I all korthet. If there were world enough and time...
... skulle jag skriva en lång, intressant och klok jämförelse mellan
Someplace to be flying av Charles de Lint och
Udda verklighet av Nene Ormes, en jämförelse som skulle bli till båda böckernas fördel. Båda är mycket välskriven urban fantasy - och båda har hamnskiftande fågelfolk i några av huvudrollerna.
Men de mytologier de bygger upp och bygger på är sinsemellan väldigt olika (även om jag tror att the crow girls skulle bli väldigt nyfikna på Hemming), så istället för risk för upprepning så berikar böckerna varandra. Båda får en också att vilja hälsa artigt på de kråkfåglar man möter. Och tack vare Udda verklighet är Malmö nu lite mer
Newford :)
... skulle jag skriva mycket längre om två andra bra urban fantasy-romaner jag nyligen läst:
The Enchantment Emporium av Tanya Huff och
White Cat av Holly Black. Huffs bok har också de Lint-vibbar - eller, som jag tror det var
Socialistsimon som jämförde: Udda i Kanada. Gammal mytologi och mängder av mostrar präglar en släkt av häxor, som ger nya konnotationer till ordet "horny". Och man blir väldigt sugen på paj.
Blacks bok påminner en del om
Tithe-trilogin, men har även lite alternativhistoria och mörka familjehemligheter man blir gôtt paranoid av. När jag läst ut den trodde jag att jag fortfarande läste den, och var sugen på att få veta vad som hände härnäst. Men den är första delen i en serie, så det lär bli mer.
... skulle jag breda ut mig i en jämförelse mellan
Morganville Vampires av Rachel Caine och
Vampire Academy av Richelle Mead - till Morganvilles fördel. Inte för att jag inte gillade Vampire Academy, men det var för mycket high schoolande och intrigerande i korridorerna för min smak. Medan Morganville har en viktig ingrediens som saknas i mycket nutida vampyrlitteratur: vampyrerna är inte snälla.
De är kanske inte automatiskt onda, men de är rovdjur, och det är de som bestämmer i Morganville. Böckerna ger klar Buffy-känsla - kanske särskilt avsnittet "The Wish" ... Ibland går kanske berättandet lite för fort, men jag gillar huvudpersonerna, stämningen och dramatiken.
Och så har jag fått ett läsex av
Fallen ängel - svenska översättningen av
Hush hush. Jag hade väl inte tänkt läsa den, eftersom den uttalat vänder sig till de som lider av Edward Cullen-abstinens, och det gör jag ju inte. (Men jag kan rekommendera den bittra artikeln
Why Team Jacob always has to lose.) Men jag
är iofs lite nyfiken på hur ängelpojken hann få på sig jeansen innan han blev nedslängd från himlen ... Och Wahlströms skickade i sin godhet med en fjäderpenna! Mycket uppskattat, särskilt av katten (hennes reaktion: OMG OMG det är det finaste som finns den måste vara min visst är den min den ser ut som att den är min GE MIG!).
... skulle jag skriva en lång, intressant och klok jämförelse mellan Someplace to be flying av Charles de Lint och Udda verklighet av Nene Ormes, en jämförelse som skulle bli till båda böckernas fördel. Båda är mycket välskriven urban fantasy - och båda har hamnskiftande fågelfolk i några av huvudrollerna. 
Men de mytologier de bygger upp och bygger på är sinsemellan väldigt olika (även om jag tror att the crow girls skulle bli väldigt nyfikna på Hemming), så istället för risk för upprepning så berikar böckerna varandra. Båda får en också att vilja hälsa artigt på de kråkfåglar man möter. Och tack vare Udda verklighet är Malmö nu lite mer Newford :)
... skulle jag skriva mycket längre om två andra bra urban fantasy-romaner jag nyligen läst: The Enchantment Emporium av Tanya Huff och White Cat av Holly Black. Huffs bok har också de Lint-vibbar - eller, som jag tror det var Socialistsimon som jämförde: Udda i Kanada. Gammal mytologi och mängder av mostrar präglar en släkt av häxor, som ger nya konnotationer till ordet "horny". Och man blir väldigt sugen på paj. 
Blacks bok påminner en del om Tithe-trilogin, men har även lite alternativhistoria och mörka familjehemligheter man blir gôtt paranoid av. När jag läst ut den trodde jag att jag fortfarande läste den, och var sugen på att få veta vad som hände härnäst. Men den är första delen i en serie, så det lär bli mer.
... skulle jag breda ut mig i en jämförelse mellan Morganville Vampires av Rachel Caine och Vampire Academy av Richelle Mead - till Morganvilles fördel. Inte för att jag inte gillade Vampire Academy, men det var för mycket high schoolande och intrigerande i korridorerna för min smak. Medan Morganville har en viktig ingrediens som saknas i mycket nutida vampyrlitteratur: vampyrerna är inte snälla. 
De är kanske inte automatiskt onda, men de är rovdjur, och det är de som bestämmer i Morganville. Böckerna ger klar Buffy-känsla - kanske särskilt avsnittet "The Wish" ... Ibland går kanske berättandet lite för fort, men jag gillar huvudpersonerna, stämningen och dramatiken.
Och så har jag fått ett läsex av Fallen ängel - svenska översättningen av Hush hush. Jag hade väl inte tänkt läsa den, eftersom den uttalat vänder sig till de som lider av Edward Cullen-abstinens, och det gör jag ju inte. (Men jag kan rekommendera den bittra artikeln Why Team Jacob always has to lose.) Men jag är iofs lite nyfiken på hur ängelpojken hann få på sig jeansen innan han blev nedslängd från himlen ... Och Wahlströms skickade i sin godhet med en fjäderpenna! Mycket uppskattat, särskilt av katten (hennes reaktion: OMG OMG det är det finaste som finns den måste vara min visst är den min den ser ut som att den är min GE MIG!).
.jpg)
3 kommentarer:
Someplace to be Flying är ju hur bra som helst, så om den till bådas fördel kan jämföras med Ormes debut får jag nog ta och läsa den snarast!
Håller helt med dig gällande The Morganville Vampire-boken. Det är precis det som gör boken bra :) Fast jag föredrar nog ändå Vampire Academy.
Jag vill ju gärna läsa de Lint, men jag vågar inte. Han är så omsusad att jag tänker 'om jag gillar hans böcker och vi skriver lika - då kommer jag aldrig att skriva ett ord igen!' Så jag har låtit bli. Den enda bok jag låtit bli att läsa för att jag är rädd för hur den ska påverka mitt skrivande. Där ser man.
Skicka en kommentar