Actually, there's one in Cleveland...
Buffy the Vampire Slayer var en tv-serie som gick i sju säsonger; spin-off-serien Angel gick i fem säsonger. Båda serierna måste ses och båda hade utmärkta slut. Icke desto mindre finns det nu fortsättningar efter sluten - som tecknade serier: Buffy season eight och Angel: After the fall. Båda med Skaparen, Joss Whedon, som producent.
I en tunn serietidning knôs in handling motsvarande ett tv-avsnitt: klart att det blir litet trailer över det, ingen direkt fördjupning eller logik i vad som händer... Formatet ger också mycket större frihet än tv-bolaget gav... på gott och ont. Det finns inga hinder för uppfinningsrikedomen vad gäller specialeffekter och miljöer - budget schmudget - men det verkar inte heller finnas så mycket hinder av "men ska du verkligen, Joss..."-arten. Vilket innebär att riktigt märkliga saker kan hända. Och det är kul i många fall. Men det finns en gräns för hur många gånger man kan ha ihjäl sina characters och hämta tillbaka dem, och ha ihjäl dem igen och hämta tillbaka dem igen, och ha ihjäl dem osv in absurdum. Det finns andra dramatiska grepp (och inte bara "oj, kolla vilka som hamnade i säng med varandra!") man kan använda sig av! (Om Joyce eller Tara kommer tillbaka behöver Joss en rejäl intervention.)
Men man kan ha hur många invändningar som helst, serien är naturligtvis ett måste för Whedonistas. Det går liksom inte att komma ifrån, det är som ett öde eller nåt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar