Ross Campbell: Wet Moon

Jag läste Wet Moon-albumen i oordning: lånade trean, tvåan, fyran och köpte till slut ettan... Så min uppfattning om handlingen är litet omkastad, men det gör inte så väldigt mycket. Handlingen är ungefär: så gick de dit, så sa hon det, så blev de ihop, så sa hon det, så gick de dit. Eller för att citera författaren, så handlar det

"about a bunch of characters who either live in or attend college in the marshy southern fictional city of Wet Moon. drama ensues"

Och det är vansinnigt beroendeframkallande! Jag vet att det inte låter som det, men det är det! Vardagsstämningen i handlingen blandad med den snygga svartvita konsten (särskilt i de första albumen; what's with the huge eyes i de senare delarna?) gör att jag liksom vill bära med mig böckerna hela tiden, och kommer på mig själv med att tänka "Men vad gjorde Cleo sen, och vad sa Trilby om det, och hur reagerade Mara?"

De flesta av huvudpersonerna är svartklädda emo-goth-nördar med piercingar och tatueringar - detta alltså sagt i all positiv bemärkelse. Se Campbells DeviantArt-galleri för exempel. Man får följa deras vardag med känslokriser och mysterier och smågnabb och förälskelser - och, för all del, med några fall av katter som försvinner genom golvet, maskerade vigilante-hjältar, krymplingar som badar nakna i träsket i fullmåne, FBI-agenter på fiket, och annat som... är normalt for a given value of normal...

Rekommenderas varmt!! Tack till Mylady Lee som lånade ut de första albumen, och som även tipsat om att Campbell skrivit klart volym 5! Inget datum på den än dock...

Hyllor i Det Stora Biblioteket: You are all a lost generation. - The artist as a young dog. - Wif pixchers. - Outside. - Queerhyllan. - Dixie wouldn’t be Dixie without Dixie. - Kill, pussycat, kill, kill!.