söndag 5 oktober 2014

Jättesen kongressrapport 7: The Classics in Speculative Fiction

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

 
The Classics in Speculative Fiction
referat av tre akademiska avhandlingar, med Julie Hofmann, Frances Foster, Liz Gloyn, Sibylle Machat

1) Lands of the Dead in Speculative Fiction jämförde Homeros och Vergilius med hur dödsriket skildras i Earthsea- och Percy Jackson-böckerna.

2) Ancient Philosophers as Characters in Post-Apocalyptic SF tog upp två verk som blandar samman klassiska filosofer med postapokalyptiska världar på vad som verkar vara intressanta sätt: Bernard Becketts Genesis och Robert Charles Wilsons Julian Comstock.
Tog även upp två olika varianter av postapo – med eller utan kunskap om den fallna förra civilisationen – och olika nivåer postapo kan skildras ur, vilka innebär olika saker för pålitlighet/exposition/vinklar/hur mycket karaktärerna vet om världen de agerar i:
* non-fic communication: real author to real reader
* implied fic communication: iplied author to implied reader
* fictional mediation: narrator to narratee
* action: character to character

3) Representations of the Minotaur in London
Minotauren är oväntat ofta förekommande i London-fantasy. Exemplen som tas upp är Neverwhere, Sarah Douglass Hades' Daughter och Charlie Fletchers Stoneheart.
Minotauren lika hemma i London som i sin labyrint; London som tidsdimensionell labyrint och palimpsest diskuteras för andra gången, den här gången utan att åskan försöker riva huset; gissningsvis tyckte London att hen gjort sig hörd förra gången.
Minotauren, labyrinten, och London/huvudstaden är alla saker som utmanar oss.

Inga kommentarer: