Godkänd urban horror. Huvudpersonen Joe Pitt är vampyr (eller, en av The Vampyre) på ett Manhattan som styrs av ett antal vampyrklaner. Själv är han dock Rogue men accepteras så länge han gör "tjänster" åt klanerna. Tjänster som att röja undan zombies, men också att hitta en förrymd tonårsdotter till suspekta men connected miljonärer.Vampyrversionen i Already dead är att vampyrismen beror på ett virus (eller, ett Vyrus), som gör sin bärare nästan odödlig men i gengäld kräver stadig tillgång på färskt människoblod (djurblods-"vegetarianism" är ingen möjlighet här). Solsken, närmare bestämt UV-strålarna, är direkt dödliga men vitlök går bra (fast Joe "just don't like the shit").
Godkänt som sagt; bra spänning och välskrivet, men inget himlastormande. Joe är relativt sympatisk, och skildringen av hans och hans flickväns förhållande är det bästa med boken. Men annars är det liksom inget man inte har läst tidigare - det är ingen rip-off, men det är inte heller något nyskapande. Mer hårdkokt än noir - det är inte våldet som gör noir, det är stämningen.
Och förresten, vad är det med hårdkokta böcker och den obligatoriska tortyren av hjälten? Det är klart att han ska klås upp i mörka gränder i viss måtto, och det är klart att han ska drogas någon gång, och det är klart att en vampyr tål mer stryk än en mänsklig deckare. Men det verkar vara väldigt lockande för "hårdkokta" författare (Altered carbon, Hunter's moon) att överdriva saken - rejält. Joe plågas både av Hungern och av stryk efter stryk efter stryk. Det är en poäng med det, visar det sig många skott, hugg och slag senare, och den kommer säkert att följas upp i kommande delar, men... tjatigt.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar