Vackra, vackra bok

Jag är helt förälskad i Palimpsest. Den är så full av underbart språk, fantastiska detaljer och berättarglädje - ett ord här även besläktat med snickarglädje - att när jag kommer till meningen

He is a breeder of snails and lives in a house of three stories.

så tänker jag genast stjärnögt "Å, han bor i ett hus av tre berättelser!" Men det är föralldel möjligt att huset har tre våningar... också.

En dam på kapplöpningsbanan "hoists a parasol of sleeping gray lizards". På centralstationens marmorgolv,

the old wheel of Palimpsest is laid out in rosewood, the face of the circular city when it was small and unassuming, a walled place, home only to a few celery farmers and astronomers.

Och det gör inte alls boken rättvisa att plocka ut några få citat. Det är sammansättningen och följden av dem - och de labyrintiska historier de berättar - som gör att det blir så himla bra. Men jag läser den långsamt, dels för att njuta av alla orden, och dels för att den ska räcka länge...