Shirley Jackson: We have always lived in the castle

9/10

Mary Katherine Blackwood bor med sin syster Constance, sin farbror Julian och sin katt Jonas i ett stort vackert hus utanför en liten småstadsby. Resten av deras familj är döda.

Constance lämnar aldrig huset så det är Mary Katherine - Merricat - som får gå till byn två gånger i veckan, "de dåliga dagarna", för att handla. Folket i byn hatar Blackwoods och hånar henne öppet eller bakom hennes rygg, och hon beskyddar sig genom att tänka sig det vackra huset på månen hon skulle bo i med sin bevingade häst - eller genom att tänka sig dem alla döda, lik i högar framför hennes fötter.

Merricat är bokens berätterska, och världen som hon ser den är hotfull men kan kontrolleras om man kan reglerna och är stark nog. Hon har själv saker hon tillåts göra och saker hon inte tillåts göra. Hon har grävt ner silvermynt i marken och spikat upp böcker på träd för att beskydda deras hus. Hon berättar sagor och magiska formler för sig själv för att hålla ordning på sin och Constances värld.

Merricat och Constance gör allt för att ta hand om varandra, men en förändring är på väg, en fara närmar sig, och inget kommer att bli som förut.

We have always lived in the castle bjuder på verkligt kuslig, krypande stämning. Det mörka som hände för sex år sedan smyger sig fram bit för bit, och det nya mörka som tornar upp sig får en att riktigt rysa. Det är skrämmande och sorgligt, men samtidigt till slut värmande och hoppingivande på ett ganska vridet sätt. Rekommenderas mycket varmt.

Hyllor i Det Stora Biblioteket: Tunna böcker med tveksamt innehåll . - Just because you’re paranoid. - Romantiker. - Alla famiglia!. - Hard times. - Magikologi . - Man måste odla sin trädgård. - Kill, pussycat, kill, kill!.