Nu har jag läst ut Deathnote. Storyn i korthet: en briljant student, Light Yagami, hittar en dödsguds anteckningsbok. Om man skriver någons namn i boken dör den personen (på villkor av en uppsjö av regler som måste följas). Light sätter genast igång med projekt Döda alla onda för att skapa en perfekt ny värld och bli gud över denna värld. Den briljante internationelle detektiven L sätts på fallet att hitta den skyldige när brottslingar börjar dö i drivor.
De moralfilosfiska frågorna detta väcker luftas ibland men är för det mesta underordnade det som i första hand driver handlingen: kampen mellan Light och hans motståndare, en pissing contest i logik. Det handlar inte så mycket om vem som har rätt eller fel, utan om vem som överlistar den andre först, längst och mest - vem som vinner. (Ganska fascinerande hur de kan vara så förbannat klarsynta när de har håret i ögonen hela tiden...)
Det är ingen brist på narrativitis och långa långa utläggningar om bevis och argument. Små grå celler i all ära, men jag behöver inte bevis i första hand: jag vill ha hållbar suspense of disbelief. Och okej, det bjuds också, men how-I/he-did-it-rabblandet hakar ibland upp den oförnekliga spänningen.
Porträtteringen av Light är en väl genomarbetad psykopatprofil. Det växer upp en kult runt honom som också säger en del bittra saker om populism. Och existentialistiskt är det väl frågan om vi inte bara är gudarnas tennisbollar - eller möjligen deras äpplen.
Spännande och snyggt och oförutsägbart, men föga originellt; inte direkt det mästerverk som fanbasen verkar tro.
Förslag på musik: Iggy & the Stooges: My idea of fun is killing everyone
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar