Bokläget

Boken jag bär med mig om dagarna:

The atrocity archives av Charles Stross.
Ca 1/3 in i denna sci fi-thriller-skräckis är mitt första intryck av Mr Stross: jag gillar honom. Bokens världs premiss: Lovecraft hade rätt. Alldeles för rätt. Ockult-varianten av MI6 håller kurser i Dunwich och terrorister framkallar shoggothim. Funny and nearly too clever.




Böckerna jag läser i då och då när jag behöver dem:

Fragile things av Neil Gaiman.
När jag behöver en good story, well told. Bland favoriterna hittills: "A study in emerald" (pdf!!!), där drottning Victoria är en Elder God (det märks att jag umgås mycket med kultister nuförtiden); "Bitter grounds", ruskigt välskriven om levande döda i New Orleans; "Harlequin Valentine" där Harlekin (della commedia dell'arte) skänker bort sitt hjärta - det skulle han inte ha gjort.


Herrarna i skogen av Kerstin Ekman.
När jag behöver en dos skog: konst-, kultur-, litteratur-, ekonomisk och politisk historia; mytologi, etymologi, naturromantik, musik, poesi, psykologi, filosofi; skogen skogen skogen ur alla perspektiv, från alla stigar och stenar och utsikter uppe i träd och på berg.




Nattens bibliotek av Alberto Manguel.
När jag behöver ren bibliomani. Bokfrossa, eller snarare bibliotekariefrossa: boksamlande, bokordnande, bokhyllande, bokboende... Där det visar sig att tillochmed mitt märkliga klassifikationssystem naturligtvis har historiska föregångare - i form av Kinas kejserliga bibliotek, no less.



Boken som nyligast lagts på is
(och jag skulle ha sagt att isen i dethär fallet är tunn men sen blev det snöstorm... ;-p)

Dhalgren av Samuel R Delany.
Definitionen av pretentioner torde vara att börja (och sluta; vad annars) sin roman med en solklar, avsiktlig rip-off av Finnegans Wake... Berömvärt iofs. Och det är väldigt Joycean och Pynchonesque. Problemet är kanske att jag har läst Joyce och Pynchon redan... Eller ärligt talat, problemet är tid. 800 långsamma sidor som, jodå, är snygga, men... inte KAPOW! Försöker intala mig själv att jag visst kommer att återkomma till boken emellan andra, när jag behöver snyggt, mycket poetiskt språk (allitteration, assonans, rytm) och en verklighet som är ogripbar och föränderlig.

Boken jag läser som godis:

Lord John and the hand of devils av Diana Gabaldon.
Trött på kvällen, dumheter på dumburken = läsfåtölj, ett glas vin och Lord John. Rent godis. Jag är gôtt nyfiken på Lord Johns äventyr i Outlander-böckerna, men jag kommer ärligt talat aldrig att läsa dem. Om jag drar mig för en litterär, bra roman på 800, gissa då vad jag känner inför 6 (hittills...) böcker i godisklassen à cirkus 1000 sidor? Pfft.


Boken jag håller på och skriver på

ska vi väl inte ens prata om, den tar nog mer tid än alla ovanstående tillsammans. Ännu mindre ska vi prata om den som är lagd på is (andra gången jag nämner is; kan det vara mitt fel att det är snö-, ursäkta, slaskstorm?) eller den jag påbörjade häromkvällen bara för att jag inte hittade nästa ord i den jag egentligen håller på med...