Mitt London del 1: boklådorna

På lite förfrågan and stuff: platser i London jag gillar.

Det viktigaste först: boklådorna. Och det visar sig att detta blev så långt att det andra får en egen bloggpost som finns här!

Som jag nämnde nyss har jag sju huvudsakliga källor till böcker i London: Foyles, Waterstone's, Hatchard's, Forbidden Planet, Daunt Books, antikvariaten på Charing Cross Road, och Oxfam. Eftersom en av poängerna med dem är att de är stora och innehållsrika har jag inte kunnat välja bilder; när du hör det här ljudet [hyperlänktrudelutt] är det dags att klicka för bildgoogling. Du kommer inte att ångra det.

Foyles är liksom Londonbokhandeln med stort L. Innehade en gång världsrekordet för bokhandel med flest hyllmeter. Innehar fortfarande tronplatsen på vad som en gång var Bokhandelsgatan med stort B, Charing Cross Road. Har nyligen renoverat och har nu moderna - på ett bra sätt! - lokaler med jättemycket utrymme för jättesortiment. Klicka för bilder. Klicka för bilder på nya lokalerna.

Hatchard's på Piccadilly grundades 1797 och är Londons äldsta bokhandel. Underbara lokaler och brett och djupt sortiment. Kunglig hovleverantör och helt välkomnande för alla som älskar böcker. Här kan man gå och bara Vara I Bokhandel, vandra runt i bokhandelslabyrint av klass, hur länge man vill. Ägs numera av Waterstone's men har behållit sin särart, elegans, kunnighet och trevlighet. Klicka för bilder.

Därmed inte sagt att Waterstone's inte är trevliga! Min första crush på en londonbokhandel var Waterstone's i Kensington, på mitt första besök - de hade burspråk, heltäckningsmattor och öppet till nio eller tio på kvällen. Sedan dess har de öppnat sitt flaggskepp på Piccadilly, ett par dörrar bredvid Hatchard's - fem våningar böcker + en våning restaurang. Klicka för bilder.
Nota bene: Waterstone's butiker är lika allestädes närvarande i England som Akademibokhandeln är i Sverige, men det finns en viktig skillnad. Om du går till hyllan för skönlitterära pocketar på Akademibokhandeln hittar du bara bästsäljare, många ex av varje, alla med framsidan utåt. På Waterstone's, och alla mina andra londonboklådor, ryms fem titlar på samma område det skulle krävts för att fronta en titel. De har backlist, and they're not afraid to use it.

Daunt Books är Hatchard's främsta konkurrent om titeln snyggaste, stiligaste, elegantaste, mest kvintessentiella bokhandel. Om vid första åsyn den skönlitterära hyllan verkar på gränsen till skral (jämförbar med en välsorterad svensk bokhandel), så har besökaren ännu inte hittat den stora avdelningen i tre våningar längre in, där hela världen är uppdelad geografiskt. För varje land eller område finns inte bara reseguider utan romaner inom alla genrer, biografier, reseskildringar, reportage, m m, m m. Klicka för bilder.

Charing Cross Road var som sagt en gång i tiden Bokhandelsgatan. Jag hoppas att alla som blir lite svaga i knäna över böcker har läst eller sett 84, Charing Cross Road? Nu för tiden finns det nog fler teatrar än boklådor på gatan men det finns en handfull antikvariat kvar. Många dyra förstautgåvor och samlarexemplar men också fyndkällare. Böcker du aldrig visste fanns. Klicka för bilder.

För ännu tillgängligare andrahandsböcker har Oxfams välgörenhetsbutiker vanligtvis överraskande gott sortiment. Eftersom jag ofta bor nära British Museum brukar jag besöka den på Bloomsbury Street, men de finns över hela London. Nya och gamla böcker för ett par pund och pengarna går till bra saker.

Och så har vi fantastikens klassiska hamn Forbidden Planet. Men jag måste säga att även om jag alltid går hit när jag är i London så är det inte vad det varit. På SF-bokhandeln i Malmö, som ändå är minsta butiken i kedjan, har vi redan markant bättre och större sortiment på böcker. Okej, Forbidden Planet har mycket större comics-avdelning än vi har. Och egentligen har de bättre sortiment på prylar, samlingssaker och leksaker. Men när jag var där nu senast så fick jag intrycket att mängden fandoms har nått en brytningspunkt, så nu finns det prylar från jättemånga fandoms, men bara ett par prylar från varje. De hade inte ens kvar Spike-plyschisen. Icke desto mindre kan man förstås inte besöka London utan att besöka Forbidden Planet. Klicka för bilder.