Meta-börjor

- det vill säga, när en bok börjar med att filosofera över att den börjar. Till exempel Firmin av Sam Savage:

I had always imagined that my life story, if and when I wrote it, would have a great first line: something lyric like Nabokov's "Lolita, light of my life, fire of my loins"; or if I could not do lyric, then something sweeping like Tolstoy's "All happy families are alike, but every unhappy family is unhappy in its own way." People remember those words even when they have forgotten everything else about the books. When it comes to openers, though, the best in my view has to be the beginning of Ford Madox Ford's The Good Soldier: "This is the saddest story I have ever heard." I've read that one dozens of times and it still knocks my socks off.

Det verkar också vara relativt vanligt med caveats och varningar. Berättarjaget i Flodhästen av Stephen Fry inleder med:

Du kan inte förvänta dig att en röv som jag ska kunna berätta en historia på ett skickligt sätt. Det tar förbanne mig hela min förmåga i anspråk bara att hantera den här jävla maskinen. (...) Lycka till. Du bad om det, du betalade mig för det, du måste stå ut med det. Som någon sagt: jag har lidit för min konst, nu är det er tur.

Maldorors sånger av Lautréamont går ännu längre:

Må himlen glädjas åt att läsaren, fylld med djärvhet och för ögonblicket lika skoningslös som det han läser, utan att gå vilse finner sin ensliga och branta väg genom dessa dystra och giftfyllda sidors tröstlösa träskmarker; ty om han inte till läsningen medtager en obeveklig logik och en intellektuell anspänning åtminstone stor nog att uppväga hans misstro, så skall de dödliga utströmningarna från denna bok suga i sig hans själ som vatten suger i sig socker.

Marius Brills Making Love: A Conspiracy of the Heart gör tvärtom och förför ogenerat läsaren:

Now, just between you and me; a silence, soft as sleep not yet woken, has tiptoed in and holds us. And your fingertips leave humid tracks across the desert of my back. And my spine bends at your touch, arching like a cat's. We're alone, you and i. (...) Here, in your grasp, i am like a raft becalmed at night, rocking gently in the sea of your hands, caressed by the searching beams of your lighthouse eyes. (...)

i mean, case in point, take the last book you read. Will it ever look like it did when you first picked it up, looked at the cover and wondered what was inside? No. Now it's special. It's got all those memories and visions and a little corner of your imagination to call its own, it is much greater than the paper and the ink that you first saw. The book hasn't changed for anybody else. But you, you've translated it into something different, into a part of you. Love did that.
Do you see what i mean? This could be so much more. So much more than a casual glance and a quick fondle in these sheets.

Dessutom är funderingar av stilen "Var/när/hur börjar en historia?" vanliga... Någon som har fler exempel på meta-börjor?