blogg och fick veta att det kommer minst två böcker till.
*Eeek yes joy!!* / Ja okej det får jag väl leva med.
Hon har dessutom många intressanta bildikoner med våra favoritpojkar... Samt, vilken tydligen vandrat runt blogosfären ett tag, en fin "10 reasons why gay marriage is wrong" - citerar presently.

Justina Robson: Selling out

Lila Black is going to hell.
5/10
Suck. Selling out var tyvärr en besvikelse. Särskilt besvikande (it's a word) när Keeping it real var så bra. Suck.

Robson har gjort en så himla spännande värld. En kvantbomb sprängdes 2015 och då öppnades vägarna mellan de olika världarna: vår människovärld, alvernas Alfheim, Faerie, Demonia, elementarernas Zoomenon, och de dödas värld. I den förra boken var detta fyllt av fantasieggande möjligheter.

I den här boken har författaren tänkt till. Och tänkt och tänkt och listat ut hur saker måste funka, in i minsta detalj, i alla världarna, och let me show you it. Se mig bevisa alltihop, jag har bevis minsann, och diagram och tabeller. Alldeles för mycket detalj, alldeles för mycket tekniskt. Det blir fel sorts science fiction. Ville jag ha vetenskapliga bevis hade jag läst en avhandling istället för en roman - okej, det ska vara trovärdigt och plausibelt, men det innebär inte att det måste vara en jäkla manual.

Förra boken utspelade sig huvudsakligen i Alfheim, nästa ska utspela sig i Faerie, och jag hade intrycket att den här skulle fokusera på Demonia. En värld per bok hade varit mycket bättre än vad Selling Out istället blir: ett försök att i detalj - men samtidigt märkligt i-förbigående? - förklara alla världarna och kopplingarna mellan dem osv osv. Inte mycket till egentlig handling ens, mest en massa ofokuserat plåtter. Det hade varit mycket bättre att få uppleva världarna inom en rejäl plot istället för att genomlida en massa lektioner i dimensionologi. Jag skummade i och för sig stora delar när jag blev för uttråkad... men jag står nog vid det omdömet ändå.

Dessutom utlovar baksidestexten en "seriously sexy new heroine" och Lila är knappt sexig ett enda ögonblick i den här boken. (Hon är inte ens särskilt intressant.) Sorcha och Zal får några ögonblick, annars är fantzy-nivån mycket låg. "Smart and sexy fun" it ain't. Suck.

S. Roit: Paris Immortal

"This is what I hate about you vampires - sex and death and love and pain, it's all the same damn thing to you."
8/10
Mm, godisbok. Mmm, 85%-ig choklad... Fullständigt beroendeframkallande. Hela kakaobönor i också? Ja, tack...

Beroendeframkallande vampyrromans är väldigt aktuellt. (Jo, jag vill hålla om min frustrerade inre 17-åring, men efter det här kommer jag aldrig att läsa Meyer.) Tycker att som förebild för romantiska förhållanden betraktat är dethär nog att föredra [lite spoiler]: besvarad/ömsesidig förälskelse/fascination/tillit/åtrå/kärlek mellan en nyligen till Paris flyttad advokat, hans klienter herr och herr Lecureaux (ja, de sexiga vampyrerna Michel och Gabriel är gifta, det är tydligen lagligt i Frankrike? Vive La France!), en konstnärlig, söt ung kypare och en mystisk femme fatale med synska voodoo-vibbar.

Jag har aldrig läst Anne Rice och bara en snabbt glömd Laurell K Hamilton, och det är möjligt att dessa övernaturligt underbara vampyrer - som inte vill vara människor, they is what they is - är klichéer. Jag fick glimtar, bara glimtar, av Poppy Brite, och skruvade drömmar om vad en clubbing Bram Stoker kunde ha skrivit om han varit 22 i år. Men jag vill bara ha mer. Mer choklad!

När man är på vippen att reta sig på huvudpersonen, skadade advokatunderbarnet Trey, så säger han något som får en att smälta. Som choklad. När man tycker att vampyrerna är too much så säger de jävlarna precis rätt replik (eller rör Trey på precis rätt ställe).

Har redan bokat uppföljaren även om jag skrämd räknar med att den kommer att vara mycket sämre, grymt förutsägbar och äcklande fylld av voodoo/new ageig-mumbo-jumbo och romance-klyschor. That's the spirit, right? Men jag vill ha choklad... Mörk, likörfylld, kakaorik choklad... Choklad!!

(Samma förlag har även givit ut Maneater, som jag är litet nyfiken på...)

Patricia Briggs: Iron kissed

5/10

Blir inte både Sookie och Mercy liksom mesigare allteftersom? Och detta eviga alfa-/dominans-tjat när det gäller varulvar... Fey-biten är intressant och genomarbetad föralldel. Men slutet drar ner hela boken, jag köper det icke.

Justina Robson: Keeping it real

Elves do rock
7/10

Skön blandning av sf, fantasy och rock… En kvantbomb år 2015 slet upp gränserna som skilde människornas jord från bland annat alvernas, demonernas och faeriesarnas dimensioner. Vår hjältinna är nybliven robocop och börjar jobba som livvakt åt en sexig alvisk rocksångare.

Okej, litet förutsägbart, men mycket väl genomtänkt i detalj och i stort, och mycket snyggt skrivet. Roligt, smart och fantasifullt.

Förslag på musik: Mode-X-hårdrock.

Charlaine Harris: Definitely dead

Sookie upprepar sig.
3/10

Harris har tappat farten, eller använt upp sina idéer, eller skrivit in sig i ett hörn, eller möjligen fäst för mycket uppmärksamhet vid läsarbrev. Sjätte Southern Vampire-boken är ganska ”Jaha”, även om tigern är väldigt trevlig. Det går på rutin och hjältinnan är egentligen förbannat irriterande…

Rob Thurman: Moonshine

You say tomato, I say murderous death incarnate. It’s all good fun.
9/10

Uppföljaren till ”Nightlife” får lika stark och subjektiv guilty pleasure-femma. Urban fantasy med stort galleri av monster och riktigt sköna huvudpersoner. Cal är lika bitter och tyken och växlar nu mellan wise-ass och bad-ass. Niko och Robin Goodfellow (!) är stencoola och till råga på allt visar sig Niko, ninja extraordinaire, ha ett sinne för humor. Vad kan man mer begära?

Patricia Briggs: Blood bound

sort of popcorn and vampire
7/10

Uppföljare till Moon Called.
Mercy Thompson, coyote-shapeshifter, VW-mekaniker och uppvuxen hos varulvar, blir nu även Slayer of the Vampyre. Spännande och kul.