Efterlängtade
tolfte samlingsalbumet med älskade
Fables. Vad ska jag säga utan att spoila för mycket? Riktigt bra. En ny
story-arc börjar, eller en ny fas i den stora story-arcen. Och det är mycket lovande.
Tand-feerna i Hellboy 2 är mesar i jämförelse... Dessutom börjar fablerna bli existentialistiska. Vad kom först - sagan eller sagofiguren? Finns häxan för att sagan om Hans och Greta finns, eller finns sagan om Hans och Greta för att häxan finns?...
Så jag längtar efter volym 13 lika mycket som jag längtade efter volym 12. Fastän jag också är väldigt arg på Bill Willingham. Den nedrige lymmeln! Blackguard! Villain! Och jag kan inte säga varför.

Men jag kan väl få säga att jag började få onda aningar redan när jag såg
James Jeans (som alltid fantastiska) omslag, för vem skulle inte få det? (Bland annat
här är det en helt annan omslagsbild? [som förstås också är väldigt snygg och betydelseladdad] Jag vet inte om den finns i två varianter eller om de bytte i sista stund?)
Första mening:
New York City. "Ready to go, Pops?"
vilket placerar den mellan antologin Avsändare Norden och femte Fables,
The Mean Seasons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar