onsdag 9 april 2008

Lästrion - Historiska skildringar

Veckans lästrio: historiska skildringar.

En lästrio av enastående historieskildrare, de som enligt mig - hjälpligt historiekunnig men hopplöst nutida - skriver fram en annan tid så att den framstår som en annan tid än den som är nu, men samtidigt del i historien, precis som vår tid är:

1. Eyvind Johnson
Drömmar om rosor och eld: häxprocessernas Frankrike, 1600tal;
Livsdagen lång: 800-tal till nutid, odödlig kärlek och odödliga älskande;
Strändernas svall: om att hitta hem eller inte åren efter trojanska kriget;
Krilon-trilogin: Sverige (och Norge) under andra världskriget.

2. P O Enquist
Livläkarens besök: Danska hovet, 1700tal;
Lewis resa: Sverige under första hälften av 1900talet.

3. delad bronsplats... de är ju tre, även om en av dem är fyra eller fem:

James Meek
The people's act of love: Sibirien, 1919, om att hitta hem eller inte efter första världskriget.

Eva-Marie Liffner
Camera: mystiska London, början av 1900talet;
Imago: gåtor sträcker sig från 1860tal till 1930tal och nutid;
Drömmaren och sorgen: skräck runt nybyggt Tudor-slott, tidigt 190otal.

Luther Blissett/Wu Ming (ett kollektiv av italienska författare)
Q: reformationen Europa runt, inbördeskrig och revolution;
54: Italien och utåt Europa 1954. Med Cary Grant.



Vill även nämnas i sammanhanget:

Thomas Pynchon: för 1880-1920talen i Against the day; för 1780-90talen i Mason & Dixon; för andra världskriget i Gravity's rainbow.
Charles Dickens: för franska revolutionen i A tale of two cities.
Iain Pears: för 1660talet i Den fjärde sanningen.
Carl-Johan Vallgren: för 1800talet i Den vidunderliga kärlekens historia; för 1900talet i Dokument rörande spelaren Rubashov.
Carl Jonas Love Almqvist: för 1790talet i Drottningens juvelsmycke.
Julian Barnes: för nästan alltihop i En världshistoria i 10½ kapitel.
Umberto Eco: för 1600talet i Gårdagens ö; för 1300talet i Rosens namn.
Moa Martinson: för tidiga 1900talet i Kvinnor och äppelträd och Sallys söner.
Ellen Mattson: för 1718 i Snö.
Jeanette Winterson: för napoleonkrigen i The passion.

Och för antiken:
Maja Lundgren i Pompeji.
Margaret Atwood i The Penelopiad.
Torgny Lindgren i Bat Seba.
Sjón i Fisk och kultur.
Mikhail Bulgakov i Mästaren och Margarita.

3 kommentarer:

Inga-Lina sa...

Oh, men du hade också Lewis resa med! Och du kom ihåg Maja Lundgrens Pompeji - den har man tyvärr glömt lite grand i all uppståndelsen kring Myggor och tigrar!

Fru Mju sa...

oj vilken inponerande lista! önskar jag hade betydligt mer tid över för läsning än jag har just nu.

lazy sa...

Inga-Lina: en kul grej i sammanhanget var att en av mina favoritgrejer med Pompeji var att den var så välbaserad i verkligheten och samtidigt så översvämmande av lögner - vilket väl var vad hela cirkusen kring Myggor och tigrar hatade - eller påstod - eller hur det nu var - om den...