Nu har jag, efter så många andra, läst 2010 års kanske största sf-debut, The Quantum Thief av Hannu Rajaniemi. Och jag vill utnämna den till Good Shit. Så fort jag kommer till jobbet på tisdag tänker jag förhandsboka uppföljaren.Den lyckas med konststycket att vara "hard sf" samtidigt som den är en bladvändar-spännande tjuv vs. deckare-/konspirations-historia. Att Rajaniemi är en bra författare märks inte bara i att han lyckas med detta, utan också i många eleganta formuleringar och en snygg berättarstruktur.
Apropå: en definition av "hard sf" jag kom på under läsandet: sf för sf-läsare. Om man inte redan är verserad i futuristisk hi-tech och postmänskliga samhällen kan det nog vara mycket i boken som är för konstigt för att man ska hänga med i handlingen. Särskilt som Rajaniemi använder sig av ett minimum (ibland mindre) av "As you know, Bob" och infodumpar. Men om man hänger med så förklaras det mesta tillräckligt av sammanhanget.
Jag tror också att Rajaniemi hade väldigt roligt medan han skrev boken. Några associationer jag gjorde: Zaphod Beeblebrox, Sherlock (mind palace!),
horcruxes, Schrödingers mästerkatt i stövlar, och en kort Vader/Luke-scen. Många gånger under läsningen upptäckte jag att jag satt och fnissade eller log bara över att det var så smart, kul och välskrivet.
horcruxes, Schrödingers mästerkatt i stövlar, och en kort Vader/Luke-scen. Många gånger under läsningen upptäckte jag att jag satt och fnissade eller log bara över att det var så smart, kul och välskrivet.Dock har jag invändningar mot det amerikanska pocketomslaget ovan. Både Mieli och tjuven ska vara mer mörkhyade; hon har asiatiska drag, och om det är den scenen jag tror så ska han ha kortklippt gråsprängt hår. Och hennes vingar är silver. :p
Nu tror jag att jag ska läsa dessert i form av Rob Thurmans Doubletake, innan jag ger mig på nästa huvudrätt, Range of Ghosts av Elizabeth Bear.
.jpg)
4 kommentarer:
:)
Utmanar dig på duell! ... Eller nä, inte precis. Men så här är det:
http://ohgsi.blogspot.se/2012/05/blygsamhet-ger-inga-stjarnor-pa-himlen.html
Detta låter ju lovande, för vi har just återuppväckt sf-bokcirkeln från de döda och ska läsa denna! Kommer in och handlar den någon dag framöver! :)
Sf för sf-läsare är det definitivt. Ganska kompakt skrivet. Elegant, om man så vill, men svårt för nybörjare.
Men *hård* sf vet jag inte om jag vill kalla det. Det beror förstås på vad man menar med hård, men jag tycker att tekniken i boken är väldigt mycket dimridåer och magiska handviftningar.
Jag gillade den också. Men mest för de estetiska bitarna. Fantastiskt fina miljöer.
Åka: jag har ingen direkt definition av vad jag menar med hård sf ... Vad jag tänkte på var nog i första hand att det är så mycket teknologi där. Men för att vara direkt hård sf skulle den teknologin också förklarats, in i minsta detalj. Jag är glad att så inte skedde, faktiskt.
Skicka en kommentar