Tanglewreck av Jeanette Winterson

Wintersons ungdomsroman Tanglewreck har vibbar av: Pullmans His Dark Materials (inklusive en Lyra, en Will och en Mrs Coulter), Roald Dahl (särskilt i fastern Mrs Rokabye), Tim Powers The Anubis Gates (inklusive en Ra-präst) och inte minst Alice i Underlandet - med kaniner och klockor och märkliga tebjudningar och att vända sig om efter någon
Who
had
gone
down
a hole.

Wintersons vackra sagoberättarspråk är litet nedskruvat jämfört med hennes vuxenböcker, men det är förstås med. Som här till exempel:

In New York City the tops of the buildings tear the sky. When the snow falls the tops of the buildings look like mountain peaks. The most important people in the city live and work as high as they can on their man-made mountains. When they want to travel, a helicopter lands on the roof and carries them away, just as enchanters on glass mountains whistled for eagles.

Boken öser glatt på med tidsresor, telepati, mytologi, kvantfysik, alternativhistoria, modiga barn och dastardly skurkar och livvaktskaniner, mammutar, pirater, påvar, svarta hål och Schrödingers katt (förstås). Det låter överlastat men funkar riktigt bra... fram tills vi börjar närma oss slutet.

Till sist blir det nämligen lite väl rörigt med profetior och utvaldheter och sammanträffanden, och otillräckliga förklaringar av varför och hur det som händer händer. Jag gillar inte när science fiction överförklarar och överbevisar, men här slår det nästan över för långt åt andra hållet när alla trådarna ska knytas upp/ihop. Suspension of disbelief, som funkar så bra i större delen av boken, förlitar sig i slutet lite för mycket på förklaringen "jamen, därför att det är så". (Eller jag kanske läste sista 100 sidorna för fort?)

Men. Jag tror inte alls att jag skulle brytt mig lika mycket om det när jag var 13-14, då skulle jag nog mest slukat alltihop, som jag nu slukade och fnissade lyckligt åt allt fram till... biten med sfinxen, ungefär.

Första mening:

At six forty-five one summer morning, a red London bus was crossing Waterloo Bridge.

vilket placerar den mellan Mr Philips av John Lanchester och Mot strömmen av J. K. Huysmans.

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Something for the kids. - Ellowen-Deeowen. - Vetenskap?. - Time, time, time. - Animal rights!.