The Vampyre av John Polidori

Det var i princip här dagens vampyr började: här vampyren plockades ur folksagornas nattmörker och självsäkert klev in i de aristokratiska salongerna. Den förste "byroniske" vampyren - den farlige men oemotståndligt lockande (och helst adlige) (jfr den "byroniske hjälten") - skildrades av Byrons livläkare John Polidori i en novell som hade sitt ursprung i den berömda kvällen i Villa Diodati vid Genevesjön 1816, då Mary Shelley började på berättelsen som skulle bli Frankenstein.

Den unge naive Aubrey kommer till Londons societet och träffar på den gåtfulle Lord Ruthven. Den romantiskt lagde Polidori Aubrey fascineras fullständigt av Byron Ruthven:

allowing his imagination to picture every thing that flattered its propensity to extravagant ideas, he soon formed this object into the hero of a romance, and determined to observe the offspring of his fancy, rather than the person before him.

Den hederlige ynglingens beundran svärtas dock ganska snart av lordens syndiga leverne, och i sinom tid övergår den moraliska indignationen till misstankar om att det rentav är något övernaturligt på gång här. Kan den arrogante adelsmannen - o, det är för hemskt - vara en, en... vampyr?! Maktlös kunskap leder till galenskap och det hela tar en ända med förskräckelse.

Noteras bör att novellen skrevs klart och publicerades efter att Polidori lämnat sin anställning hos Byron. Den är helt genomsyrad av den unge läkarens med diktardrömmar svartsjuka beundran av den skandalöse poethjälten. Att novellen först presenterades som "A Tale by Lord Byron" gjorde väl knappast saken bättre...

Litterärt sett är väl novellen inget mästerverk utan lutar åt överdramatisk gotisk skräck. Men det är roligt att se Byron-parallellerna (vilka förstås inkluderar paralleller till Tom Hollands The Vampyre), och det är roligt att träffa på anfadern till senare tiders mer eller mindre krås-skjortade och manipulativa blodsugare. En sak som talar för Lord Ruthven i det sammanhanget är att han inte har ett hjärta av guld och inte vill få sin själ frälst: han är ett samvetslöst rovdjur, hur belevat han än kan uppträda. Skräckromantik med betoningen på skräck.

Första mening:

It happened that in the midst of the dissipations attendant upon a London winter, there appeared at the various parties of the leaders of the ton a nobleman, more remarkable for his singularities, than his rank.

vilket placerar den mellan The Long Dark Tea-Time of the Soul och All Quiet on the Orient Express (Magnus Mills).

Hyllor i Det Stora Biblioteket: The vampire library. - O-ooh, that Byronian rag.