Lyrans tematrio den här veckan är - för svenska bloggare - Norge. (Jag väljer att tänka att det bara har att göra med syttende mai och escapar den där andra ev. anledningen.)
Trion får bli tre författare som är några av mina favoriter i klassen Riktigt Bra Romanförfattare. Dvs sådana som kan skriva om människor och idéer, som kan gripa tag i dina känslor och fucka med ditt huvud.
1. Jan Kjaerstad.
Framför allt trilogin om Jonas Wergeland, Förföraren, Erövraren, Upptäckaren; men även Tecken till kärlek och i något mindre mån Kungen av Europa.
2. Erik Fosnes Hansen.
Framför allt Berättelser om beskydd [som heter bok 1, men blir det någon tvåa? nähä :(] och Psalm vid resans slut, men även Falktornet och nyss lästa Lejonkvinnan.
3. Herbjörg Wassmo.
Dinas bok, Lyckans son och Karnas arv. Nu är det ett stort antal år sedan jag läste dem, men minns trovärdiga, mångdimensionella historiska romaner med annorlunda, mångfasetterade romanfigurer det var ett äventyr att lära känna.
Vill nämna Erlend Loe också på sluttampen. Missa inte honom!! U-u-u, de små björnarna från Peru.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
3 kommentarer:
Jag trodde att nästan alla skulle ha med Wassmo i den här uppräkningen, men det här var första listan som jag såg henne. Visst är hennes böcker stora läsupplevelser?!
Har du läst trilogin Huset med den blinda glasverandan, Det stumma rummet och Hudlös himmel också? Nästan ännu bättre, tycker jag.
Men jag hade ju glömt Herbjörg Wassmo! Jag har läst trilogin Vixxtoria skriver om och tyckte mycket om den.
Åh, Erlend Loe. SÅ bra.
Skicka en kommentar