Tematrio: Läst i sommar

Lyrans tematrio den här veckan vill att vi ska berätta om tre minnesvärda texter (romaner, noveller etc) som vi läst i sommar. Utmärkt, underlättar för mig att blogga ikapp litegrann ;) De tre bästa jag läst sen förra gången jag bloggade ikapp:

1: Kate Atkinson: Started early, took my dog
Jag gillar verkligen Kate Atkinson. Hennes senaste fyra böcker ser lite grann ut som deckare om man sneglar på dem snabbt, men jag skulle snarare föra dem till genren Riktigt Bra Romaner. Huvudpersonen Jackson Brodie (som jag också gillar skarpt) är f.d. snut och numera f.d. privatdeckare, och det brukar begås brott, och gamla brott brukar komma upp till ytan. Men det handlar i första hand om de inblandade människorna, hur det har påverkat dem att drabbas av eller begå brotten - och om de brott man begår för att försöka göra gott, försöka förhindra värre (?) brott. Ett ledmotiv i Started early, took my dog är ramsan For want of a nail, vilket innebar att mitt mentala soundtrack till boken blev Tom Waits' Misery's the river of the world. Ett rätt passande soundtrack, men det finns ljusglimtar av hopp också.

Jackson Brodie-böckerna rekommenderas mycket varmt; börja med Case Histories. Atkinson låter många olika personer berätta ur sina perspektiv, utifrån sina bakgrunder och motiv, och böckerna blir en både breda och gripande.

2: Neil Gaiman: Marvel 1602
Upplägget är rätt enkelt: Neil Gaiman tar 1900-talets superhjältar - X-Men, Fantastiska fyran, Avengers, Daredevil, Spindelmannen, Captain America m fl - och släpper ner dem år 1602 bland Drottning Elizabeth, inkvisition och första kolonin i Amerika. Och resultatet blir helt fantastiskt. Väldigt välfungerande alternativhistoria: påläst både om dåtiden och nutiden. Det är en mörk och dramatisk story samtidigt som den har den glimt i ögat som behövs när man tar 1900-talets superhjältar och släpper ner dem år 1602. Hela biten när tidsdimensionerna ska förklaras blir lite fånig, men resten är såpass gôrbra att det är okej.

3: Dan Simmons: Hyperion
Riktigt bra rymdopera. Den är upplagd à la Canterbury tales: de sju resenärerna som skickas till den farliga och halvt okända planeten Hyperion berättar en i taget sin historia. Genom deras historier får man inte bara lära känna dem som personer - lite i taget kommer det också fram hur galaxen de lever i ser ut, hur den har blivit som den är, vilka konflikter som finns på många olika plan. Ett rejält och imponerande världs- och romanbygge (med bara lite corniness här och där) som kommer att fortsätta i tre böcker till.

Alla böckerna har tagit sina titlar från dikter av John Keats, och detta är långt ifrån de enda Keats-referenserna. Förutom att Keats' Hyperion-dikter är sammankopplade med handlingen figurerar även andra av hans dikter och han själv som historisk person - och den enda (suck) kvinnliga huvudpersonen heter Brawne Lamia (LOL om man kan sin Keats). Och sedan, i en scen som är en tiopoängare av flera skäl, dyker han tillochmed upp personligen! På sätt och vis ...