måndag 4 maj 2009

Tematrio: Hembygd.

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser har tema: hembygd. I underrubriken står det 'böcker som utspelar sig i din hemstad', men jag tar fasta på huvudrubrikens ord istället: även om jag har bott i Malmö i drygt 1½ år nu (och 7 andra städer förut) så är det Värmland som mest känns som min hembygd, där jag alltid haft en plats att komma hem till. Vilket blir samma hembygd som Lyran själv - och det blir litet dubletter med hennes trio...

Selma Lagerlöf: Gösta Berlings saga.

Naturligtvis. O sena tiders barn! det här är väl en av de värmländskaste sagor man kan hitta. Lövens långa sjö, kavaljererna och majorskan på Ekeby, skogarna, björnen på Gurlitta Klätt, Dovrehäxan, Brobyprästen, herrgårdarna och balerna, jagade av vargar över isen, älvarna och timret. Och Gösta Berling själv. Jag, älska antihjältar? (Bilden är från Västanå teaters sagolikt fantastiska uppsättning.)

Lars Andersson: Jag Herulen.

En poetisk färd genom Värmlands historia, med mer eller mindre konkreta nedslag i naturen och bland människorna, från istiden till nutid. En vacker bok i både text och foton. Verkar ha kommit samtidigt som Värmlands museums fasta utställning Jag Herulen invigdes?


Gustaf Fröding.

Strövtåg i hembygden och Räggler å paschaser kanske i första hand (morfar läste in Räggler åt oss när vi var småknytt, på mål. Dä ä e å. Å i åa ä e ö!). Men egentligen allt! Till och med En morgondröm har mycket värmländskt över sig. Och t o m Sven-Ingvars Fröding-platta spelar jag varm (på LP medan brasan knastrar, så ja, bokstavligen!) när jag är där.


STRÖVTÅG I HEMBYGDEN

I

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

II

Och här är dungen, där göken gol,
små tösor sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

III

Här är stigen trängre, här är vildskog,
här går sagans vallgång vild och lös,
här är stenen kastad av ett bergtroll
mot en kristmunk långt i hedenhös.

Här är Vargens gård av ris och stenrös,
här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk,
här satt Ulva lilla, Vargens dotter,
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.

Här går vägen fram till Lyckolandet,
den är lång och trång och stängd av snår,
ingen knipslug mästerkatt i stövlor
finns att visa oss, hur vägen går.

IV

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.









1 kommentar:

Lyran sa...

Tänk så vacker vår hembygd är :-)