När jag först läste om att Amazon fjärr-raderat 1984 - och Djurfarmen - från folks privata Kindle-läsare fick jag ett ögonblick intrycket att det var en sorts installation eller aktion för att säga något modigt och oväntat civilkurage-igt om censur och rättigheter. Det hade ju varit precis rätt författare att göra något sådant med?
Det var nog io9:s mening "In the process, Amazon revealed how easy censorship will be in the Kindle age." som fick mitt naiva inre jag att lystra och inbilla sig saker... och kanske t om överväga att förlåta Amazon förflutna synder - men så var det förstås inte.
Amazon-piraterna hade alltså inte ens rätt att sälja böckerna från början, försökte uppenbarligen göra det ändå - en dollar är ju en dollar - avslöjades, och tog självsvåldigt tillbaka böckerna från kunder som köpt dem i god tro. Fick man göra så? Hade för mig att man inte fick det. Man får ju inte ens stjäla tillbaka sin stulna cykel? Some E-books are more equal than others.
Och vad kommer härefter att vara nästa lagligen godtagbara ursäkter för e-boks-säljare att på förlags / myndigheters anmodan fjärr-radera köpta e-böcker från privatpersoners e-boksläsare? Nu när de har bevisat hur enkelt det är. Det behövs inte ens brandmän.
Jag gillar mina pappersböcker, jag: Ska ni stjäla dem får ni slåss mot mig och min katt.
söndag 19 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Apropå censur och vissa böckers ironiska lämplighet... Min utgåva av Fahrenheit 451 har med lite extra efterord, etc, från Bradbury eftersom det är jubileumsutgåva, som blivit återställd. För tydligen är det så att just denna bok, som handlar om faran med censur, under åren av diverse redaktörer censurerats. Visst språkbruk putsats bort för att det inte skall vara stötande och så.
The irony, the irony!
Skicka en kommentar