We Have Always Fought.
med Jeanne Gomoll, Rachel Coleman,
Kristina Knaving, Liesel Schwarz, Rebecca Levene
Utifrån Kameron Hurleys essä, som
alla ska läsa.
Even as llamas we've internalised the
story of llamas and tell them, because they're common, known and
accepted.
The space to have our stories told; all
our stories.
Kvinnliga historiska karaktärer som
nämns: Julie d'Aubigny, Madame La Maupin (duels, seducing a nun, mezzosoprano),
kvinnliga flygare (Sabiha Gökçen, dotter till Kemal Atatürk; kvinnliga
flygplansbyggare som flög stridsplanen till flygfälten, över hela
landet)
History's narratives ”Man vs nature; Man vs man; Man vs god" osv.
Historia och fantasy handlar ofta om
överklassen och krigare som om dessa är de enda movers &
shakers, som om detta är de enda planen där förändring och drama
och förändring av sociala strukturer händer.
Vilken ”historia” är ”viktig”?!
Alla problemen med att ””hård SF”” kodifieras som
””manlig”” och ””mjuk SF”” kodifieras som ””kvinnlig”
och inte minst vice versa.
”You have to be more sure of yourself
when talking about women in history because you will be challenged.”
Ching Shih beskrivs som ”One of the
most successful pirates” eller ”The most successful female
pirate” när hon i själva verket är den mest framgångsrika
piraten någonsin enligt vilka kriterier alls överhuvudtaget.
”She wrote it, but she had help. She
wrote it, but she's an anomaly. She wrote it, but she only wrote one.
She wrote it, but she wrote about women.” Etc (Joanna Russ).
Women are expected to be Ginger Rogers:
to do everything Fred Astaire did but backwards and without looking.
It's not just lazy not to write
non-superheroes, it also means the non-amazing are rejected. ”Equality is not when great women
reach the top but when mediocre women reach as far as mediocre men.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar