tisdag 14 juni 2011

Keats & Marlowe & Bear

Inför Eurocon läser jag inte bara McDonald och Stross och Downum och bl a Strandberg & Bergmark Elfgren, jag har framför allt läst mycket Elizabeth Bear - och, i samband med detta, en del Shakespeare, Marlowe och Keats.

John Keats säger i novellen "This Tragic Glass" av E.Bear (i samlingen The Chains That You Refuse):
It's a fact that poets are liars. (...) But we always speak the truth, and a thing is what you name it. Isn't that so, Marlowe?
och Marlowe håller med. Jag börjar fundera på Keats "Beauty is truth, Truth beauty" och om/hur man kan byta ut "beauty" med "fiction". Att skönlitteratur - välskriven, fungerande skönlitteratur, "always speaks the truth". Ska fundera mer runt detta. (*)

Kit Marlowe är inte bara med i samma två noveller som Keats är med i (den andra heter L'Esprit d'Escalier: Not A Play In One Act), han är ju också - tillsammans med Will Shakespeare - en av de viktigaste protagonisterna i The Stratford Man, Bears historiska fantasy. Vilket lite sent nu har fått mig att läsa The Tragical History of Doctor Faustus, den antagligen huvudsakliga källan till Bears slash-fic (jag vet nästan med mig att hon har sagt det själv men kan inte hitta länken) mellan Kit och Djävulen. Jag fastnade för den här biten (och jag är knappast den första):

FAUSTUS.
Stay, Mephistophilis! and tell me what good
Will my soul do thy lord?
MEPHIST.
Enlarge his kingdom.
FAUSTUS.
Is that the reason why he tempts us thus?
MEPHIST.
Solamen miseris socios habuisse doloris.

Solamen miseris socios habuisse doloris betyder bokstavligen "It is comforting to the wretched to have had company in their pain". Idiomatisk översättning = Misery loves company.
FAUSTUS.
Why, have you any pain that tortures others?
MEPHIST.
As great as have the human souls of men.
På grund av en av mina favoritscener i Stratford Man har jag också läst en del av Wills sonetter, och kan bara bekräfta något jag säger emellanåt: Att läsa Shakespeare är som att lyssna på Beethoven. När man inte gjort det på ett tag kan man frestas att tänka att "men bra kan det väl ändå inte vara?" Men det är det ju.

(*) Om beauty/truth: Jämför med bildtexten/kommentaren till den här bilden: "Can nature come up with colors like those?" Om vi nu antar att bilden är manipulerad, så beror det ju på huruvida man räknar in [kameror/Photoshop/internet/människorna som använder dessa] i Naturen ...

1 kommentar:

The Mad Swede sa...

Frågan om huruvida skönlitteratur är det väl omöjligt att inte först finna sig stående inför den större frågan: vad är sanning?