Space Viking av H. Beam Piper

Jag läste den här för att jag var i en boksvacka och provade om det inte skulle hjälpa att läsa något riktigt uselt. Och minsann, den var riktigt fånigt usel. Den är som en showcase för allt som är dåligt i dålig science fiction. (En del mugglare som läser det här kanske tror att all sf är såhär - men det är den verkligen, lyckligtvis, inte...)

1) Endimensionell personbeskrivning.
Eller, vadå personbeskrivning? De som är på vår sida har rätt och är okej individer, och de som är emot oss är fega uslingar. Om vi bär oss barbariskt åt är det för att vi är Rymdvikingar, om de bär sig barbariskt åt är det för att de är lägre stående. Inte ens huvudpersonen, Lord Trask av Traskon, har någon personlighet egentligen. Och då har männen ändå skeppslaster av individualitet jämfört med kvinnorna.

2) Usel eller obefintlig kvinnosyn.
Kvinnor är antingen trogna hustrur, otrogna hustrur (om de är gifta med fega uslingar) eller något för männen att roa sig när de har lite planet-tid mellan rymdresorna. Trasks historia börjar med att han ska hämnas mordet på sin fru, men han glömmer henne rätt snart - inte konstigt, eftersom han aldrig verkade känna henne till att börja med. Förutom att veta vilken ögon- och hårfärg hon hade.

3) Låtsasvetenskap.
Jag brukar tröttna när sf-författare ska överförklara och rabbla alla ekvationer som bevisar att deras framtidsvetenskap fungerar, men här råder spikraka motsatsen: inget förklaras. De kan åka miljontals ljusår på timmar genom att åka genom hyperrymden. Jaha, hur går de till då? Jo, vi har hyperdrift, serru. ...Aha. (Däremot kan de inte kommunicera över de här sträckorna, utan man måste vänta på att brev och videomeddelanden levereras medelst rymdskepp.)

Under den här rubriken faller väl även alla förenklingar som är mycket smidigare än att behöva tänka ut något eget: Alla räknar i jordiska timmar, månader och år (alla människor är ättlingar efter jordbor som gav sig ut för att kolonisera galaxen för ett antal sekler sedan; det finns inga aliens). Alla pratar samma språk - men det förklaras faktiskt: det är nämligen det språket som pratades på Jorden, "Lingua Terra". Aha! Det förklarar också varför varje planet har en härskare och ett folkslag och en kultur: det var förstås så på Jorden, så inte konstigt att alla planeter är så. Att jag inte tänkte på det själv. Och allt detta trots att många planeter sedan länge "deciviliserats" och inte har någon kontakt med resten av galaxen.

4) Låtsaspolitik.
Huvudpersonerna diskuterar politik en del pga alla planetära konflikter. Men huvudregeln verkar vara: De beslut som vår sida fattar är rätt, de beslut som de fega uslingarna fattar är fel. Om jag utser mig till kung är det för att jag borde styra, om du utser dig till kung måste folket befrias. En av Trasks huvudmotståndare använder sig av politiska tricks à la Hitler på 30-talet för att komma till makten på sin planet. Trask pluggar litet jordisk historia och upptäcker några Hitler-tricks han själv kan använda. Skurken är nedrig, Trask är klipsk. Och det här med demokrati, det är nog bra på pappret, men vad folk faktiskt behöver är en stark härskare. Helst Trask.

"a ruler must be willing to use force and shed blood to enforce his rule. (...) a ruler cannot afford to be guided by his fears of what people will say about him. Not even what history will say about him. A ruler's only judge is himself."

När härskaren är jag, eller dem jag har i min hand, alltså.

5) Dåligt språk.
Framför allt ett genomgående fel retar jag mig på: Om det står "han" eller "honom" utan tydlig syftning är det alltid Trask som avses. Oavsett om det gått ett antal stycken sedan han nämndes och flera andra män nämnts emellan. Fåniga svordomar också: de svär vid Nifflheim, Gehenna och Great Satan (om man ska ta i blir det "I'll fix the expurgated unprintability!"...), och saker som sprängs blir "blown to Em-See-Square."

"There was an awful lot of Em being converted to Ee off Marduk, today."

Jag kan dock inte anklaga Piper för att det finns ett skepp som heter Enterprise och en planet som heter Hoth - boken kom 1962, före både Star Trek och Star Wars. Och "the Gorram Shipyards" är numera jätteroligt!

Nåja. Den var omväxlande roligt dålig och fånigt dålig. Jag kan inte rekommendera den, förutom just som ett exempel på hur man inte ska skriva science fiction.

Första mening:

They stood together at the parapet, their arms about each other's waists, her head against his cheek.

vilket placerar den mellan The Fifth Elephant och New Amsterdam (försåvitt det inte stod en utlånad Fables där nånstans också?) Jag vill helst inte att den ska stå bredvid New Amsterdam... nån som vill låna en rymdviking?