På sätt och vis är The City & the City en klassisk polisdeckare, men på grund av var den utspelar sig blir den något mycket mer och större. Den utspelar sig nämligen i en stad som är två städer ... eller så skulle det iallafall beskrivas av en besökare till städerna.För invånarna i Beszel och Ul Qoma, två städer som råkar ligga på samma fysiska plats "som två filmer projicerade på samma duk", är det snarare hädelse att beskriva städerna som en. Sedan barnsben har de lärt sig att "ose" och "ohöra" det som inte finns i deras stad, och det blir fullständigt naturligt beteende. Inte minst för att den märkliga hemlig-polis-makten "Breach" snabbt straffar den som skulle våga begå en överträdelse från ena staden till den andra (ens med sinnena) utan att gå igenom korrekta gränsförfaranden.
Här finns inga murar, jämförelser med Berlin och Jerusalem räcker inte till; hus på samma gata kan ligga växelvis i Beszel och Ul Qoma, den ena stadens spårvagnar går osedda genom den andra staden, och så vidare. Och det är inte heller ett rent politiskt beslut, inte bara för att det nästan inte är ifrågasatt alls: det finns märkliga detaljer, som att en viss sorts insekt bara överlever i den ena staden. De historiska anledningarna till att städerna ligger på samma plats är huvudsakligen glömda och dunkla.
I Beszel får kommissarie Tyador Borlú ett mord att utreda - ett mord som har kopplingar till båda städerna och till den sägenomspunna - amsagan enligt de flesta - tredje staden som kanske finns mellan eller under Beszel och Ul Qoma. Det blir naturligtvis en mycket märklig mordutredning, och en farlig en: farlig för livet såväl som för verklighetsuppfattningen.
Boken rekommenderas varmt. Mycket bra mindfuck, intelligent och originell.
Första mening:
I could not see the street or much of the estate.vilket placerar den mellan Panduros Skit i traditionerna och Camus Främlingen - vilket faktiskt är väldigt roligt.
.jpg)
2 kommentarer:
Han är nog värd det.
Jag älskade The City and The City.
Fast jag har känt mig väldigt motvillig att prata om den, sen jag hörde en intervju med China där han pratar lite om sin syn på det här med spoilers. Han vill egentligen inte att man alls ska veta någonting om boken innan man börjar läsa den. Jag slutade lyssna på intervjun precis där, och bestämde mig för att läsa boken först, och sedan lyssna vidare. Jag har tänkt om lite, det finns faktiskt böcker som vinner på att man vet så lite som möjligt innan man läser dem -- jag var lite tveksam till det förut. (Fast i de flesta fall hävdar jag fortfarande att läsupplevelsen inte störs av sånt som att man känner till premissen.)
Heh, det är ju dubbeleggat - jag hade knappast ens plockat upp Iron Council, min första Miéville, om jag inte hade vetat någonting alls om den... Han kan ju inte vänta sig att folk ska läsa hans böcker bara för att han är snygg ;)
Men just i fallet The city & the city är det förstås en stor poäng med det, särskilt som han är så bra på exposition. Men samtidigt: just eftersom han är så bra på det så gör det inte särskilt mycket att man är lite spoilad. Jag hade hört det med de två städerna innan jag läste men blev ändå kontinuerligt fascinerad av vad han hade gjort med det.
Skicka en kommentar