fredag 24 juli 2009

Real vampires don't sparkle

Jag är inte helt klar med the Edward-bashing. Buffy vs Edward. Harry gör sitt till. T o m Ceiling Cat misstycker. För att inte tala om Mighty God King (scrolla ner till slutet där; and if you like that, titta här och här). Och nu:
Ah, vore fint...
Men det tråkigaste är väl att "alla" läser just de här böckerna - därför att "alla" läser just de här böckerna - och sedan tycker väldigt många "Jaha, är det det här vampyrböcker går ut på? Jag är inte imponerad." Nej, det är inte det här vampyrböcker går ut på. Det vore som att läsa Robert Jordan och tycka "Jaha, är det det här fantasy går ut på?"

Vampyren är ett stoff som kan hanteras inspirerande och utmanande av goda författare - eller hanteras roande av underhållningsförfattare utan att bli mormonpropaganda. Att skapa trovärdiga vampyrer är inte bara att ge några romanfigurer längre tänder och extra sex appeal. Det är, när det är som bäst, att göra om verkligheten och skapa en ny som fungerar. Det är ett tankeexperiment som kräver en skicklig författare, som kan "say 'vampire' with a straight face".

Lite mer polemik på SF-bokhandeln Malmös blogg, med en lista på "När vi pratar om vampyrer pratar vi om...". Länkar till mina recensioner (som ibland är lite gamla eller kortfattade) på min hylla i Det Stora Biblioteket. (Synd att två av de bästa, Matheson och Edelfeldt, saknar rec...)

5 kommentarer:

Arina sa...

Skall det tolkas som att du är en av få som inte gillar böckerna om Bella och Edward?

Själv har jag inte läst och tänker inte läsa men förvånas över att alla som gjort det säger att de är dåliga men ändå tycks älska dem.

lazy sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
lazy sa...

Jag har faktiskt, utan att skämmas den här gången, begått synden att ogilla böcker jag inte har läst. Jag har läst utdrag, pratat med väldigt många som har läst, både positiva och negativa - och flera som var positiva fram till fjärde boken - och läst recensioner som den här, och kommit fram till att jag inte kan slösa min dyrbara lästid på sånt. Och jag gillar vampyrböcker, ofta även dåliga vampyrböcker.

Vad som retar mig mest (förutom böckernas moral) är att de på grund av hajpen får stå som representanter för hur vampyrböcker är, vilket inte stämmer.

Arina sa...

Jag gillar inte vampyrböcker eller i alla fall inte vampyrromantik. Jag vill ha vampyrerna monstruösa och blodtörstiga, inte vackra och inblandade i politiska intriger och klankrig. Men efter att ha läst Charlaine Harris och en del av det du skriver är jag beredd att låta mig omvändas. Men Meyer kommer jag aldrig att befatta mig med. Av någon anledning blir jag glad av att läsa att du inte heller fallit för henne.

På beskrivningen låter det som den sortens kioskromantik jag faktiskt läste som barn. Jag kan förstå att fjortonåriga tjejer faller för det. Men att vuxna människor som faktiskt genomskådar intrigen och det dåliga språket ändå faller pladask det övergår min fattningsförmåga.

Jag har ingen rätt att döma någons för deras smak och gör det egentligen inte heller. Om någon tycker det är bra så är det ju roligt för dem. Men att någon tycker det är dåligt och ändå måste läsa alla böckerna och se filmerna, ibland flera gånger, förvånar mig.

rebelprincess sa...

Precis som Arina säger så kan jag - nästan - förstå om fjortisar faller för det. Jag har också varit fjorton år och älskat vampyrrelaterade saker så jag vet hur det är. Men jag kom ur den fasen ganska snabbt (och utan några allvarligare skador). Jag har inte läst Twilight-böckerna och jag tänker inte göra det heller. Jag har bläddrat lite i en av dem och insett att det verkligen inte är min grej. Jag blev less på vampyrer nån gång under tredje säsongen av Buffy och har aldrig fått tillbaka intresset. Fjortisarna kan behålla sin Edward. (För övrigt älskar jag länkarna du hade till Edward-bashingen, i synnerhet Buffy-videon, som jag har på min blogg också. "You're like my own personal brand of heroin!" Jävla tönt!)