Storyn har vissa likheter med Paradise Lost - det är den som oftast pekats ut som den ondaste av alla (djävulen hos Milton, här Judas) som istället visas som den rättfärdige. Eller kanske snarare som ännu ett offer för en ganska illvillig, småsint, självgod "ineffable" gud.
Allt detta i maffigaste rockopera-stil. Jesus och lärjungarna (med Maria Magdalena) är svidade som ett 70-talsrockband, och slutscenen med glittriga änglar i vita afro-peruker... wow. (Och ti-hi.) Det är respektlöst, på ett bra sätt. Programmet citerar Monty Pythons Michelangelo-sketch. (Men apropå slutet: när Jesus dör på korset - oj, ursäkta spoilern - utropade någon i publiken "Nej!" Hur kan man inte veta att det är så det slutar?!)Jesus visas som en revolutionär som det slagit över för, han verkar ha börjat tro sina egna metaforer om gud och himlen osv. (Men det är inte entydigt åt något håll: Jesus kan vara en motståndsman som tappat vettet - men han gör fortfarande profetiorna om vad som kommer att hända, vilka mycket riktigt slår in.)
Judas, en av dem som följt honom från början, och som kanske gjort det främst av kärlek - till saken eller till personen - känner att han måste göra något när hosiannandet börjar gå överstyr. Men han används som ett verktyg, antingen av de jordiska makthavarna eller av den där illvillige outgrundlige guden. Som kristendomens första martyr (eller andra om Johannes döparen räknas) tar han livet av sig, fastän han kanske var den lärjunge som älskade Jesus mest. (Han tigger faktiskt om en kyss flera dagar före Getsemane, så det så...)
(Och förresten och apropå det: en av lärjungarna såg exakt ut som huvudpersonen i mina piratnoveller. Rejält överraskande och väldigt kul!)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar