Tim Powers: The Anubis Gates

Through caverns measureless to man
8/10
En tidsreseroman med övernaturliga inslag. Eh... jodå. Själva tidsresorna förklaras med vetenskapliga termer för både oss och den motvillige hjälten, men sedan tillkommer magi och mytologiska företeelser - men bara en ren omöjlighet.

Omöjligheten skulle professor Chronotis hållit med mig om, och den biten var inte enda gången jag tänkte på Dirk Gently's Holistic Detective Agency. Bland annat är Coleridge med... Inga elektriska munkar, men väl klonade magiker. Men iallafall:

Professor Brendan Doyle anställs som Coleridge-expert inför en tidsresa till 1810, vars syfte är att lyssna på en föreläsning av den berömde poeten. Han tror förstås först att researrangören är galen, men när han sedan blir lämnad kvar i 1810 blir det väldigt, väldigt verkligt för honom.

De första 100 sidorna gick litet långsamt, men mest för att boken otroligt mycket liknade Jack of Ravens, som jag tröttnade på och gav upp (och som är skriven 25 år senare, eh, mr Chadbourn?): vi har den nutide akademikern som hamnar i det historiska England och jagas av magisk-mytologiska skurkar som tror att han vet mer än han vet och tänker tortera honom för information, vi har realistisk detalj (läs: lera, misär och våld), vi har inverkan på verkliga historiska händelser och möten med d:o personer, vi har en tragisk kärlek bakom oss, vi har t o m en missbildad clown för tusan hakar, och allt detta i London. Med avstickare till medelhavskulturvaggor.

Men sen tog det fart: mycket tack vare injektionerna av skräck, meta-humor och Lord Byron. (Dessutom är skurken här inte Ondskan Själv utan snarare en klassisk Bad Guy, vilket är bättre.) Det blir en rolig, smart, mångbottnad äventyrsberättelse kryddad med frågor om öde, tid och historia. Powers har verkligen känsla för att kunna beskriva märkliga, fantastiska, annorlunda företeelser så att man hänger upp sin disbelief och hamnar rakt på plats. Jag har ett stort frågetecken om upplösningen, men det kanske löser sig om jag bläddrar igenom den en gång till...

Förslag på poesi: Coleridge, Byron och William Ashbless.